Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1269-1270 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - East Galloway ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ebelholt. Se Äbelholt.


Ebeling, Aurora Matilda,
sångerska, f. 16 okt. 1827 i Stockholm, debuterade
på Mindre teatern 1844, blef elev vid K. teatern
1845, fick anställning därstädes 1847, begaf sig
1848 till Paris, där hon en längre tid studerade
under Garcia, och reste därpå till Tyskland för
att söka engagemang, men angreps af en tärande
bröstsjukdom och dog i dec. 1851 i Berlin.
Hon egde klangfull sopranröst, fint öra, snabb och
klar uppfattning, ett intagande yttre, ledig
hållning och dramatiskt lif i föredraget. Hennes
glansroller voro Pamina i "Trollflöjten", Anna i
"Don Juan", Agata i "Friskytten", Alice i "Robert",
Grefvinnan i "Figaros bröllop" och Adalgisa i "Norma".
A. L.*

Ebelsberg, köping. Se Ebersberg.

Ebelska upploppet, en folkskockning, som 7 jan. 1793 egde rum i
Stockholm med anledning däraf, att några borgare,
som ansågo sig hafva blifvit förfördelade af en
kapten vid Göta gardesregemente, fingo understöd af en
folkhop. Denna begaf sig först till poliskammaren och
sedan till slottets borggård, fordrande officerns
bestraffning. Efter en köpman vid namn Ebel,
som därvid förde ordet, har upploppet fått sitt
namn. Hopen skingrades snart af en skvadron dragoner,
men följande dag lät regeringen utfärda en förordning
för Stockholm, hvarigenom folkskockningar och
klubbsammankomster förbjödos, och allt kvardröjande
å källare och näringsställen efter kl. 9 om kvällarna
förbjöds. I ett öppet bref från hertigen-regenten af
12 jan. till öfverståthållaren utmålades uppträdet
i de mörkaste färger och uppdrogs såsom ett bevis
på förtroende åt Stockholms borgerskap att själft
efterspana och aflämna de brottslige. Ebel och
tvenne andra borgare voro emellertid de ende, som
blefvo ställda till rätta. Den förstnämnde dömdes
till fem års landsflykt, de senare till vatten
och bröd. Uppträdet var i själfva verket alldeles
ofarligt, men fick en viss betydelse därigenom,
att det uppväckte en häftig förskräckelse hos
hertigen-regenten och hans gunstling Reuterholm och
till följd däraf bidrog till, att de öfvergåfvo
de frisinnade grundsatser, som de lagt i dagen i
början af förmyndarregeringen. Dessutom gaf det en
förevändning att från underståthållarämbetet aflägsna
Liljensparre, hvilken beskylldes för att hafva skrämt
hertigen genom öfverdrifna berättelser om upploppet.
S. B.

Ebeltoft. Se Äbeltoft.

Ebenaceæ, bot.,
växtfamilj bland sympetalerna, närbesläktad med
Sapotaceæ, från hvilka ebenaceerna skiljas genom
vanligen enkönade blommor och genom saknaden
af mjölksaft. Familjen består af 5 släkten med
omkr. 280 arter, samtliga träd eller buskar med
vanligen spridda, helbräddade blad utan stipler och
nästan alla förekommande i tropiska eller subtropiska
trakter, företrädesvis i Ostindien och Malajiska
arkipelagen. Frukten är bär, hos några
arter ätbar, hos andra giftig. Kärnveden är
mycket hård, tung och olika färgad och lämnar
det värdefulla träslaget ebenholts. Jfr
Diospyros och Ebenholts.
G. L—m.

Ebenalp, berg i Säntisgruppen i schweiziska kantonen
Appenzell (1,644 m.), berömdt för sin vidsträckta
utsikt och för sina grottor, af hvilka en användes
till kapell, Wildkirchlein (på 1,477 m. höjd),
omnämnd i Scheffels "Ekkehard".

Ebeneser, en Helgelseförbundets missionsstation i
brittiska kolonien Natal i Syd-Afrika. Se Mission.

Eben-Eser. Se Eben-Haeser.

Eben-Haeser (Eben-Eser), hebr. ("hjälpstenen"),
namn på förmodligen tvenne orter i Israels historia,
nämligen: 1) det ställe, där Israels här var uppställd
kort före striden med filistéerna på Elis tid och där
Israel förlorade slaget och arken (jfr 1 Sam. 4: 1;
5: 1). — 2) En ort, där profeten Samuel genom sin bön
åstadkom filistéernas nederlag (jfr 1 Sam. 7: 12).
E. S—e.

1. Polerad skifva af svart ebenholts (Diospyros Ebenum). 2. Amerikanskt ebenholts (Brya Ebenus).

Ebenholts, bot., hårda, mörkfärgade träslag, som
hafva stor användning till finare snickeriarbeten,
till käppar, handtag o. s. v. Med ebenholts menar
man i allmänhet den svarta kärnveden af ebenaceer,
men äfven hvitt, brokigt, rödt och grönt
ebenholts förekommer. Af svart ebenholts, som
erhålles af Diospyros-arter i Afrika och Asien,
finnes ett flertal sorter i handeln, benämnda efter
produktionsorten. Hvitt ebenholts erhålles af
Diospyros-arter på Maskarenerna, brokigt
ebenholts af Diospyros-arter från Koromandel
och Filippinerna, rödt ebenholts af Diospyros
rubra (Mauritius) och grönt af Diospyros
chloroxylon (Ostindien) och af den till fam.
Bignoniaceæ hörande Bignonia leucoxylon
på Antillerna och i Syd-Amerika. S. k. amerikanskt
ebenholts erhålles af den till fam. Leguminosæ
hörande Brya Ebenus, inhemsk i Västindien.
Ebenholts erhålles slutligen äfven af de till fam.
Ebenaceæ hörande Euclea Pseudebenus (Afrika)
och Maba-arter (Afrika, Ostindien och Australien).
G. L—m.

Ebenist (fr. ébéniste, egentl. en, som arbetar i
ebenholts), schatullmakare, konstsnickare. Bland
svenska ebenister framstår (från Gustaf III:s tid)
Georg Haupt (se denne).

Eber, hebr., egentl. "det på andra sidan (någon flod)
liggande", en son af Sela, en sonson till Arpaksad
och sålunda ättling i 3:e led af Sem (jfr 1 Mos. 10:
21—24; 11: 14; 1 Krön. 1: 17 ff.). E. omfattar
ett långt större etnografiskt begrepp än det till
betydelsen därmed besläktade ebré, hebré. Den
flod, som ursprungligen är tänkt såsom den,
bortom hvilken E. har sitt område, är väl Eufrat
(jfr 4 Mos. 24: 24), där E. tillsammans med Assur
synes beteckna hela folkvärlden ö. om denna flod.
E. S—e.

Eber, Paul, tysk protestantisk teolog, f. 1511 i
Kitzingen, d. 1569, blef 1541 professor inom den
filosofiska fakulteten i Wittenberg, 1557 professor
i gamla testamentets exegetik och 1558 tillika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>