- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1387-1388

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edvard ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1437, bragte hans yngre broder Ferdinand i morisk
fångenskap.

Edwardes [e’dωədṡ], sir Herbert Benjamin, anglo-indisk
militär och ämbetsman, f. 1819, d. 1868, kom 1841
som ung officer ut till Indien och blef där en af
sir Henry Lawrences utmärktaste medhjälpare vid
Punjabs pacifikation. Sitt lifs stora bedrift
utförde han 1848, då han som ung löjtnant vid
andra sikhkrigets utbrott i hast samlade en liten
här mot den upproriske fursten af Multan, Mulraj,
slog denne i två drabbningar och höll honom instängd
i Multan, till dess brittiska truppförstärkningar
hunno anlända. Lawrence jämförde denna bedrift med
Clives bragder, och E. belönades med utnämning till
major samt stora hedersbetygelser vid sitt besök
i England 1850—51. Under sin senare bana verkade
E. som styresman öfver Hazaraområdet vid Kashmirs
gräns och 1853—59 som "commissioner" i Peshawar
samt inlade stora förtjänster om fördraget med
emiren af Afganistan, Dost Muhammed, 1856 och
om hjälpsändningen från Punjab till Delhi under
seapoy-upproret 1857. 1862—65 var han "commissioner"
i Ambala, blef 1865 generalmajor och "knight"
samt egnade sig under sina sista år åt kyrklig
välgörenhetsverksamhet i England. Genom snarrådighet
och ridderlighet förvärfvade E. namn som en af
Indiens bäste administratörer. Han utgaf 1850 A year
on the Punjab frontier in 1848—49
. Jfr "Memorials
of the life and letters of sir Herbert B. Edwardes"
(utg. af hans änka, 1886). — Efter E. har staden
Bannu (se d. o.) i Punjab fått namnet Edwardesabad.
V. S—g.

Edwardesabad [edωədṡābā’d]. Se Bannu och Edwardes,
H. B
.

Edvard Fortunatus, markgrefve i Baden, f. 1565
i London, d. 1600 på slottet Kastellaun i
grefsk. Sponheim, Tyskland, var son till markgrefve
Kristofer af Baden-Rodemachern och Cecilia Vasa,
Gustaf I:s dotter. Sitt namn fick han af drottning
Elisabet, som bar honom till dopet. Vid faderns död
1575 blef han markgrefve af Baden-Rodemachern, fick
på föranstaltande af sin förmyndare, hertig Vilhelm V
af Bajern, en katolsk uppfostran och öfvergick 1584
formligen till katolicismen. 1587 besökte han sina
släktingar i Sverige, åtföljde s. å. konung Sigismund
till Polen och blef 1588 af honom utsedd till chef
för Polens tullar och bergverk. S. å. ärfde han
Baden-Badens område. Sina besittningar vanvårdade
han emellertid på det högsta och förslösade alla
däraf härflytande inkomster på dyrbara utländska
resor. 1594 besatte därför en släkting, Ernst Fredrik
af Baden-Durlach, hela Baden-Baden för att rädda
landet från bortpantning. E. bodde sedan mest i
Bruxelles, sändes 1597 af spanska regeringen till
Tyskland för att värfva soldater, åtföljde 1598 sin
kusin, konung Sigismund, på dennes härnadståg till
Sverige och omtalas såsom närvarande i träffningen vid
Stegeborg och Stångebro slag. Gyllenhielm säger, att
"han kallades den galne". Sina sista år var han ett
redskap i jesuiternas händer; hans död förorsakades
af ett fall utför en stentrappa, enligt en uppgift
under rusets inflytande. Jfr H. Wieselgrens uppsats
om Cecilia Vasa i samlingen "I gamla dagar och i våra" (1900).
V. S—g.

Edwardit, miner. Se Monazit.

Edwards [e’dωədṡ], Richard, engelsk
skådespelsförfattare, f. sannolikt 1523, d. 1566 som
kapellmästare och uppsyningsrnan öfver kungl. kören,
var en omtyckt rolighetsmakare vid hofvet. Af
hans skådespel är blott ett, Damon and Pithias,
bevaradt. Dikter af E. äro upptagna i samlingen
"Paradise of dainty devices" (1575).

illustration placeholder

Edwards [e’dωədṡ]. 1. Jonathan E., nordamerikansk
teolog och filosof, f. 5 okt. 1703 i East Windsor,
Connecticut, d. 22 mars 1758 i Princeton, New Jersey,
blef 1722, efter studier vid Yale college, predikant
vid en presbyteriansk församling i New York och
1724 lärare vid Yale college, där han stannade i
två år. 1727 ordinerades han till pastor vid den
kongregationalistiska församlingen i Northampton,
Massachusetts, där han utöfvade en kraftig och i
omnejdens hela andliga lif ingripande verksamhet
till 1750, då han nödgades af gå till följd af
församlingens missnöje med den stränga kyrkotukt
han utöfvade. E. verkade de närmast följande
åren som indianmissionär i Stockbridge, långt inåt
Massachusetts’ aflägsnaste vildmarker, och författade
under denna sin enslighetstid de båda arbeten, på
hvilka hans stora anseende som metafysisk tänkare
förnämligast hvilar: A treatise on the freedom
of the will
(1754) och A treatise on original sin (1758).
Båda dessa skrifter äro närmast riktade mot
den arminianska teologi, som börjat vinna insteg här
och där i Nya England. De känneteckna sin författare
såsom en originell tänkare, utgöra en själfständig
utveckling af Calvins system och bilda underlaget
för den s. k. "Edwardsska skolan" inom amerikansk
teologi. E. tillträdde i febr. 1758 föreståndarplatsen
för Princeton college i New Jersey, men bortrycktes
redan efter en månads verksamhet därstädes af
smittkopporna. — Utom sina ofvannämnda hufvudarbeten
utgaf han bl. a. A treatise concerning religious
affections
(1746), riktad mot öfverdrifterna hos den
andliga "väckelse", som de närmast föregående åren
försports i Nya England. Han efterlämnade mer än 1,400
manuskript, af hvilka många ännu äro outgifna, andra
publicerats i endast korrumperade editioner. Bland de
efter hans död utgifna arbetena märkas The history of
redemption
(1774), God’s last end in creation (1788)
och Charity and its fruits (1851). Flera mer eller
mindre fullständiga upplagor af E:s samlade arbeten
ha utgifvits, t. ex. af S. Austin (6 bd, 1808—09)
och S. E. Dwight (10 bd, 1829—30). Som teologisk
systembyggare och andlig reformator jämföres E.,
"den störste af Amerikas teologer", af sina landsmän
med Calvin och Wesley. Han var äfven en kraftig
predikant och skref flera genom enkelhet och varm
fromhet utmärkta uppbyggelseskrifter. Hans "Sjuttio
föresatser" om en from vandel anses i Amerika som
på detta område klassiska och ha vunnit en oerhörd
spridning. — Bland teologerna af E:s skola märkas
hans son,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbf/0746.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free