- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1149-1150

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Düben ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverenskommelser med svenska kronan och torde då hafva
på konung Karl IX gjort ett mycket fördelaktigt
intryck. Med kreditiv af 12 aug. s. å. skickades
han nämligen till konung Henrik IV af Frankrike för
att återupplifva en närmare förbindelse emellan
detta land och Sverige på grundvalen af 1542 års
förbundstraktat. Efter att i Amsterdam för sina
hufvudmän hafva till deras belåtenhet redogjort för
utgången af sitt uppdrag afseglade han 21 jan. 1608
på ett Generalstaternas örlogsfartyg till Frankrike,
fick 12 febr. i S:t-Germain aflämna sitt bref till
Henrik IV och var sedermera konungen följaktig till
Fontainebleau. Henrik gjorde sig noga underrättad om
Sverige och förklarade sig alltid vilja vara Karls
vän. Äfven de ledande männen inom hugenotternas
parti, i första rummet hertigen af Sully, lade stor
svenskvänlighet i dagen, medan hos jesuiterna yppade
sig mycken "prejudice" rörande såväl Karls rätt till
kronan som Sveriges ställning. Då D. påpekade den
nytta Frankrike särskildt i ekonomiskt afseende kunde
hafva af ett förbund med Sverige, uppdrogs åt franske
ambassadören i Holland, Jeannin, att där fortsätta
underhandlingen. I april 1609 utnämndes D. till
hofråd i franska och nederländska ärenden, skickades
i maj s. å. till Generalstaterna för att arbeta på
Sveriges upptagande i fransk-engelsk-holländska
förbundet och utnämndes i mars 1610 att jämte
Abraham Leijonhufvud och Olof Stråle afgå på en
beskickning till Frankrike, men innan legationen
hann afgå, inträffade underrättelsen om mordet
på Henrik IV, hvarefter legationen sändes till
Holland att rådgöra med Oldenbarnevelt, till hvilken
D. medförde bref och presenter, och därifrån trädde
sändebuden i en snart afbruten underhandling med
den nya franska regeringen. 1612 och 1613 gåfvos
D. nya uppdrag till Holland, och resultatet af
hans underhandlingar därstädes blef i första
rummet den af honom undertecknade betydelsefulla
svensk-holländska förbundstraktaten af 5 april 1614,
hvilken han i egen person öfverförde till Sverige
för erhållande af Gustaf II Adolfs ratifikation,
hvarefter han i Haag mottog det af Generalstaterna
14 dec. 1614 ratificerade exemplaret. Enligt § 12 i
denna traktat skulle de resp. staterna hålla ständiga
beskickningar hos hvarandra, och D. utnämndes 28 juli
1614 till residerande eller ordinarie ambassadör
hos Generalstaterna, därmed inledande den ständiga
diplomatiens epok i vår historia. D. uppträdde nu med
mycken ståt, och med stolthet framhöll han själf,
att hela världen kunde intyga, att han fört hus,
med lika, ja större glans och utgifter än någon
ordinarie gesant från Frankrike eller England, och
det svenska ambassadhotellet i Haag, där D. fick hälsa
själfve prins Morits af Oranien som gäst, var "mäkta
kosteligt". Med Hollands intelligensadel, Grotius,
Heinsius, Vondel, Rutgersius, Scriverius m. fl.,
lefde han i förtroligt umgänge. D:s diplomatiska
verksamhet gick hufvudsakligen ut på att hos
Generalstaterna skaffa Sverige lån, rätt att värfva
krigsfolk och hjälp mot dess fiender. I nov. 1619
rappellerades han af konungen, som antagligen var
mindre belåten med utgången af några D:s finansiella
uppdrag. D. kunde dock först i juni 1620 lämna
Holland, särskildt för skuld, ådragen genom ståten,
och tillgrep slutligen utvägen att för eget behof
innehålla en del af den
penningsumma, som var ämnad till afbetalning på ett
svenska statens lån af Generalstaterna, hvilket
mycket harmade konungen. Under de sista åren af
sin ambassadörstid hade D. arbetat på att förmå
holländare att flytta öfver till Göteborg, som i
mars 1619 fått interimsprivilegier. Nu förordnades
han 18 juli 1621 att vaka öfver lagskipning och
administration i det nya samhället och framför
allt att vinnlägga sig om, att folk drogs till
staden, att tomter tilldelades inflyttande och att
dessa verkligen byggde. Sedan 1623 bar D. titeln
"kommissarie", men 1626 utfärdades för honom fullmakt
som stadens "burggrefve" (se d. o.). D. hade som
Göteborgs förste styresman att kämpa med många
svårigheter, och "hans namn är oupplösligt förenadt"
med stadens. D., som 1614 fått i förläning 23 gårdar
i Hagunda och Lagunda härad, erhöll rättighet att
där uppföra en sätesgård med åtnjutande af adliga
privilegier. Han skref sig till Salnecke. 1618
hade han af Gustaf Adolf slagits till riddare. Bref
från D. till A. Oxenstierna 1622—26 finnas tryckta
i "Bidr. t. kännedomen om Göteb. o. Bohusläns
fornminnen o. hist." 1875. Hans korrespondens
med svenska regeringen förvaras i Riksarkivet.
J. Th. W.

illustration placeholder
A. van Dyck.

(efter ett självporträtt)

Dyck [dejk] l. Dijck, Antoon van, berömd flamsk
figurmålare, en af alla tiders störste porträttmålare,
f. 1599 i Antwerpen, d. 1641 i London, var son
af en rik köpman. Vid tio års ålder sattes han i
lära hos målaren H. v. Balen. Redan 1618 upptogs
han som mästare af Lukasgillet, och först två år
senare, 1620, inträdde han som Rubens’ medhjälpare i
dennes ateljé och var sålunda icke i egentlig mening
dennes elev, ehuru han i synnerhet i sina religiösa
målningar i hög grad påverkades af mästaren.
Åren 1622—26 uppehöll han sig i Italien och besökte
under denna tid Venezia (för att studera Tizian),
Genua (som ännu bevarar en stor mängd
af D. utförda porträtt), Rom (där han stannade i två
år) och Palermo. Återkommen till Antwerpen i slutet
af 1620-talet, öfverhopades han med beställningar
från kyrkor och kloster och var redan en rik man,
då han 1630 utnämndes till änkehertiginnan Isabellas
hofmålare. På inbjudning af Karl I reste D. 1632
till London, där han mottogs med stor utmärkelse. Han
blef konungens förste hofmålare och t. o. m. upphöjd
i adligt stånd ("sir Antonius van D.") samt gifte
sig med Mary Ruthwen, en hofdam af hög börd, men
utan förmögenhet. Den storartade framgång han som
porträttmålare rönte vid det engelska hofvet och
hos Englands aristokrati satte honom i stånd att i
yppigt lefnadssätt täfla med den rika adeln. Han lefde
fullkomligt furstligt, höll många tjänare, hästar och
kuskar, ett eget musikkapell, o. s. v., gaf glänsande
fester och var, före sitt giftermål, invecklad i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free