Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - East Galloway ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
East Galloway [īst gä’ləωe͡i]. Se Kirkcudbright.
East Ham [īst hä’m], stad i engelska grefsk. Essex,
n. ö. om London, förr en del af West Ham. 96,018
inv. (1901). Kemiska fabriker och brännerier.
Eastlake [ī’stle͡ik], sir Charles Lock,
engelsk målare och konsthistoriker, f. 1793,
d. 1865, började sina studier på Londons
konstakademi och fulländade sin utbildning genom
resor, under hvilka han uti Italien studerade
de gamle venezianernas kolorit och i München
freskomåleriets teknik. 1850 utnämndes han till
knight och president i konstakademien och blef
1855 direktor för National gallery. — E. var en
af Englands mera betydande kolorister. I sina verk
förråder han ett artistiskt sinne och djupa studier,
men saknar skapande kraft samt frihet och lif i
kompositionen. Bland hans arbeten finnas scener
ur det italienska folklifvet (bl. a. röfvarscener)
och det grekiska frihetskriget. För öfrigt målade han
Pilgrimer framför Rom (1828), Kristus välsignar barnen
(1839) och Kristus gråter öfver Jerusalem (1841). Hans
mest betydande verk äro Fresker i Buckinghampalatsets
sommarpaviljong (påbörjade 1841). Han efterlämnade
också värderade skrifter: Materials for a history
of oilpainting (1:a b. 1847, 2:a b. 1869) och
Contributions to the literature of the fine arts
(1848; ny uppl. 1870) m. fl. — E:s hustru, Elizabeth
E., född Rigby, f. 1809, d. 1893, gjorde sig ett
namn som skriftställarinna, bl. a. genom A residence
on the shores of the Baltic (1841; många uppl.).
East Liverpool [īst li’vəpōl], stad i
nordamerikanska staten Ohio, vid floden Ohio. 16,485
inv. (1900). Porslins- och stenkärlsfabriker.
East London [īst la’ndən], hufvudstad i ett distrikt
med samma namn i Kapkolonien, vid mynningen af
Buffalofloden, utgångspunkt för en järnväg till
Oranjeflodskolonien. 24,054 inv. (1904). Hamnen är,
trots de på densamma nedlagda kostnaderna, dålig och
stundom omöjlig att anlöpa. Det oaktadt är staden en
mycket besökt exporthamn för ull (näst Kapstaden),
hudar och skinn m. m.
East Lothian [īst lå͡u’thiən]. Se Haddington.
East Main [īst me͡i’n] l. Slade river,
flod i Brittiska Nord-Amerika. Den rinner upp vid
halfön Labradors sydöstra gräns och faller ut i
Jamesviken. Längd 640 km. Vid dess mynning ligger
Hudsonbaykompaniets handelsplats E.
Easton [ō’stən], fabriks- och handelsstad
i nordamerikanska staten Pennsylvania, vid
floden Lehighs förening med Delaware. 25,238
inv. (1900). Staden, som grundlades 1738, är säte
för det presbyterianska Lafayette college. Järnverk,
maskin- och sidentillverkning.
East Orange [īst å’rindʃ], stad i nordamerik. staten
New Jersey, 20 km. v. om New York och strax v. om
Newark. 21,506 inv. (1900).
Eastport [ī’stpåt], stad i nordamerikanska
staten Maine, pittoreskt belägen på Moose
island i Passamaquoddyviken och genom en 360
m. lång bro förenad med Perry på fastlandet. 5,311
inv. (1900). Utmärkt hamn, hvars inlopp försvaras af
Fort Sullivan.
East Portland [īst på’tland], förr stad i
nordamerikanska staten Oregon. Se Portland.
East Providence [īst prå’vidəns], stad i nordamerikanska
staten Rhode island, vid floden Providence, 6
km. ö. om staden Providence. 12,138 inv. (1900). Stora
kemiska och pappersfabriker samt tillverkning af
skedar.
East riding [īst ra͡i’diȵ], östra distriktet af engelska
grefsk. York. Se York.
East river [īst ri’və], det 30 km. långa och
omkr. 1,200 m. breda sundet mellan Long island
sound och New York bay (Upper bay), skiljer New
York från Long island. 1870—83 byggdes den väldiga
East river bridge (se Brobyggnadskonst, fig. 9,
och Roebling) öfver den smalaste delen,
och en annan ännu större bro fullbordades 1904 för
en kostnad af 70 mill. kr. Den är 2,216 m. lång,
med ett midtspann af 488 m., och 36 m. bred. De
farliga undervattensklipporna i Hell gate
(den del af sundet, som ligger mellan Ward’s island
och Blackwell’s island) aflägsnades 1876 och 1885
genom sprängningar. I sundet ligga flera smärre öar,
bl. a. Blackwell’s island, Ward’s island och Randall’s
island, på hvilka finnas dårhus, tukthus, asyler
o. a. liknande anstalter.
East Saginaw [īst sä’ginå]. Se Saginaw.
East Saint Louis [īst sənt lōis l. lōi], stad i
nordamerikanska staten Illinois, vid Mississippi,
midt emot staden Saint Louis, med hvilken det står
i förbindelse genom en af J. B. Eads 1867—74 för
en kostnad af 10 mill. dollars, omkr. 17 m. öfver
vattenytan byggd bro. 29,655 inv. (1900). Från staden
utgå fjorton järnvägslinjer öster ut.
East Stonehouse [īst stå͡u’nhaus], stad i engelska
grefsk. Devonshire. Se Plymouth.
Eastwick [ī’stωik], Edward Backhouse, engelsk
orientalist och diplomat, f. 1814, d. 1883
på ön Wight, kom i unga år till Indien, där
han med förvånande lätthet tillegnade sig de
moderna indiska språken, såsom hindustani, hindi,
gujarati m. fl., och var under en lång tid anställd
i engelsk-ostindiska kompaniets tjänst. Efter
sin återkomst till Europa utnämndes E. 1845 till
professor i urdu vid East India college i Haileybury
och 1859 till undersekreterare i departementet
för Indien. 1860—63 var han legationssekreterare
vid persiska hofvet. Bland hans många skrifter
märkas Sindhi vocabulary (1843; i "Transactions of
the Bengal asiatic society"), Hindustani grammar
(1847; 2:a uppl. 1858), Dry leaves from young Egypt
(1849; 3:e uppl. 1851) och Journal of a diplomate
(1864). Därjämte utgaf E. texter, öfversättningar
och kommentarer till åtskilliga persiska och indiska
arbeten, resehandböcker öfver olika delar af Indien,
äfvensom en öfversättning af Bopps "Vergleichende
grammatik" (4:e uppl. 1885) och praktverket
Kaisar-namah-i-Hind (2 bd, 1878—82). Jfr "Journal of
the Royal asiatic society", ny ser., bd 16 (1884).
(K. V. Z.)
Eaton hall [ītn hål]. Se Chester.
Eau [å], fr. (af lat. aqua), vatten. — Eau de beauté
[å də båtē], skönhetsvatten. — Eau de Cologne [å
də kålå’nj], parfym, som beredes genom upplösning i
sprit af vissa flyktiga oljor (bergamottolja, citronolja,
neroliolja m. fl.). Det tillverkas i mängd i
Köln (fr. Cologne) och har däraf fått sitt namn. Se
äfven Farina, J. M. — Eau de Javelle [å də
ʃavä’l], kem. tekn., en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
