Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Enaälfven
- En bagatelle
- Enbasisk
- Enberg, Lars Magnus
- Enbladstryck
- En bloc
- Enblom, Henrik Viktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snasahögarna (1,463 m.), hvilka ligga rätt söderut på
omkr. 5 km. afstånd. Utför bergets norra sida störtar
sig Ingelån ned till Enaälfven, bildande det vackra
Silfverfallet.
En bagatelle [ä bagatä’l], fr. (jfr Bagatell),
"som en obetydlighet", som en lapprisak.
Enbasisk, kem., säges en syra vara, när en molekyl af
densamma med en ekvivalent (se d. o.) af en
bas gifver ett neutralt salt. H. E.
Enberg, Lars Magnus, skolman, filosof och
språkforskare, f. 3 nov. 1787 i Millesviks socken,
Värmlands län, d. 20 nov. 1865 i Stockholm, blef
1802 student i Uppsala, 1809
filos. magister samt 1812 docent i naturrätt. 1821
utnämndes han till lektor i filosofi vid det
s. å. upprättade Stockholms gymnasium och blef
tillika det nya läroverkets rektor. Han var en
verksam medlem af 1825 års skolkommitté, fick 1829
professors titel och afgick 1843, såsom emeritus,
från sitt lärarkall. - E. har sin betydelse mindre
som själfständig filosof än som ungdomens lärare
och författare af på hans tid allmänt nyttjade
läroböcker i flera filosofiska discipliner: Försök
till lärolok i psykologien (1824; 3:e uppl. 1831),
Moralfilosofiens elementer (1830; ny uppl. 1831),
Försök till en populär framställning af den allmänna
teoretiska filosofiens grundläror (1848) och Lärobok
i logiken (1861). Genom dessa arbeten utöfvade han
ett icke oväsentligt inflytande på den filosofiska
elementarundervisningen i Sverige. Såsom filosof
var E. eklektiker. Inom psykologien kvarstod han
väsentligen på Lockes ståndpunkt. Mot Hegel trädde
han i bestämd opposition och sökte, i likhet med andra
svenska tänkare, att lägga den vetenskapliga grunden
till en teistisk världsåsikt. Inom moralfilosofien
röjer han tydligt inflytande af Kant. - Såsom
vitter författare vann E. Svenska akademiens
stora pris tre gånger kort efter hvartannat,
näml. 1814 för ett Äreminne öfver Johan Banér,
1815 för en Afhandling om sambandet emellan en rätt
smak och en rätt förståndsodling etc. samt 1817
för ett Äreminne öfver fältmarskalken grefve Magnus
Stenbock. Dessa belöningar beredde honom sedermera
inträde i akademien, i hvilken han intog plats efter
N. v. Rosenstein (d. 1824), som alltifrån E:s ungdom
varit hans gynnare och beskyddare. I akademiens
arbeten, i synnerhet i dem, som rörde språket,
tog E. länge en verksam del, särskildt genom att
på uppdrag af akademien och å dess vägnar författa
Svensk språklära, utgifven af Svenska akademien
(1836), ett för sin tid rätt godt arbete, i hvilket
bl. a. lämnas en kort öfversikt af svenska språkets
historia, ett utkast till stillära samt en kortfattad
prosodi och metrik. Emellertid betecknar arbetet
i sin helhet intet egentligt framsteg utöfver den
föregående litteraturen i ämnet. Dessutom deltog
han flitigt i förarbetena till akademiens tilltänkta
ordbok. E. saknade icke heller förmåga att i bunden
form behandla sitt modersmål.
Ett prof därpå är hans metriska öfversättning af
E. Youngs "Night-thoughts" (E. Youngs Natt-tankar,
1850). Jfr ;’Inträdestal" af B. E. Hildebrand (i
"Sv. akad:s handl." d. 41, 1867) samt E. Wrangel,
"Brinkman och Tegnér" (1906). L. H. Å. Ad. N-n.
Enbladstryck, riktigare än ettbladstryck
(ty. einblattdruck, eng. broadside), ett tryckalster,
som tryckts på ett enstaka blad (af papper eller
pergament), hvarvid merendels blott ena sidan är
upptagen af tryck, medan baksidan är "blank",
och hvars innehåll utgör ett för sig afslutadt
helt. Under boktryckarkonstens äldsta skede,
särskildt under den första försökstiden, utgjordes
tryckalstren så godt som uteslutande af enbladstryck
(med eller utan bilder). Den då ännu outvecklade
tekniken, som för aftrycks tagande var hänvisad till
afklappning med borste, ett förfarande, som gjorde
baksidan ojämn och därigenom föga användbar för
tryck, lade hinder i vägen för att förse äfven denna
sida med tryck. Emellertid fortfor man, äfven sedan
Gutenberg genom tryckpressens införande omgestaltat
trycktekniken och möjliggjort tryckning af ett arks
bägge sidor, alltjämt att utföra enbladstryck. Man har
sålunda i behåll från inkunabeltiden (tiden intill
1500) åtskilliga kalendarier, bullor, aflatsbref
(se afbildningen af ett något senare sådant bd I,
sp. 1389-90), kungörelser, förteckningar öfver
falska mynt, så kallade "pestblad" (helgonbilder
med böner mot pesten), bokannonser m. m.,
alla hörande till enbladstryckens grupp. Äfven
under den följande tiden fortfor man att använda
enbladstryck för anslag, tillkännagifvanden,
disputationer (t. ex. Luthers berömda "teser" i
Wittenberg), flygblad och bildframställningar af
flera slag (mest religiösa), ett förfarande, som
ännu i våra dagar i stor utsträckning praktiseras
(s. k. patenttryck, bestående af anslag, förordningar,
affischer, cirkulär o. d.). - En intressant samling
af enbladstryck från inkunabeltiden är utgifven af
I. Collijn, "Ettbladstryck från femtonde århundradet"
(text och atlas, innehållande 12 planscher,
1905, utg. af Föreningen för bokhandtverk).
R.G.
En bloc [ä blåkk], fr., i klump, i massa, utan att
dryfta detaljerna.
Enblom. 1. Henrik Viktor E., skolman, f. 8 maj 1819 i
Stockholm, d. där 24 maj 1876, blef 1846 vikarierande
lektor vid ateneum i Gäfle samt utnämndes 1848 till
lärare och 1859 till lektor i främmande lefvande språk
vid Västerås gymnasium. Från sistnämnda befattning
tog han afsked 1871. E. utgaf Lärobok i engelska
språket (1856; 2:a uppl. med grammatiken omarbetad af
V. E. Lidforss, 1861-72). Detta arbete, i hvilket är
tillämpadt ett nytt system för uttalsbeteckningen,
eger framstående förtjänster. Dessutom efterlämnade
E. i handskrift en bearbetning af Euklides’
"Elementa", hvars pedagogiska förtjänster skattas
högt af kännare. E. var en fint bildad, spirituell
och vida berest person. Under en tid, då fraktionerna
inom det liberala partiet icke sällan stodo hårdt emot
hvarandra, spelade han ofta och med stor framgång en
medlares roll, hvartill hans stora personkännedom,
fasta karaktär och urbana väsen gjorde honom särdeles
lämplig. E. verkade jämväl ifrigt för att bereda skydd
och hjälp åt de politiske flyktingar, som på 1850-
och 1860-talen sökte en fristad i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0273.html
