- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1163-1164

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dykeri ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppgifves, att dykare i enstaka fall nedgått ända
till 60 m.

Försök hafva på senare tiden blifvit gjorda att i
undervattensbåtar, slutna dykarklockor eller nedtill
slutna grofva rör af sådan längd, att öfre ändan
räcker ofvanför vattenytan ("Wallerska tuben" 1895),
anbringa utåtriktade, rörliga armar, hvilka manövreras
inifrån och med hvilkas tillhjälp enklare arbeten
kunna utföras; hittills hafva dessa försök krönts
med föga framgång.
C. K. S.

Dykman, P., fornforskare. Se Dijkman.

Dykräng (af fr. du crin, tagel), ett i kläder gjordt
inlägg af tagel, kanfas m. m. för åstadkommande
af styfhet i ärmar och skört. Dykränger tillhörde
1700-talets moder.

Dylake, Cobitis fossilis, zool. Se Grönlingsläktet.

Dyle, flam. Dijle [dä’jle]. 1. Biflod till
Schelde. Den rinner upp i belgiska prov. Syd-Brabant
och förenar sig i prov. Antwerpen med Nethe samt
kallas därefter Rupel. Längd 86 km. — 2. Franskt
departement vid floden D. 1797—1814, hvars hufvudstad
var Bruxelles.

Dülken, stad i preussiska reg.-omr. Düsseldorf
(Rhenprovinsen). 9,554 inv. (1900). Järngjuterier och
maskinverkstäder, bomulls- och sammetsväfverier.

Dülmen, stad i preussiska reg.-omr. Münster
(Westfalen). 6,048 inv. (1900). Hertigens af Croij
residensslott. D. har ett stort järnverk (Prinz
Rudolfs hütte), linneväfveri, kvarnar o. a. industri.

Dylta, bruks- och landtegendom i Axbergs socken,
Örebro län, vid Dylta bruks järnvägsstation å
statsbanan Mjölby—Krylbo, omfattande omkr. 17,11
mtl i Axbergs, Glanshammars och Ervalla socknar,
tax. till 631,000 kr., samt rödfärgsbruk, kvarn
och såg, tax. till 73,200 kr. Tillverkningen af
svafvel, som förr var hufvudsak, har upphört,
men af rödfärg tillverkades 1905 236,640
kg. af 6 man. Bruket anlades i senare hälften af
1500-talet och har under en lång tid tillhört den
friherrliga Åkerhielmska släkten. Nuv. egare är
frih. G. S. A. V. Åkerhielm. Brukets privilegier,
af 1649, stadgade bl. a., att den kungl. familjen
under farsoter skulle hafva fritt logi på D.,
som på grund af svafvelröken ansågs oåtkomligt
för smitta. Bland privilegierna fanns det dyrbara
stadgandet, att hemmanen inom Axbergs, Kils och
Hofsta socknar, som åtnjöto frihet från rotering,
skulle lämna s. k. stafrumsved till bruket
och hembjuda det sina kol. Detta privilegium
inlöstes af staten 1869 för kr. 88,587,80 jämte
rättighet att under skattemannarätt inlösa östra
kronoallmänningen. Själfva herrgården är väl
bebyggd med hufvudbyggnad af trä och flyglar af
sten. D. bruk har förr (till 1818) utgjort egen
församling och har ännu egen kyrkogård.

Dylta å kallas i sitt nedre lopp, närmast före
utloppet i sjön Väringen, den från Bergslagen kommande
Järle-ån, Arboga-åns västliga källflod.

Dymaner. Se Hyllos.

Dymbildagar (fnod.). Se Dymmeldagar.

Dümichen, Johannes von, tysk egyptolog, f. 15
okt. 1833 i Schlesien, d. 7 febr. 1894 såsom professor
i egyptologi vid universitetet i Strassburg. D.,
som var lärjunge af Lepsius och Brugsch, företog
1862—65 sin första resa
i Nildalen. Efter invigningen af Sueskanalen (1869)
åtföljde han tyske kronprinsen på dennes färd genom
Egypten och Nubien. Under dessa resor underhöll han
den år 1863 grundade facktidskriften "Zeitschrift
fur ägypt. sprache u. alterthumskunde" med många
resebref och andra meddelanden af särskild betydelse
för kännedomen af den fornegyptiska geografien. I
samma tidskrift publicerade han flera uppsatser
om olika delar af arkeologien. D:s talrika större
arbeten - oförgängliga minnen af hans flit - hafva
tillfört egyptologien ett synnerligen viktigt och
omfattande material. Med förkärlek egnade D. sina
omfattande och samvetsgranna undersökningar åt
ptolemaier- och romartidens skriftsystem, språk
och tempellitteratur; så t. ex. utgaf han i sina
"Altägypt. tempelinschriften" texter från Edfu- och
Denderatemplen. Af D:s mera betydande arbeten må
nämnas: Bauurkunde der tempelanlagen von Dendera
(1865), Altägyptische kalenderinschriften in
den jahren 1863-65 an ort und stelle gesammelt

(1866), Altägyptische tempelinschriften (1867), Die
flotte einer ägyptischen königin
(1868), Historische
inschriften altägypt. denkmäler
(1867-69), Resultate
einer archäologischen expedition
(1869), Eine vor
3000 jahren abgefasste getreiderechnung copirt an der
südlichen aussenmauer des tempels von Medinet-Habu

etc. (1870), Die oasen der Libyschen wüste (1877),
Baugeschichte des Denderatempels und beschreibung
der einzelnen theile des bauwerkes
etc. (1877). För
Onckens "Allgemeine geschichte" skref D. Geographie
des alten Ägyptens, schrift und sprache seiner
bewohner
(1879; bildar inledningen till första
bandet). Jämte Brugsch publicerade han det stora
inskriftsverket Recueil de monuments égyptiens, af
hvilket bd 3-6 (1865-85) utgöra D;s bidrag. Vidare
utgaf han Der grabpalast des Patuamenap in der
thebanischen Nekropolis
(3 bd, 1884-95). Efter
hans död utkom, på föranstaltande af hans lärjunge
Spiegelberg, Zur geographie des alten Aegypten. Aus
dem nachlass von Joh. D.
(1894). K.P. (-st -son.)

Dymling, träplugg, afsedd att sammanhålla
bjälkar i timmerväggar, bör göras
af segt träslag, vanligen gran.
H. J. Dft.

Dymmeldagar (fnod. dymbildagar, sannolikt besläktadt
med fsv. dumber, stum), benämning på dagarna i
veckan före påsk, dymmelveckan (fnod. dymbildagavika
och dymbilvika, da. dimmeluge), egentl. endast
de tre dagarna närmast före påskafton: onsdagen
(dymmelonsdag), torsdagen och fredagen. På Island
hade man, enligt kyrkoinventarier från 1300-talet,
utbytt metallkläppen i kyrkklockorna mot en dymbill
(träkläpp?) under påskveckan, och i andra delar
af Skandinavien höllos klockorna uppbundna för att ej
gifva ljud. Genom k. förordn. 13 aug. 1823 upphäfdes
kyrkolagens föreskrift, "att från fastlagssöndag
intill påskdagen innehålla med all musik". Jfr
Askonsdag och Påskvecka. (N. E. H.)

Dymmelonsdag. Se Dymmeldagar och Onsdag.

Dymmelvecka. Se Dymmeldagar.

Dümmler, Ernst Ludwig, tysk historiker, f. 1830 i
Berlin, d. 1902, sedan 1866 professor i historia i
Halle, blef 1875 medlem af centraldirektionen för
utgifvandet af "Monumenta Germaniæ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free