Print (PDF) - On this page / på denna sida - Eijck (Eyck), Abraham van - Eikisdalen - Eikisdalsvandet - Eikonogen - Eiktyrner - Eilau - Eilbeck - Eileithyia l. Ilithyia - Eile mit weile - Eilenburg - Eilers, Gustav - Eilersen, Eiler Rasmussen - Eilif, Eilif den götiske - Eilif Gudrunarson - Eilschov, Frederik Kristian - Eilsen l. Eilzen - Eilzen - Eimak - Eimbeck - Eimeo - Eimer - Eimer, Theodor - Eimsbüttel - Einang skans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bank och en handelsskola i Göteborg och att igångsätta
en regelbunden sjöfart mellan Stockholm och Göteborg
lyckades han icke genomdrifva. H. Rn.
Eikisdalen, en för sin storartade och vilda
naturskönhet - där finns bl. a. det omkr. 15
km. långa Eikisdalsvandet - bekant dalgång i Romsdals
amt, mellan Romsdalen och Sundalen. I dalens öfre
ända ligga Mardalsfallen och Aurstaupe (Aurafallen).
Y. N.
Eikisdalsvandet [-vannet]. Se Eikisdalen.
Eikonogen (af grek. eikos, bild, och genein,
födas), kem., ett till utveckling af fotografiska
bilder användt ämne, som utgöres af det i stora,
svagt gula kristaller förekommande natriumsaltet
till en amidonaftolsulfonsyra, C10H5(OH) (NH2)
(SO3H). P. T. C.*
Eiktyrner (isl. Eikþyrnir), nord. myt., är en
hjort, som står på Valhall och äter af trädet
Lärads grenar. Af hans horn dryper det ned i brunnen
Hvergelmer, och därifrån rinna åar åt alla håll. B-e.
Eilau [a’jlau]. Se Eylau.
Eilbeck [a’jl-], förr förstad till Hamburg
n. ö. därom, och sedan 1894 införlifvadt därmed.
Eileithyia l. Ilithya (grek. Eileithya),
grek. myt., barnsbördens gudinna, motsv. romarnas
Lucina. Hos Homeros omtalas flera sådana gudinnor. De
sägas vara döttrar af Hera (Juno), hvilken såsom
barnsbördens främjarinna stundom själf erhåller
tillnamnet E. (romarnas Juno Lucina). Under samma
namn och i samma egenskap åkallades stundom äfven
Artemis. E:s dyrkan var inhemsk på Kreta och torde
därifrån, i samband med Apollonkulten, öfver Delos
hafva fortplantats till Aten och det öfriga Grekland.
A. M. A.
Eile mit weile [a’jle mit va’jle], ty., "skynda
långsamt". Jfr Festina lente.
Eilenburg [a’jlenborg], stad i preussiska
reg.-omr. Merseburg (Sachsen), vid Mulde, till största
delen på en ö i floden. 15,721 inv. (1905). Mångsidig
industri. På vänstra flodstranden ligger den grefliga
och furstliga släkten v. Eulenburgs stamslott.
(J. F. N.)
Eilers [a’jl-], Gustav, tysk kopparstickare, f. 1834
i Königsberg, sedan 1863 bosatt i Berlin och sedan
1884 professor vid konstakademien där, stiftade 1885
föreningen för originalradering. E. har utfört såväl
etsningar som präktiga kopparstick efter Tizian,
Rafael, van Dyck, Holbein m. fl. och efter moderna
målare.
Eilersen, Eiler Rasmussen, dansk landskapsmålare,
f. 1827 i Österby på Fyn, hade 1858-59
reseunderstöd af konstakademien och blef 1871 medlem
af densamma. E. är en produktiv konstnär, hvars
taflor, genom en lycklig komposition och en viss käck
frihet i anläggningen, vunnit en icke ringa ynnest
hos publiken. Ph. W.*
Eilif (isl. Eilifr). 1. E. den götiske,
svensk höfding öfver norra Bohus län. På sommaren
1017 kom den norske konungen Olof Haraldsson till
nämnda landskap, och en del af bönderna var böjd att
gifva sig under honom. E. själf samt bönderna och
åtskilliga norska män samlades då till ting för att
åvägabringa en fredlig uppgörelse. Just som E. steg
upp för att bemöta norrmannens anspråk, högg den
norske höfdingen Torer Långe honom "i halsen, så att
hufvudet gick af". Norra Bohus län gaf sig därefter
under Olof. (Jfr Snorre Sturlasson, "Olof den heliges
saga", kap. 61.) P. H. Ling gjorde E. till hjälten
i ett sorgespel. (B-e.)
