- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
67-68

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eisen, August Gustaf - Eisenach - Eisenberg - Eisenburg - Eisenerz l. Innernberg - Eisenerzalperna - Eisenlohr, August - Eisenmarkt - Eisenmenger, Johann Andreas - Eisenmenger, August - Eisenstadt - Eisenstein, Ferdinand Gotthold Max

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sciences och 1902–06 president i San Francisco
microscopical society.

Eisenach [a’jṡ-]. 1. Residensstad i storhertigdömet
Sachsen-Weimar-Eisenach, i en naturskön trakt på
nordvästra sluttningen af Thüringerwald, vid
Nesses och Hörsels sammanflöde, 221 m. ö. h. 35,123
inv. (1905). E. har ännu kvarlefvor af gamla
befästningar och är omgifvet af fem förstäder. I
E. finnas fem evangeliska och en katolsk kyrka samt
ett omkr. 1742 byggdt storhertigligt slott och ett
Lutherhus, hvari Luther 1498 skall hafva upptagits
af fru Cotta. Staden har en betydlig industri,
såsom kamgarnsspinnerier, tillverkning af färger,
lervaror, cigarrer, maskiner, tegel, mjöl, malt, läder
m. m. Det är säte för en landgericht, har gymnasium,
realgymnasium, lärar- och lärarinneseminarium
och skogsskola. Till minne af Luthers vistelse där
aftäcktes 1895 ett Luthersmonument på Karlsplatz;
äfven Bach och Bismarck hafva statyer i E.
– E. anlades i slutet af 11:e årh. och var
1596–1741 residens för en sachsisk hertiglig
linje. Seb. Bach föddes där 1685, och Fritz Reuter
dog där 1874. Omgifningen är rik på vackra platser,
hvarför ock turisttrafiken är mycket stor. En
halftimmes väg s. om staden ligger det ryktbara
bergslottet Wartburg. I E. samlades sedan 1852
hvartannat år den tyska evangeliska kyrkokonferensen,
som 13 juni 1903 beslöt en sammanslutning af Tysklands
evangeliska landskyrkor. Den af Schmoller i okt. 1872
till E. sammankallade nationalekonomiska kongressen
ledde till bildandet af Verein für sozialpolitik
("katedersocialister"). – 2. Fordom furstendöme,
som slutligen kom att omfatta amten Lichtenberg
och Kaltennordheim, Fuldadistrikten Geisa och
Dermbach, hessiska amten Vacha, Frauensee och
Völkershausen samt riddaramtet Lengsfeld. 1,219
kvkm. E. hörde i äldre tider till Thüringen,
kom 1440 till Sachsen och vid delningen 1485
till detta lands ernestinska linje. Familjer
af denna linje regerade i E. till 1741, då
furstendömet införlifvades med Sachsen-Weimar,
hvaraf det nu utgör två förvaltningsområden.

J. F. N.

Eisenberg [a’jṡenberg], stad i hertigdömet
Sachsen-Altenburg, på platån mellan Saale och
Elster. 9,956 inv. (1905). Hertigligt slott, med
värdefulla samlingar. Tillverkning af ylletyger,
porslin, lervaror, maskiner, möbler, pianon m. m.

(J. F. N.)

Eisenburg [a’jṡenborg], ung. Vas, komitat i Ungern vid
Steiermarks gräns. 5,035 kvkm. 418,905 inv. (1900),
hvaraf 53 proc. ungrare, 30 proc. tyskar, 12,6
proc. slovener, 4,3 proc. kroater. Landet är i v. och
s. bergigt, i midten och i n. ö. slätt och mycket
fruktbart samt genomflytes af Raab. Jordbruk,
vinodling, boskapsskötsel, i n. v. bergsbruk
(stenkol, antimon m. m.). Hufvudort Steinamanger
(ung. Szombathely).

