- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
399-400

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eliot, Edward Granville E. - Eliot, John - Eliot, Samuel - Eliot, George - Eliot convention - Eliott, George Augustus - Elipandus - Elis - Elisa - Elisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

s. k. Eliot convention) rörande mildare behandling
af krigsfångar. 1841-45 var E. förste sekreterare
för Irland och, sedan han sistnämnda år genom
faderns död blifvit peer, generalpostmästare till
Peelska ministärens fall i juli 1846. Han var
dec. 1852-febr. 1855 lordlöjtnant öfver Irland samt
1857-58 och 1859-66 drottningens öfverhofmästare
("lord steward of the household") och därvid hennes
förtrogne rådgifvare i familjeangelägenheter.
V. S-g.

illustration placeholder

Eliot [e’li9t], John, engelsk missionär,
f. 1604, d. 1690, studerade i Cambridge, var en tid
lärare och präst, men begaf sig under trycket mot
nonkonformisterna 1631 till Nya England, där han 1632
blef pastor för en församling i Roxbury. Sedan 1646
missionerade han bland indianerna, men rönte därvid
många svårigheter från sina landsmäns sida. Framgången
af hans företag väckte dock i moderlandet intresse
och föranledde 1649 bildandet af "The society for the
propagation of gospel in New England", som ekonomiskt
understödde honom. Verket gick löftesrikt framåt. 1651
upprättades i Natick vid Charles river, 30 km. från
Boston, en koloni af "bedjande indianer", och snart
räknades ytterligare 13 dylika kolonier. E. vinnlade
sig om att utbilda infödda lärare och evangelister
och öfversatte hela bibeln på mohikanspråket
(1663, den första i Amerika tryckta indianbibeln),
utgaf en katekes, psalmbok, indiangrammatik
och flera skrifter på engelska, syftande att
väcka intresse för missionen bland indianerna.
A-K.

Eliot [e’liot], Samuel, nordamerikansk
historiker, f. 1821 i Boston, d. 1898 i Beverly
farms, Massachusetts, var 1856-64 professor i
historia vid Trinity college i Hartford och 1860-64
därjämte president för samma college. 1878-80 var
E. superintendent för Bostons skolväsen. Bland hans
arbeten märkes en ofullbordad "frihetens historia",
hvaraf 1847 som prof utkom Passages from the
history of liberty
(om Arnold af Brescia, Savonarola
m. fl.) samt 1853 två afdelningar: The ancient romans
(2 bd) och The early Christians (2 bd). E. utgaf äfven
Manual of the United states history between the years
1492 and 1850
(1856, ny uppl. 1877). (V. S-g.)

Eliot [Vliot], George, pseudonym. Se Cross, M. A.

Eliot convention [Vliet kenve^jen], eng. Se Eliot,
eng. adelssläkt, 2.

Eliott [Vliet], George Augustus, lord Heathfield,
engelsk krigare, f. 1717, d. 1790, deltog med
utmärkelse i österrikiska arfföljdskriget 1742-48 samt
1759-61 i sjuåriga kriget. 1762 blef han generalmajor
och underbefälhafvare vid Albemarles expedition till
Cuba, blef 1763 generallöjtnant och utsågs 1775 till
guvernör öfver Gibraltar, som hotades af ett spanskt
anfall. Han vidtog genast omfattande åtgärder för
fästningsverkens förstärkande
och försvarade, då den berömda belägringen vidtog,
från juni 1779 till febr. 1783, fästningen på det
ärofullaste mot fransmännens och spanjorernas
förenade stridskrafter. Till lön för sina förtjänster
därvid upphöjdes E. 1787 till peer (lord Heathfield,
baron af Gibraltar). Försvaret af Gibraltar har
skildrats af Drinkwater, "A history of the siege of
Gibraltar 1779-1783" (1785; omtr. i många upplagor).
V. S-g.
illustration placeholder


Elipandus, ärkebiskop af Toledo, i 8:e årh. Se
Adoptianer.

Elis (grek. *Hfa?, på landets dialekt Valis,
besläkt. med lat. vallis, dal), grekiskt
kustlandskap i nordvästra delen af Peloponnesos,
begränsadt i n. af Achaja, i ö. af Arkadien och i
s. af Messenien. Areal ung. 2,660 kvkm. Landet är
af naturen fördeladt i skilda områden, af hvilka
det i n. belägna Eliska dal-landet ("Koile E."),
E. i inskränktare bemärkelse, till större delen
utgöres af vidsträckta och bördiga slätter. Där låg,
vid floden Peneios, äfven staden Elis, hvilken, sedan
den år 471 f. Kr. vunnit en ansenlig utvidgning genom
sammanflyttning af inbyggarna i kringliggande orter,
betraktades såsom hela landets hufvudstad. Landets
mellersta del, Pisatis, så kalladt efter den
urgamla, men redan tidigt (572 f. Kr.) förstörda
staden Pisa, genomströmmas af Alfeios och bildar i
ö. ett skogbevuxet terrassland, i v. ett lågland och
en bördig slättmark. I s. vidtager det berguppfyllda
Trifylia. Såsom urinvånare i E. omnämnas
kaukoner, epeier och minyer m. fl., men i samband
med den s. k. doriska vandringen inträngde etoler,
hvilka underlade sig åtminstone den norra och
fruktbarare delen, där de sedermera utgjorde den
härskande befolkningen. Landets invånare,
elierna, uppnådde aldrig någon högre kulturgrad. Hos de
gamle voro de illa beryktade för oredlighet och rå
sinnlighet. En stor betydelse för hela Greklands
nationella lif hade dock E. genom den i Pisatis
belägna, åt Zeus helgade tempelorten Olympia (se
d. o. samt Olympiska spelen), hvilken åt hela landet
förlänade en viss religiös helgd och okränkbarhet. -
Tillsammans med Achaja bildar E. i nuv. konungariket
Grekland ett förvaltningsområde (nomarki),
omfattande 5,075 kvkm. med 236,251 inv. (1896).
A. M. A.

Elisa, en folkstam, som i folktaflan i 1 Mos. 10: 4
nämnes bland Javans afkomlingar (grekerna) och enligt
Hesek. 27: 7 bebodde ett kustland vid Medelhafvet,
hvarifrån purpurtyger utfördes till Tyrus. Detta land
har antagits vara Hellas, Elis, södra Italien eller
Sicilien, men sammanställningen med kustlandet vid
Kartago, hvars kolonisering af sagan hänföres till
en kvinna Elissa, torde kunna påräkna den största
uppmärksamheten. E. S-e.

Elisa (hebr. Elischa. "Min Gud [l. Gud] är
frälsning"), från Abel Mehola och son af en förmögen
landtman Safat, kallades från plogen af Elia att vara
hans lärjunge och tjänare (1 Kon. 19: 19; 2 Kon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:45 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free