Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1297-1298 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Écheveau ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bas munöppningen är belägen. Å bakre kroppsändan
finnes ett antal borst, anordnade i två kransar, som
omgifva analöppningen (se fig. å sp. 1296). Hithörande
former lefva nedgräfda i sand eller dy eller mellan
stenar i hafvet; de finnas ock vid Sveriges västkust.
L—e.

Echman, Karl, homilet, f. 1686 på Visingsö, lektor vid
Linköpings gymnasium 1725, d. 1749 som kontraktsprost
och kyrkoherde i Söderköping. E. var en af sin tids
förnämste homileter och efterlämnade bl. a. en
värdefull samling predikningar, Meditationes
homileticæ in textus pœnitentiales (1741—49).

Echo (grek. echo, ljud, genljud). 1. Se Eko.

2. (Grek. Ἠχώ), grek. och rom. myt., en beotisk
oread eller bergnymf, som (enligt Ovidius), emedan
hon gynnat Zeus’ förbindelser med nymferna, af Hera
(Juno) blef straffad med förlusten af
röstens själfständiga bruk, så att hon endast kunde
upprepa de sista stafvelserna af andras tal.
Enligt en annan saga var E. olyckligt förälskad i den fagre
ynglingen Narkissos och förtärdes småningom af sorg,
så att slutligen intet mera återstod än de brutna
ljuden af hennes röst. E. omtalas äfven såsom älskad
af Pan, skogarnas och bergens gud, men försmående
hans kärlek.
A. M. A.

Pan och Echo. (Från en forngrekisk lampa.)

Echo city [e’kå͡u-siti], järnvägsstation å
Union—Pacific-järnvägen, vid Weber river, i
nordamerikanska staten Utah, 1,679 m. ö. h. Järnvägen
går där genom en på sällsamma klippbildningar rik,
i högslätten djupt nedskuren dal, Echo cañon.

Echteler, Josef, tysk skulptör, f. 1853 i Öfre
Schwaben, studerade i München, vistades 1884—87
i Amerika, har utställt religiösa och mytologiska
bilder, lifliga djurskulpturer och många porträtt.

Echter, Michael, tysk målare, f. 1812 i
München, d. 1879, biträdde J. Schnorr vid utförandet
af väggmålningarna i Münchenresidensets festsal och
W. Kaulbach vid målningarna i trapphuset i Berlins
nya museum. Bland hans egna monumentala
verk må nämnas Slaget på Lechfältet år 955 och
Fördraget i Pavia, för Maximilianeum i München,
Fredrik Barbarossas förmälning och Walters von der
Vogelweide begrafning, för bajerska nationalmuseet,
Telegrafien och Järnvägstrafiken, för centralbangården
i München, samt väggmålningar ur Wagners musikdramer,
på beställning af Ludvig II. Hans teckning var säker,
men hans färg mera behaglig än kraftig.

Echtermeier. Se Echtermeyer.

Echtermeyer (Echtermeier), Karl, tysk bildhuggare,
f. 1845 i Kassel, var till sitt 20:e år elev vid
därvarande akademi, sedermera i München och sist
i Dresden hos Hähnel. Hans första verk (1868—70)
voro Dansande satyr och dess pendang Dansande
backantinna, statyetter i brons (i Berlins
nationalgalleri; reproduktioner i sandsten i
hofteatern i Dresden). Sedermera studerade han i
Italien, slog sig därefter ned i Dresden och är sedan
1883 professor vid Carolinum i Braunschweig. Han har
utfört Karyatider för galleriet i Kassel, 8 statyer
af konstodlande länder för dess trapphus, Konst och
Vetenskap, omgifna af ungdom, för polyteknikum i
Braunschweig, monument öfver Franz Abt med lifliga
grupper af sjungande gossar, statyer för rådhuset i
Hamburg, Bismarcksmonument i Magdeburg (1899) m. m.
(G—g N.)

Echtern. Se Echternach.

Echternach (Echtern), stad i storhertigdömet
Luxemburg, vid Sauer, en biflod till
Mosel. 3,371 inv. (1900). 698–1794 fanns i E. ett
benediktinkloster, restaureradt 1861, med den
helige Willibrords graf, en än i dag lifligt besökt
vallfärdsort. Tredje dag pingst firas i staden
en besynnerlig fest, den s. k. "Springprozession"
(Hopparprocessionen), i hvilken ända till 15,000
pilgrimer deltaga. Festen har firats (med ett par
afbrott) åtminstone sedan 1400.

Echtler, Adolf, tysk målare, f. 1843 i Danzig,
har studerat i Venezia, Wien, München och 1877—86
i Paris. 1888 bosatte han sig i München. E. har
målat venezianska gatmotiv, bönder på värdshus,
genrebilder, ibland af ganska sensationellt innehåll,
såsom Den förolyckade (en sårad gosse förbindes af
läkaren) och Askonsdag (en flicka kommer hem från
en maskerad och finner sin moder död i det fattiga
hemmet) — båda taflorna i Nya pinakoteket i München —
samt En familjs ruin (1883, Dresdengalleriet), E. har
äfven målat motiv ur sagan och historien, Kleopatra,
Bajadär o. d.
G—g N.

Echuca [etʃō’kə], stad i australiska staten Victoria,
vid Murray och järnvägen mellan Melbourne och
Deniliquin, hvilken där går öfver Murray på en stor
järnbro. 4,075 inv. (1901). Australiens förnämsta
flodhamn.

Echujin, farm. kem., glykosid, framställd ur det
sydafrikanska echuja-pilgiftet, som beredes af
mjölksaft från Adenium Bæhmianum Schinz. Echujin
verkar på hjärtat likt de verksamma ämnena i
digitalisbladen och är ytterst giftigt; det dödar en
hund i en mängd af 0,6 mg. per kg. kroppsvikt. Det
har ej fått någon användning som läkemedel.
C. G. S.

Écija [e’thicha], stad i spanska prov. Sevilla
(Andalusien), vid floden Genil. 24,372
inv. (1900). Staden, som är urgammal (det keltiberiska
Astigi, såsom romersk koloni: Augusta firma in
Bætica), anses vara den hetaste platsen i Spanien
och kallas därför el sarten de España ("Spaniens
stekpanna")

Eciton, zool. Se Dorylinæ.

Eck, Johann (eg. Johann Mayr), tysk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>