- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
441-442

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elphinstone, John E. - Elphinstone, George Keith E. - Elphinstone, Montstuart E. - Elpidon - Elpis Melena - Elpistiker - El Puerto - Elritsan - Elritssläktet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liten eskader till Medelhafvet, där han förjagade
en öfvermäktig turkisk eskader vid Naupliaviken
(27 maj 1770), slöt sig till amiral Spiridovs flotta
under Aleksej Orlovs öfverbefäl och hade stor andel
i segern öfver turkiska flottan vid Tschesme 7 juli
s. å. och dess förstöring genom brännarfartyg följande
natt. E. sökte förmå de ryske befälhafvarna till
att fullfölja segern genom ett djärft framträngande
mot Konstantinopel, men möttes af dem blott med
misstro och afund samt belönades endast njuggt för
sina tjänster. Han tog då afsked ur rysk tjänst och
ingick 1775 ånyo i brittisk, där han 1779-80 utmärkte
sig under sjökriget mot fransmännen i de västindiska
farvattnen.

2. George Keith E., viscount Keith (besläktad
med marskalk Keith och uppkallad efter honom),
amiral, f. 1746, d. 1823, hade i brittiska marinens
tjänst avancerat till vice-amiral, då han i juni
1795 med en flotta anföll Kapstaden, som efter
hårda strider mellan landsatt engelskt manskap och
den holländska garnisonen kapitulerade 17
sept. Följande året tvang han i Saldanha bay
en till Kaplandets återeröfring utsänd holländsk
eskader att gifva sig och blef vid hemkomsten
1797 utnämnd till irländsk peer (baron Keith).
Han inlade s. å. stor förtjänst om stillandet af
det farliga myteriet i Sheerness och afseglade sedan
till Medelhafvet som närmaste man under amiral Saint
Vincent, hvilken han på sommaren efterträdde som
befälhafvare öfver brittiska Medelhafsflottan.
Som sådan blockerade han 1800 Genua samt
betäckte 1801 sir Ralph Abercrombys öfvergång
till Egypten och ledde där kustens bevakning
mot franska undsättningsförsök, till dess den
franska hären i sept. s. å. måste kapitulera. E.
belönades för sitt välförhållande med engelsk
peersvärdighet, var 1803-07 befälhafvare för
Nordsjöeskadern och 1812-15 för Kanalflottan samt
ledde i sistnämnda egenskap förhandlingarna om
Napoleon I:s öfverförande till S:t Helena. 1814 blef
han viscount. Jfr Allardyce, "Life of admiral lord
Keith" (1882). - Hans dotter, Margaret Mercer E., f.
1788, d. 1867, gifte sig 1817 med Napoleons
forne adjutant, grefve de Flahault (se
d. o.), och spelade som denne bekante diplomats
maka en synnerligen framstående roll i den högsta
societeten.

3. Mountstuart E., anglo-indisk statsman
och häfdatecknare, f. 1779, d. 20 nov. 1859,
anställdes 1796 i Ostindiska kompaniets tjänst,
blef 1801 biträdande engelsk agent i Poona, deltog
som diplomatiskt biträde i general Wellesleys
(sedermera hertigens af Wellington) fälttåg
mot maratterna 1803, hvarvid han äfven utmärkte
sig för tapperhet i slagen vid Assaye och Argaum,
samt var några år engelsk resident i Nagpur.
Då lord Minto 1808 sökte inleda mot fransmännen
riktade diplomatiska förbindelser med Brittiska
Indiens grannstater, sändes E. som ambassadör till
emiren af Afganistan, schah Schuja, för att afsluta
ett alliansfördrag. Beskickningen misslyckades,
men gaf anledning till E:s ryktbara Account of
the kingdom of Cabul and its dependencies in Persia
and India
(1815; 3:e uppl. 1842). Hans under
denna beskickning vunna erfarenhet blef för lång
tid vägledande för den indiska regeringens
politik vid nordvästgränsen. 1811 blef E. resident
hos marattfursten ("peishwa") i Poona, visade 1817
vid dennes krigsförklaring mot
engelsmännen under kritiska omständigheter mycken
kallblodighet och genomförde efter furstens
afsättning landets annektering med beundransvärd
hänsyn till befolkningens gamla sedvänjor,
hvarigenom det brittiska väldet i dessa trakter
varaktigt befästes. 1820-27 var E. guvernör
öfver presidentskapet Bombay och gjorde sig under
denna tid högt förtjänt om det brittisk-ostindiska
rättsväsendet genom sitt utkast till en sedan efter
honom uppkallad lagbok ("Elphinstone code"), hvilken
för sin klarhet och bestämdhet t. o. m. jämställts
med "Code Napoléon". Han uträttade äfven mycket
för folkundervisningens främjande bland den infödda
befolkningen inom sitt ämbetsområde. E. lämnade Indien
1827 och tillbragte sitt återstående lif dels med
studier i hemlandet, dels på resor, alltjämt aktad
och rådfrågad som den förnämsta auktoriteten rörande
indiska förhållanden. E. hade ständigt vid sidan
af sin ämbetsverksamhet idkat djupgående studier i
indisk historia och litteratur. Hans History of India:
the hindoo and muhammedan periods
(2 bd, 1841; 9:e
uppl. 1865) betraktas som ett klassiskt arbete för
den tid den omfattar. Jfr biografier öfver E. af sir
E. Colebrooke (2 bd, 1884) och J. S. Cotton (1892,
i serien "Rulers of India").

4. William George Keith E., brorson till E. 2,
militär, f. 1782, sändes 1839 som generalmajor till
Indien, där han anförde en division af bengaliska
armén och 1841 trots ålder och bräcklighet
sattes till befälhafvare för den brittiska
ockupationshären i Kabul. På denna post visade han
sig fullständigt oduglig. E. afled 23 apr. 1842
kort före den katastrof, som förintade Kabulhären.
V. S-g.

Elpidon, pseudonym. Se Balueki, M.

Elpis Melena, pseudonym. Se Schwartz, M. E. von.

Elpistiker (af grek. elpis, hopp), en af Plutarchos
omtalad filosofisk skola, som ansåg hoppet
vara grundvillkoret för all lefnadsglädje. Om
Plutarchos därmed syftar på någon för öfrigt
känd filosofisk skola, är oss ej bekant.
L. H. Å.

El Puerto. Se Puerto de Santa Maria.

Elritsan, zool. Se Elritssläktet.

illustration placeholder

Elritssläktet, Phoxinus, zool., ett till blåsmunnarnas
ordning (Physostomi) och karpfiskarnas familj
(Cyprinoidei) hörande släkte, som igenkännes
därpå, att nosen saknar skäggtömmar, och på den
långsträckta, föga hoptryckta kroppsformen, de
korta rygg- och analfenorna, de i två rader sittande
svalgtänderna, den klufna stjärtfenan, de små fjällen
m. m. Dithörande fiskar vistas i sött eller föga
salt vatten med sandig och stenig botten, hålla sig
i allmänhet i stim och lefva af ryggradslösa djur,
fiskyngel och växtämnen. - Den i Sverige förekommande
elritsan eller alkufvan (P. aphya;
se fig.) är till färgen mycket växlande: på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free