Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1291-1292 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Écheveau ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närstående släkte (Remora) omfatta, äro utbredda
öfver alla tropiska och subtropiska haf samt
hafva anträffats så långt nordligt som vid
Englands kuster. Sugfiskar uppträdde redan i
eocenperioden. Litt.: R. Storms, "The adhesive disk of
Echeneis" (i "Annals and magazine of natural history",
bd 2, 1888).
L—e.

Écheveau [eʃvå], fr., härfva, docka, franskt
garnmått, gemenligen = 1,000 m.

Echeveria, bot. Se Cotyledon.

Echeverria [etʃe-], Estéban, spansk-amerikansk
skald, f. 1809 i Buenos Aires, d. 1851 i Montevideo i
landsflykt, utgaf Elvira, ó La novia del Plata (1830),
Consuelos (1834), Cautiva (1837), som innehåller
oförlikneliga skildringar af pampas och deras
invånare, samt Guitarra (1842) m. m. Mest lyckad är
E. i sina mindre dikter. Under sin vistelse i Europa
gjorde han bekantskap med den romantiska skolan
(särskildt Lamartine och Byron) och förmedlade
sitt hemlands bekantskap med denna riktning.
(E. S—f.)

Échevin [eʃvä], fr. (it. scabino l. schiavino,
mlat. scabinus). Enligt den forngermanska
rättegångsordningen fälldes dom af hela
tingsmenigheten, men domens lydelse föreslogs först
af lagkloka män. Sådana kallades hos frankerna
rachimburger och skulle enligt den saliska lagen
(se d. o.) vara sju och antagligen utses af tingets
ordförande för hvarje tingssammanträde. I Karl den
stores lagstiftning är namnet rachimburger utbytt
mot skabiner (scabini); dessa äro nu ständiga
och utses under menighetens medverkan af grefvarna
eller de öfvervakande kungliga sändemännen (se
Missi dominici). Vid de lagtima tingen hade de kvar
rachimburgernas ställning, men vid de urtima trädde
de nu helt i stället för menigheten, som Karl den
store befriade från plikten att infinna sig vid
dessa ting. Skabininrättningen liknade i åtskilligt
den svenska nämnden i dess nuvarande form, men hade
ett helt annat ursprung än denna, som uppkom ur
edgärdsmannainstitutionen (se Edgärdsman). Äfven i
de delriken, hvari det karolingiska riket upplöstes,
fortbestod skabininrättningen, i synnerhet i
Tyskland, där ordet skabiner erhöll formen schöffen
(se d. o.). På landsbygden i Frankrike försvann
den för det feodala domstolsväsendet, men på
uppkomsten af de franska städernas själfstyrelse
utöfvade den ett väsentligt inflytande. I många
af dessa städer, särskildt i de norra, utvecklades
så småningom det dömande och förvaltande rådet ur
skabinkollegierna, hvarför dess medlemmar kallades
échevins. Sådana échevins funnos ända till 1789 års
revolution. Om échevins i Belgien se d. o. sp. 1255.
S. B.

Echidna (grek. Ἒχιδνα), grek. myt., enligt
fornsägner ett vidunder, till hälften orm, till
hälften jungfru, hvilket hade sitt tillhåll i
Cilicien eller på en af de Pityusiska öarna och
slutligen dödades af Argos-Panoptes. Med Tyfaon
var E. moder till Cerberus, den lerneiska hydran,
Chimaira m. fl. odjur.

Myrpiggsvin.

Echidna, zool. 1. Myrpiggsvin, ett till
kloakdjurens grupp (Monotremata l. Prototheria)
hörande däggdjurssläkte, som kännetecknas genom
den långt utdragna, trinda, nakna nosen, den långa,
smala, masklika tungan, hvilken liksom hos myrätarna
kan sträckas långt utom munnen, de, liksom hos
igelkottarna, af taggar och hår täckta öfre
kroppsdelarna, de med stora, platta gräfklor försedda
tårna, o. s. v. För öfrigt hafva myrpiggsvinen en
mycket kort svans och korta, tjocka fötter. Munnen,
hvilken är liten och öppnar sig ytterst å undre
sidan af nosspetsen, saknar tänder, men har i gommen
tvärrader af små, hårda, spetsiga, bakåt riktade,
hornartade taggar. För öfrigt påminner den klumpiga
kroppen icke obetydligt om igelkotten.
Myrpiggsvinen uppehålla sig i bergiga trakter, där de gräfva sig
hålor och gångar under trädrötterna
samt hålla sig dolda under dagen, men om natten komma
fram för att söka sig föda. I sina rörelser äro de
lifliga och verkliga mästare i konsten att gräfva,
hvarvid de utveckla icke obetydlig både snabbhet
och styrka. De lefva företrädesvis af myror, hvilka
de uppgräfva ur deras stackar och fånga med den
klibbiga tungan. De försmå dock ej heller andra
insekter eller maskar. Söker man fatta tag i ett
myrpiggsvin, rullar det ögonblickligen ihop sig,
hvarvid de skarpa taggarna göra det ganska svårt att
hålla fast detsamma. Har ett sådant djur väl lyckats
få sig en liten grop, kan man ej utan svårighet draga
fram det, enär det, liksom gördeldjuren, spärrar ut
sina taggar och trycker dem hårdt mot hålighetens
väggar. Det läte, som myrpiggsvinet stundom låter
höra, består i ett svagt grymtande. Bakfotens sporre
hos hannen användes ej till försvar, men måhända
är den under brunsttiden ett vapen, med hvilket
hannarna bekämpa hvarandra. Myrpiggsvinen lägga ägg,
som föras med munnen in i pungen. Sannolikt finnas
blott två arter, den ena förekommande på Nya Guinea
och Tasmania samt i Australien, den andra, som stundom
hänföres till ett särskildt släkte (Proechidna), på
Nya Guinea. — 2. Öken-huggormsläktet. Se Huggormarna.
L—e.

Echinacea. bot. Se Rudbeckia.

Echinocactus, bot. Se Cactaceæ.

Echinococcus, zool. med., Tænia echinococcus,
fam. Cestodes, är en 4—5 mm. lång bandmask,
en nära, fastän pygmeisk släkting till den
vanliga binnikemasken. Liksom denna och andra
animala parasiter genomgår den en lagbunden
utvecklingsprocess. Den utvecklade bandmasken,
som består af endast 4 länkar eller leder, lefver i
hundens tarmkanal (såvidt man känner är intet annat
djur tjänligt som "värd" åt parasiten i denna dess
form). Inom hvarje särskild led af masken produceras
tusentals ägg, som med hundens exkrementer utkomma
i yttervärlden. På ett eller annat sätt, vanligast
kanske med dricksvatten, kan ett eller annat ägg
komma in i tarmkanalen hos andra djur eller hos
människan. Ägget utvecklar sig där till ett rörligt
embryo, som genomtränger tarmväggen och med blod-
eller lymfströmmen förflyttas till det ena eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>