- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1253-1254

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dönsk tunga ... - Dörpfeld, Wilhelm - Dörpt, tysk namnform för Dorpat. - Dörrstängare - Dös 1. (Dyss), arkeol.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i båda ändarna i timret med tapp; för att styra den
mot detsamma stötande timmerväggen, är dörnet på den
mot väggen vända sidan försedt med en stadig fjäder,
kallad svärd (karmsvärd), som
passar in i motsvarande rännformiga urtagning,
not, i timmerstockarnas ändar. Dess baksida kan
ock vara huggen i vinkel, som då passar emot
en ur timmerändarna bilad vinkelformig ränna,
rist, hvaraf benämningen ristdörne. Där
inga tätt slutande dörrar eller fönster behöfvas,
stagas timmerväggarna vid en öppnings båda sidor
enklast med en rund stake, nåldörne,
som passar i en urtagning af motsvarande bredd
och djup i timmerändarna. Benämningen
dörne förekommer mest i Götaland.
I. G. C.
illustration placeholder


illustration placeholder

Dörpfeld [-felt], Wilhelm, tysk arkeolog, f. 1853 i
Barmen, utbildade sig i Berlin till arkitekt, deltog
1877—81 i utgräfningarna i Olympia, hvilkas tekniska
ledning han hade från 1878, och anställdes 1882 såsom
arkitekt vid tyska arkeologiska institutet i Aten samt
vardt 1887 dettas förste sekreterare. D. biträdde
äfven vid Schliemanns gräfningar i Tiryns. Han
var medarbetare i praktverket "Die ausgrabungen
zu Olympia" samt i Schliemanns "Troja" och
"Tiryns". D:s stora betydelse för den arkeologiska
vetenskapen består däri, att han infört en exakt
metod vid undersökningen af antikens arkitekturverk
och dess topografiska förhållanden. Särskildt
har han gjort sig förtjänt genom sina glänsande
undersökningar öfver Atens topografi och dess antika
minnesmärken. Sålunda har han uppvisat Propyleernas
ursprungliga byggnadsplan och lämnat viktiga bidrag
till Parthenons byggnadshistoria, hvarjämte han
i första rummet har äran af återupptäckandet af
det gamla Athenatemplet på Atens Akropolis. Sitt
världsrykte har han dock kanske vunnit mest genom
sina snillrika och banbrytande undersökningar om den
atenska Dionysosteatern, hvilka kastat ett nytt
ljus öfver den grekiska teaterns inrättning under
den tid, då den grekiska tragedien stod i sin högsta
blomstring. Resultaten af dessa forskningar äro
nedlagda i hans (tills. med E. Reisch utarbetade)
stora verk Das griechische theater (1896). Åren
1893—94 fortsatte D. Schliemanns gräfningar vid
Hissarlik och återupptäckte den stad, som närmast
motsvarar det homeriska Troja. Resultaten af hans
forskningar vid Hissarlik, genom hvilka Schliemanns
undersökningar i många stycken fullständigas och
beriktigas, finnas nedlagda i det stora arbetet
Troja und Ilion. Ergebnisse der ausgrabungen in den
vorhistorischen und historischen schichten von
Ilion 1870—1894
(1902). Under de
sista åren har han därjämte företagit omfattande
gräfningar vid västra sluttningen af Atens Akropolis
och genom dem utvidgat kunskapen om det äldsta
Atens topografi. Vid de försöksgräfningar, som han
1896 anställde ö. om det s. k. Theseustemplet,
har han efter all sannolikhet återfunnit Atens
gamla torg. Han har senare företagit utgräfningar
vid Pergamon i Mindre Asien. Nyligen har D. väckt
stor uppmärksamhet genom sin hypotes, att Homeros’
Ithaka icke motsvarar den ö, som nu såväl som i
forntiden bär detta namn, utan det n. v. Leukas
(jfr "Leukas" 1905), en uppfattning, som mött starkt
motstånd från filologiskt håll (Wilamowitz-Möllendorf)
och mot hvilken äfven geografiska argument anförts
(Lang, "Untersuchungen zur geographie der Odyssee",
1905), men som å andra sidan med ifver försvaras af
flera yngre forskare och om hvilken den grundligaste
kännaren af Balkanhalföns geografi, A. Philippson,
säger, att den från geografisk ståndpunkt är
oanfäktlig. Jfr "Mitteilungen des archæologischen
instituts, athenische abteilung" (1902). 1906 blef
D. ledamot af svenska Vet. akad.
(T. J. A.)

Dörpt, tysk namnform för Dorpat.

Dörrstängare, anordning vid dörrar af fjädrar,
motvikter o. d. på sådant sätt, att dörren, sedan den
öppnats, automatiskt stänges utan slag eller stöt. De
allmänt använda pneumatiska dörrstängarnas
hufvuddelar visas af närstående fig., där a är en
stark spiralfjäder, som, fäst vid dörr-ramen, sträfvar
att stänga dörren medelst häfstången b. Rörelsen
dämpas af den länkformigt i mekanismen insatta
luftcylindern c, hvars kolf vid dörrens öppnande lätt
inskjutes i cylindern, men bromsas af luften, då den
under fjäderns inverkan återtager sitt utgångsläge.
(G. H—r.)
illustration placeholder


Dös. 1. (Dyss), arkeol.,
kallas i inskränkt mening
en sådan stenåldersgraf, som är bildad af vanligen
4—5 på kant ställda hällar, hvilka utgöra en kammare,
hvaröfver en större häll är lagd som tak. En sådan
stenkammare står ibland midt på en rund jordhög
(runddös). Ibland är jordhögen aflång (långdös)
och har en dös nära hvardera ändan. Jordhögen
illustration placeholder
Dös (Skåne). Sidovy och plan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0677.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free