K. B. W.

Eisenerz [a’jṡ-] l. Innernberg, köping i
Steiermark, 745 m. ö. h., i en kitteldal i de
s. k. Eisenerzalperna. 2,563 inv. (1900). Stora
järnbergverk (bearbetade redan af romarna)
och masugnar. 1901 uppfordrades 1,2 mill.
ton järnmalm af intill 40 proc. järnhalt.

J. F. N.

Eisenerzalperna [a’jṡ-]. Se Alperna, sp. 699.

Eisenlohr [a’jṡenlår], August, tysk egyptolog,
f. 6 okt. 1832 i Mannheim, d. 23 febr. 1902 i
Heidelberg. E. studerade teologi och naturvetenskap,

företrädesvis kemi, i hvilket ämne han 1860 promoverades
till filos. doktor i Heidelberg, där han uppsatte en
fabrik för tillverkning af färger. En slump förde honom
1865 till studiet af kinesiskan och därmed äfven till
hieroglyfskriften. Chabas och Brugsch blefvo hans lärare.
illustration placeholder

1869 blef E. docent i fornegyptiska språket. Vintern
1869–70 besökte han Egypten. 1872 utnämndes E. till
e. o. professor i egyptiska språket och fornkunskapen
och 1885 till titulärprofessor. Såsom egyptolog intog
E. en framskjuten plats. Af betydande värde äro
Der grosse papyros Harris (1872),
af hvilken urkund han lämnat en öfv. i
"Zeitschrift für ägyptische sprache etc." samt
Ein mathematisches handbuch der alten aegypter (1877)
med öfv. och förklaringar, m. fl. För den bildade
allmänheten torde E. vara mest bekant genom sin
bearbetning af 2:a delen af Bædekers "Ägypten" (1891).

Eisenmarkt [a’jṡ-], stad. Se Vajda Hunyad.

Eisenmenger [a’jṡ-], Johann Andreas, tysk orientalist
och teolog, f. 1654 i Mannheim, d. 1704 som professor
i österländska språk i Heidelberg, utgaf ett stort,
mot judendomen riktadt verk,
Das entdeckte judenthum
o. s. v., som var i det närmaste färdigtryckt,
då judarna lyckades utverka kejsarens förbud mot
dess utgifning. Först 1711 tilläts, genom ett
nytt kejserligt reskript, bokens offentliggörande
(det på titelbladet utsatta tryckåret är emellertid
1700). Arbetet är i hög grad fanatiskt samt vimlar
af misstag och förvrängningar.

Eisenmenger [a’jṡ-], August, österrikisk
målare, f. 1830 i Wien, studerade vid akademien
därstädes såsom lärjunge af Rahl och egnade sig åt
monumentalmåleriet. Han har utfört takmålningar,
Apollon och muserna, i Musikföreningspalatset,
fresker i österrikiska museet, ansedda för hans
bästa, många dekorativa målningar i justitiepalatset,
i rådhuset och i enskilda hus, t. ex.
Temperamenten (i skalden Mosenthals hus),
ridå till Augsburgs nya teater, framställande
Aisopos berättar sagor för folket (1878), m. m.
samt har inrättat en skola för dekorativ konst, som
burit goda frukter. 1872–1901 var han professor vid
Wiens konstakademi.

(G–g N.)

Eisenstadt [a’jṡ-], ung. Kismarton, stad i ungerska
komitatet Ödenburg (Sopron). 2,951 inv. (1900),
tyskar, ungrare och kroater. Praktfullt slott,
tillhörande familjen Esterházy, med stort bibliotek,
arkiv och andra samlingar samt vacker park.

K. B. W.

Eisenstein [a’jṡenstajn], Ferdinand Gotthold
Max
, tysk matematiker, f. 1823 i Berlin, d. 1852 som
privatdocent därstädes, skref viktiga afhandlingar
i talteori samt inom teorien för de elliptiska
funktionerna. En stor del af desamma är sammanförd
i en volym (G. Reimer, Berlin 1847), till hvilken
ingen mindre än C. F. Gauss skrifvit ett företal, i
hvilket han betygar, att "dessa handlingar innehålla
så mycket förträffligt och gediget, att författaren
genom desamma är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free