Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 511-512 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En creux - Encrinurus - Encrinus - Encyklika - Encyklopedi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En creux [ä krö], fr., egentl, i fördjupning, i
urholkning. Reliefs e. c., fördjupade, urholkade
reliefer (koilanaglyfer), ett slags
fornegyptiska reliefer. Se Bildhuggarkonst, sp. 361.

Encrinurus (af grek. en, i, krinon, lilja,
och ura, svans) Emmr., paleont., trilobitsläkte
med granuleradt eller knöligt skal, framtill
vidgad panna, uppstående ögon, elfva sinsemellan
likvärdiga leder i torax och spetsig stjärt
med många leder. E. tillhör såväl öfver-
som undersiluren och förekommer ymnigt i de
öfversiluriska lagren på Gottland, som därför
af Angelin fått namnet regio encrinurorum.
G. L. (A. Hng.)

Encrinus Mill. (af grek. en, i, och krinon,
lilja, en till sten förvandlad lilja), paleont.,
ett i triassystemet förekommande släkte af fossila
krinoideer. En art af släktet, E. liliiformis
(se fig.), hvilken ymnigt uppträder i Tysklands
"musselkalk", ådrog sig genom sin vackra liljelika
kalk tidigt uppmärksamhet och gaf anledning till,
att de fossila krinoideerna fingo benämningen
enkriniter.

Encrinus liliiformis

G.L. (A.Hng.)

Encyklika (lat. encyclica, af grek. enkyklos,
rund) l. Literæ encyclicæ, rundskrifvelse,
bref. Rundskrifvelser till de troende utfärdades
redan af apostlarna och de förste biskoparna, och
därifrån leda de s. k. herdabrefven sitt upphof. I
vanliga fall menas med encyklika en af påfven till
alla troende utfärdad kungörelse. En särskild
användning i den påfliga politikens tjänst har
denna skrifvelseform fått under
1800-talet. Mest bekant är Pius IX:s encyklika Quanta
cura af 8 dec. 1864 med den därtill fogade syllabus
(se d. o.), som kan sägas vara riktad mot hela den
moderna kulturen och dess företeelser på olika områden
(pressfrihet, samvetsfrihet o. s. v.) och inleder den
moderna ultramontanismens era. En annan mycket bekant
encyklika är den af 5 febr. 1875, känd under namnet
Quod nunquam, hvilken öppnade den s. k. "preussiska
kulturkampen". Påfven Leo XIII uttalade sig i sina
på det elegantaste latin skrifna encyklikor nästan
hvarje år i tidens stora frågor (Immortale Dei 1885
o. s. v.). T. H-r.

Encyklopedi (af grek. enkyklios, kretsformig,
och paideia, undervisning), den metodiska
sammanfattningen af alla konster och vetenskaper,
ordnade antingen systematiskt (d. v. s. efter
deras inre sammanhang) eller lexikaliskt (i
bokstafsföljd). Ofta betecknas med encyklopedi ett
arbete, som behandlar endast en viss gren af mänskligt
vetande, t. ex. politik, medicin, teologi. Motsatsen
till encyklopedi är monografi. - De kinesiska
encyklopedierna, omfattande hundratals volymer, äro
de äldsta kända, men ha, såsom obekanta för Europa,
ej haft något inflytande på dettas encyklopediska
litteratur. Ehuru namnet "encyklopedi" ej nyttjades
såsom boktitel förrän 1559 (af P. Scalich i hans
"Encyclopædia s. orbis disciplinarum"), var
likväl begreppet kändt redan hos grekerna och
romarna. Hos de förre betecknades nämligen med
enkyklios paideia en sammanhängande krets (kyklos)
af vetande, eller sammanfattningen af de kunskaper
(de sju s. k. fria konsterna: grammatik, retorik,
dialektik, geometri, aritmetik, astronomi och musik),
som en friboren yngling borde ha tillegnat sig,
innan han trädde ut i lifvet. Platons lärjunge greken
Speusippos nämnes såsom författare af den första
encyklopedien, och bekanta romerska författare
på detta område äro Varro, hvars arbeten i
detta ämne emellertid gått förlorade, Plinius
d. ä. (Historia naturalis, i 37 böcker, hvilket
arbete före 1536 upplefvat 43 tryckta uppl.),
Martianus Capella m. fl. Först med 13:e årh. börjar
universalencyklopediens tid. Bland arbeten af detta
slag, hvilka under medeltiden vanligen kallades
"Summæ" eller "Specula", intages främsta rummet
af Vincent de Beauvais’ (d. 1264) Speculum majus;
men detta, liksom de flesta encyklopediska verk, som
utkommo före 17:e årh., saknar genomförd enhet och
utgör endast en föga bearbetad samling uppgifter,
hämtade ur andra författares arbeten. Skaparen
af den moderna encyklopediken är Bacon af Verulam
(1561-1626) genom sitt Novum organon scientiarum
(1620), grundläggande för den logiska systematiken,
och De dignitate et augmentis scientiarum (1623). Han
fick till en början likväl endast få efterföljare,
och äfven bland dessa voro de fleste andefattiga
kompilatorer. De många systematiska encyklopedier,
som utkommo under 17:e och förra hälften af 18:e årh.,
voro afsedda antingen för ungdomens undervisning eller
till uppslagsböcker för de lärde. En allmännare
användning och större betydelse för hela det
bildade samhället fingo de samtidigt utgifna
lexikaliska encyklopedierna (för hvilka Suidas’
grekiska lexikon utgjorde mönstret). De värdefullaste
bland dessa voro: i Frankrike Moreris Le grand
dictionnaire historique (1674; 20:e uppl. 1759) och
Bayles Dictionnaire historique et critique (1697; den
nyaste uppl. utkom i 16 bd 1820-24); i England Harris’
Lexicon technicum, or an universal english dictionary
of arts and sciences (1704; 5:6 uppl. 1736) samt
Chambers’ Cyclopædia, or an universal dictionary
of arts and sciences (1728; flera gånger upplagd,
senast 1789-91); i Italien V. M. Coronellis
Bibliotheca universalis sacro-profana (1701 -06,
af hvars tillämnade 28 bd likväl endast 7 utkommo);
i Tyskland J. J. Hoffmanns Lexicon universale
historico-geographico-chronologico-poetico-philologicum
(1677, suppl. 1683; ny uppl. 1698), J. T h. Jablonskis
Allgemeines lexikon der künste und wissenschaften
(1721; 3:e uppl. 1767) samt det 68 bd starka af
J. P. von Ludewig m. fl. redigerade, ännu
i vissa fall användbara Grosses vollständiges
universallexikon aller wissenschaften und künste
(1731-54), vanligen efter förläggaren, J. H. Zedler
i Leipzig, kalladt "Zedlersches lexikon".

Den förste encyklopediske författare, som med framgång
sökte vetenskapligt ådagalägga det inre sammanhanget
mellan allt mänskligt vetande, var Su1zer (i
"Kurzer begriff aller wissenschaften", 1745),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>