- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
43-44

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrlich, Paul - E´hrmann, Francois Émile - Ehrnrooth, Gustaf Adolf - Ehrnrooth, Lovisa Adelaide - Ehrnrooth, Johan Kasimir - Ehrnrooth, Aina Johanna - Ehrström, Karl Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arbeten med dessa gifter upptäckte E. bl. a., att de
immuniserande ämnena hos djur, som immuniserats mot
abrin eller ricin, öfvergingo från blodet i sekreten,
t. ex. i mjölken af immuniserade djurhonor samt
medelbart genom mjölken vid diandet på ungarna. Den
af dessa sålunda förvärfvade immuniteten befanns
dock vara ganska obeständig, och man lärde sålunda
att skilja på aktiv och på passiv immunitet
(se d. o.). Sina åsikter om bildandet af de
immuniserande ämnena och om deras förhållanden
vid gifternas oskadliggörande har E. utvecklat i
den mycket debatterade s. k. sidokedjeteorien. Inom
serumterapien är E. bekant framför allt genom sin
metod att mäta styrkan hos difteriserum, hvilken
metod visat sig långt öfverlägsen Behrings och
Roux’ äldre metoder och därför blifvit allmänt
antagen såsom den officiella i skilda länder,
äfven i Sverige enl. k. förordn, af 1 nov. 1901
- Bland E:s många andra förtjänster må nämnas, att han
gifvit oss den första metoden att tillförlitligt
färga tuberkelbacillerna (en liknande metod
upptäcktes samtidigt af en E:s landsman, professor
P. Baumgarten i Tübingen). Bland E:s skrifter må
särskildt nämnas: Färbung der tuberkelbacillen (1882),
Das sauerstoffbedürfniss des organismus (1885),
Farbenanalytische untersuchungen zur histologie
und klinik des blutes
(1891), Wertbemessung
des diphtherieheilserums und deren theoretische
grundlagen
(1897) och Gesammelte abhandlungen zur
immunitätsforschung
(1904). - De sista två åren
har E. utgifvit en serie märkliga arbeten öfver
kräftsjukdomarna: Experimentelle carcinomstudien an
mäusen
(1906) m. fl. C. S-g.

Ehrmann, François Émile, fransk målare, f. i
Strassburg 1833, blef 1853 arkitektelev vid École
des beaux-arts i Paris, men öfvergick till måleriet
under Gleyre. Efter att hafva lefvat tre år i Italien
utställde han En metande sirén (1865, museum i
Strassburg). Sedermera har han utfört mytologiska
bilder, såsom akvarellen Ariadne öfvergifven af
Theseus
(1873) i Luxembourg, Konstens historia
(1874), fris i Hotel Girard, Muserna (1877), plafond
i Hederslegionens palats, Paris inbjuder folken till
fredlig täflan
(1879), Vetenskap och konst (1880),
för Nationalbiblioteket, Manuskriptet (1885), pannå
för detsamma, Bretagne och Auvergne, väggmålningar
i Hôtel de ville, och fyra dekorativa målningar i
stora festsalen vid världsutställningen 1900. (G-g N.)

Ehrnrooth [-rot], två svensk-finska adliga ätter,
som, ej längre representerade i Sverige, 1818
immatrikulerades på finska riddarhuset och härstamma
från häradshöfdingen öfver Keksholms län Johan
Plagman
, som 1687 adlades med namnet E.
illustration placeholder

1. Gustaf Adolf E., krigare, f. 1779 i Rantasalmi,
Savolaks, d. 1848 i Lovisa. Han tjänstgjorde under
kriget 1808-09 såsom major vid Savolaks’ infanteri
och utmärkte sig flera gånger för tapperhet. I slaget
vid Oravais, där han räddade Västerbottens regemente
från att öfvermannas, blef han
svårt sårad. Äfven i Västerbotten utförde han hedrande
bragder. 1810 tog han afsked ur svensk tjänst och
flyttade till Finland, där han 1812 fick i uppdrag att
som chef uppsätta andra finska jägarregementet. 1821
blef han divisionschef för finska militären. Han är
af Runeberg besjungen i "Fänrikens marknadsminne"
(generalen).

2. Lovisa Adelaide E., den föregåendes
dotter, skriftställarinna, f. 1826 å
fädernegodset Sesta i Nastola, Tavastehus län,
d. 1905 i Helsingfors. En af kvinnosakens första
och främsta förkämpar i Finland, arbetade hon för
sitt mål i tidningspressen och skönlitteraturen.
1874 grundade hon vid universitetet en stipendiefond
för kvinnliga medicine studerande och verkade
äfven på välgörenhetens område. Hon utgaf
under märket A-ï-a från midten af 1860-talet en
hel del noveller, i hvilka hon med ifver tog sig
an kvinnans frigörelse från de bojor, som socialt
tryckte henne. T. C.

illustration placeholder

3. Johan Kasimir E., den föregåendes broder,
militär, statsman, f. 26 nov. 1833 å Sesta,
genomgick Fredrikshamns kadettkår, inträdde 1850 i
rysk militärtjänst, studerade vid krigsakademien i
Petersburg 1853-55, tjänstgjorde sedan 1857 i
Kaukasien, blef 1868 generalmajor, 1873 brigadchef
samt 1877 generallöjtnant och divisionschef. E. deltog
i polska upprorets kufvande 1863 och i fälttåget mot
Turkiet 1877 samt blef i bägge krigen sårad. 1880
fick han afsked ur rysk tjänst och emottog
krigsministerposten i Bulgarien, där han bidrog till
ordnandet af de inre förhållandena och till stärkandet
af furst Alexanders ställning. På hans inrådan beslöt
fursten att afskaffa den bulgariska författningen
och tillvälla sig diktatorisk makt. Statskuppen
verkställdes under E:s ledning med framgång, men
omedelbart därefter lämnade han Bulgarien och återgick
1881 till sin förra ställning i Ryssland. 1882
utnämndes han till ministerstatssekreteraradjoint
och 1888 till ministerstatssekreterare för Finland
och därjämte till t. f. kansler för universitetet i
Helsingfors, på en tid, då Finlands statsrättsliga
ställning var allvarsamt hotad. Det är för tidigt
att bedöma, huru han förhöll sig till de ryska
angreppen. Medan ställningen ännu var sväfvande, tog
han på våren 1891 plötsligt afsked och har sedermera
lefvat utan offentligt uppdrag på sin egendom Sesta,
i Nastola socken. M. G. S.

4. Aina Johanna E., den föregåendes brorsdotter,
sångerska. Se Mannerheim.

Ehrström, Karl Gustaf, finsk ämbetsman, f. 1822
i Åbo, d. 1886 i Helsingfors, blef student 1840,
filos. kandidat 1846, juris utriusque kandidat 1852
och juris licentiat 1854 samt utnämndes 1860 till
professor i kriminallagfarenhet och rättshistoria
i Helsingfors. Det vid samma tid, i sammanhang
med nationalrepresentationens återupplifvande,
påbörjade legislativa reformarbetet satte honom i
tillfälle att utöfva ett stort inflytande på den
nyare strafflagstiftningen i Finland, dels såsom
ledamot eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free