Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 133-134 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekstock - Ekstrand, Åke Gerhard - Ekström, Daniel - Ekström, Karl Ulrik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förliga. För- och akterut slutar ekstocken med
speglar, af hvilka akterspegeln är betydligt
större än förspegeln. Både bottnen och sidorna få
således långskeppsvägen någon bukt utåt, hvarjämte
relingen som vanligt har passande språng. Någon gång,
synnerligast på norska fartyg, användes ekstocken som
fartygsjoll; men i detta fall brukar dess form närma
sig andra båtars. Tvärskeppssektionen har nämligen
då nedtill afrundade hörn eller ungefär samma form
som andra klinkbyggda och flatbottnade båtar utan köl.
J. G. B.*

Ekstrand, Åke Gerhard, kemist, ämbetsman, f. 28 dec. 1846
i Grenna, blef student i Uppsala 1865, filos.
kandidat 1872, docent i kemi vid Uppsala universitet
1875 och s. å. filos. doktor (primus). Såsom
bysantinsk stipendiat studerade han 1877-78 kemi vid
Zürichs och Münchens universitet. Han var 1879-89
handelskemist i Uppsala, utnämndes 1889 till lärare
vid Chalmersska institutet i Göteborg och är sedan
1890 byråingenjör vid Finansdepartementets kontroll-
och justeringsbyrå. Hans förnämsta arbeten äro
Reten och några dess derivater (gradualafh. 1875,
på tyska i "Liebigs Annalen", bd 185, 1877)
jämte ett par senare uppsatser öfver reten (i
Vet. akad:s öfversikt, 1876 och 1884), Bidrag
till kännedomen om kolhydraten (ibid. 1887-89)
samt ett flertal afhandlingar öfver naftalinderivat,
hufvudsakligen naftoësyror (ibid. 1879-88). Dessutom
har E. i egenskap af handelskemist och byråingenjör
författat många skrifter och artiklar af praktiskt
innehåll, t. ex. om sockerskatt (i Landtbruksakad:s
handl. 1905), om denaturering af sprit (i "Kemisk
tidskrift", 1893-1901), om maltdrycksindustrien
(ibid. 1893, 97, 98) o. s. v. och i samlingsverket
"Sveriges land och folk" (1901) större delen af
"Tillverkningsindustrien", vidare till största delen
de svenska katalogerna vid världsutställningarna i
Paris 1900 och i Liège 1905. Sedan 1893 redaktör af
"Svensk kemisk tidskrift", har E. nedlagt mycket
förtjänstfullt arbete på tidskriften, och han har
där, i in- och utländska facktidskrifter samt i
mötesförhandlingar och i form af reseberättelser
skrifvit ett stort antal uppsatser och referat
öfver kemisk industri och kemiens utveckling. Han
är ledamot af Landtbruksakad. (1896) och
Vet. akad. (1903). E. har varit prisdomare vid flera
utställningar (t. ex. i Stockholm 1897 och i Paris
1900) samt ledamot af 1903 års sockerbeskattnings-
och tobaksbeskattningskommittéer.

H. E.


Ekström, Daniel, matematisk instrumentmakare, f. 1711
på Eksåg i Härads socken, Södermanland,
d. 1755. År 1735 upprättade han en verkstad i
Stockholm och blef samtidigt instrumentmakare
vid Landtmäterikontoret. Vid 1738 års riksdag
erhöll han ett reseanslag, och på rekommendation af
Anders Celsius, åt hvilken han förfärdigat utmärkta
instrument, blef han i London mottagen som lärjunge
hos den skicklige instrumentmakaren Graham. Efter
sin återkomst till Sverige,
1741, förfärdigade han en mängd astronomiska,
geografiska, optiska och mekaniska instrument, hvilka
egde en sällsynt fullkomlighet och noggrannhet och som
rönte erkännande äfven i utlandet. För sina "tekniska
och medborgerliga förtjänster" utnämndes E. till
direktör för instrumentmakerierna i riket. 1742
blef han ledamot af Vet. akad. Skrifter: Tal om
jernförädlingens nytta och vård (1750, hållet vid
presidiets nedläggande i Vet. akad.) och Tre rön
(Vet. akad:s handl., 1743, 1750 och 1753).


Ekström, Karl Ulrik, präst, naturforskare,
f. 25 sept. 1781 i Stockholm, d. 31 mars 1858 i Tjörns
prästgård. Redan strax efter sin födelse inskrefs han
vid Lifgardet (där hans fader då var regementspastor),
och 1788 hade han rustmästares grad vid nämnda
regemente. 1804 blef han student i Uppsala och egnade
sig därefter till en början åt medicinska studier,
men tog, enligt faderns önskan, prästexamen och
lät prästviga sig (1807). 1818 utnämndes han till
komminister i Bärbo församling af Strängnäs stift,
och 1821 kallades han af den för zoologien nitälskande
grefve Nils Bonde till pastor i Mörkö församling
i nämnda stift. E. kom därefter i beröring med
framstående vetenskapsmän och fann tillfälle att idka
vetenskapliga studier, hvilka satte honom i stånd att
ordna sina iakttagelser "från trettio års jakt". 1826
lät han i Vet. akad:s handl. införa uppsatsen Strödda
anteckningar om svenska flyttfoglarna etc. (fortsatt
1827 och 1829), "en värdefull observationsserie af
17 år öfver det rörligaste elementet i vår fauna". 1828
utgaf han en Beskrifning öfver Mörkö socken i
Södermanland, hvilket arbete, såsom han själf säger,
"förvärfvade honom en prosttitel (1829) och, hvad
han högre värderade, ett rum i Vetenskapsakademien"
(1830). 1831 antogs E., jämte A. Retzius, till
inspektor vid riksmuseets zoologiska afdelning, hvars
samlingar han ökade med en mängd naturföremål. 1832
blef han medredaktör af "Tidskrift för jägare och
naturforskare", i hvars tre första årgångar han
skref en mängd värdefulla uppsatser rörande jakten
i Sverige. Till det stora praktverket "Skandinaviens
fiskar, målade efter lefvande exemplar och ritade på
sten af Vilh. v. Wright" författades texten af E. samt
B. F. Fries och K. J. Sundewall. Bland E:s öfriga
skrifter (af hvilka många äro införda i Vet. akadrs
handl. och öfversikt) märkas uppsatsen Fiskarne i
Mörkö skärgård, beskrifne (Vet. akad:s handl. 1830,
1831 och 1834; tysk öfv. af F. C. H. Creplin,
"Die fische in den scheeren von Mörkö", 1835),
Pastoralkalender för Strengnäs stift (1831) och
Praktisk afhandling om lämpligaste sättet att fiska
sill, torsk, långa, makrill, hummer och ostron (1845;
författad på K. M:ts befallning). E. utnämndes 1837
till kyrkoherde i Tjörns pastorat i Göteborgs stift –
hufvudsakligen för att han där skulle kunna fortsätta
sina zoologiska studier. Se S. Lovéns biografi öfver
E. i "Lefnadsteckn. öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>