2. E. Guðrúnarson, isländsk skald, som diktat
þórsdrápa, en på grund af sina omskrifningar
ytterst svårbegriplig dikt om Tors färd till jätten
Geirröd, äfvensom ett kväde om Hakon jarl (d. 995).
B-e.
Eilschov, Frederik Kristian, dansk filosof,
f. 1725, blef 1741 student, tog magistergraden
1746 och dog 1750. Han kämpade för den åsikten,
att vetenskaperna skola framställas på ett
allmänfattligt sätt, och arbetade för språkets
befriande från främmande konsttermer, liksom från
utländska ord i allmänhet. I bägge dessa sträfvanden,
framför allt i det sistnämnda, rönte han motstånd;
men i det nyare språket hafva många af honom skapade
ord vunnit burskap. Såsom filosof var E. starkt
påverkad af Holberg och upplysningstidehvarfvets
rationalisfter. Skrifter: Cogitationes de scientiis
vernacula lingua docendis (1747), Philosophiske
breve (1748), Forsög til en fruentimmerphilosophi
(1749), hvari häfdas kvinnornas rätt och förmåga
att studera, samt Tentamen jurisprudentiæ divinæ
et theologiæ naturalis polemicæ (s. å.), hvari han
behandlade de viktigaste religiösa åskådningarna. E:s
tankar om uppfostran voro långt före dåtidens.
C. R.*
Eilsen [a’jlsen] l. Eilzen, badort i furstendömet
Schaumburg-Lippe, 5 km. s. ö. om Bückeburg och
70 m. ö. h. 288 inv. (1900). 7 svafvelkällor (11°-12°
C.). Utom svafvelsyrad kalk hålla de fri kolsyra,
svafvelväte (40 kbcm. på litern) m. m. Anstalten
tillhör fursten af Schaumburg-Lippe. Frekvens 1,600
kurgäster. Lu.
Eilzen (a’jltsen], badort. Se Eilsen.
Eimak, folkstam. Se Aimak.
Eimbeck [a’jm-], stad. Se Einbeck.
Eimeo (nu vanligen kalladt Moorea), en
af Sällskapsöarna i Stilla oceanen, omkr. 30
km. v. om Tahiti, under 17° 30’ n. br. och 149° 50’
v. lgd. 132 kvkm. Omkr. 1,600 inv. Ön är bergig,
men ända till bergstopparna täckt med den yppigaste
vegetation. Liksom Tahiti står den under fransk
öfverhöghet. E. är den plats, där kristendomen först
predikades i Polynesien (1814).
(J. F. N.)
Eimer [a’jmer], ty. (fnhty. eimbar, "ämbar", eg. kärl
att bäras med en hand), ett före metersystemets
införande i Tyskland och Österrike-Ungern gällande
rymdmått för våta varor, af olika storlek i de olika
staterna, i Preussen = 68,7 l., i Mecklenburg-Schwerin
= 29,6 l., i Österrike = 56,59 l., i Sachsen = 67,36 l.,
medan den bajerska "schenkeimern" var = 64,14 l. och
den württembergska "eimer helleichmass" = 293,927 l.,
o. s. v.
Eimer [a’jmer], Theodor, tysk zoolog, f. 1843
i Stäfa vid Zürich, d. 1898 som professor i
zoologi vid universitetet i Tübingen, till en
början känd förnämligast genom undersökningar om
djurens färger, lämnade värdefulla utredningar
af vissa delar af descendensteorien (se d. o.) i
Die entstehung der arten auf grund von vererben
erworbener eigenschaften (2 dlr, 1888,
1897) och Die artbildung und verwandtschaft
bei den schmetterlingen (2 dlr, 1887, 1895).
L-e.
Eimsbüttel [a’jms-], förr förstad till Hamburg,
n. v. därom, sedan 1894 införlifvad med denna stad.
Einang skans, Hegre socken, Nordre Trondhjems amt,
Norge, anlades i slutet af 1650-talet 2 km. ö. om
gården Einang på Stjördalsälfvens norra strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
