Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 79-80 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ek, Johan Gustaf - Ek, F. A. - Ek, Selma - Eka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ek, Johan Gustaf, universitetslärare och latinsk
skald, f. 1808 i Skede socken, Jönköpings län,
d. 1862 i Lund, student i Lund 1828, filos. doktor
(primus) 1832, docent i romerska litteraturen
1833, adjunkt i samma ämne 1836, lektor i latinska
språket vid Göteborgs gymnasium 1837 och professor i
romersk vältalighet och poesi vid Lunds universitet
1842. Prästvigd 1848, tillträdde han 1849 Hardeberga
prebendepastorat. - E. var en af det sydsvenska
universitetets utmärktaste lärare, som utöfvade
stort inflytande på latinstudiets utveckling. Bland
E:s skrifter märkas en öfversättning till latin af
sju sånger ur "Fritiofs saga" (1850), tolkningar på
svenska från Horatius, Ovidius m. fl., en akademisk
dissertation om en handskrift af Vergilius i Lunds
universitetsbibliotek samt flera smärre afhandlingar.
A. Th. L.*

Ek, F. A., pseudonym för Eva Andreetta
Fryxell.

Ek, Selma, operasångerska, f. 3 sept. 1856
i Stockholm, studerade vid konservatoriet där 1873-78
sång för Ellen Bergman och Julius Günther,
senare för Louise Héritte-Viardot, debuterade på
K. operan 1878 såsom Agata i "Friskytten", Matilda i
"Vilhelm Tell" och Grefvinnan i "Figaros bröllop"
samt tillhörde denna scen till 1890, med undantag
af spelåret 1887-88. Hon gjorde under denna tid och
senare vid gästspel, äfven i Köpenhamn och Berlin, ett
stort antal sopranpartier af olika slag, tragiska och
komiska, dramatiska såväl som koloraturuppgifter. I
koloraturfacket försökte hon sig på Elvira, Rezia,
Inez i "Afrikanskan", till och med Nattens drottning
i "Trollflöjten". Detta fack var dock icke hennes
förnämsta, lika litet som komikens. Bäst lyckades hon
i dramatiska uppgifter, framför allt Wagnerpartier
(Elsa, Eva, Elisabet), äfvensom Valentine, Donna
Anna, Margareta (särskildt i "Mefistofeles"),
Desdemona, Julia, Aida, Blenda, Neaga, Sigrun
i "Harald Viking", Katarina i "Nordens stjärna"
o. s. v. I fråga om dramatisk begåfning hör E. till de
främsta sångerskor Sverige egt; hennes grimeringskonst
har särskildt varit lyckad och framställningen
osökt poetisk samt fri från teaterschablon. Men
hennes mjuka, ljusfärgade sopranröst nådde aldrig
sin fulla utveckling, till följd af ett egendomligt
sångsätt med ofri tonbildning. A. L. (E. F-t.)

Eka, skpsb. 1. Ett slags flatbottnad båt, som framdrifves
med åror. Se Ekstock. - 2. Ett slags segelbåt, som
hufvudsakligast förekommer i blekingska skärgården och
till följd däraf merendels benämnes blekingseka. Denna
farkost utmärker sig för tämligen utfallande sidor
öfver vattnet, starkt fallande stafvar (särskildt
förstäfven, som är hög och tunn), djup och tunn köl,
bred och låg akterspegel, betydligt akterskarp, mycket
stort roder och ansenligt språng i relingen. På grund
af denna form är blekingsekan lastdryg och, äfven med
någon last, lättrodd i smult vatten; den är en god
kryssare, jämväl med ringa last, samt en god sjöbåt,
lätt att manövrera och besittande stor länsningsförmåga. I
motsjö går den däremot dåligt fram. Storleken och
antalet bordläggningsgångar kunna variera mycket,
från 5-bords-ekor af omkr. 5 m. längd och 1,5 m. bredd
ända till s. k. vrakekor med 10 bord i hvarje sida,
mer än 9 m. längd och 2,5 m. bredd. Tacklingen kan
vara af olika slag. Den vanliga blekingsekan (fig. 1)
har en mast med storsegel (sprisegel)
och fock.

Fig. 1. Vanlig blekingseka. Fig.2. Vrakeka.

Vrakekan (fig. 2), som förut användes vid
fiske långt ute till sjöss, hade en mast med ett
stort råsegel; denna typ har dock numera så godt som
försvunnit. Den s. k. hanöekan (fig. 3), som i storlek
täflar med vrakekan, har 2 master och 5 segel
(klyfvare, fock, storsegel, toppsegel och gäck).

Fig. 3. Hanöeka.

- En afart af blekingsekan är den s. k.
blekingsbåten.

Fig. 4.

Denna är antingen byggd med 5 bord
(på hvarje sida), inrättad för rodd med 4 åror och
tacklad med en mast, storsegel och fock - i likhet
med de mindre ekorna -, eller ock, såsom vanligen är
fallet, byggd med 4 bord (på hvarje sida),
inrättad för rodd med 2 åror och ej försedd med
någon tackling. Olikheten mellan ekan och båten
består hufvudsakligen däri, att den förra har sådan
akterstäf och akterspegel, som vänstra hälften
af fig. 4 utvisar, hvaremot den senare har sådan
akterspegel, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>