Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enegren, Gustaf Adolf - Enelysia - Enema - Eneman, Mikael - Enenkel l. Enikel, Johann - Eneqvist, Eugenia Matilda - Energetik - Energetiska skolan - Energi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstnärlig förtjänst. Från 1830-talet
arbetade han föga i sin konst.
-rn.*
Enelysia, grek. Se Elysia.
Enema (grek. och lat.). Se Lavemang.
Eneman, Mikael, orientalist, forskningsresande, f. 1
febr. 1676 i Enköping, d. 5 okt. 1714 i Uppsala,
blef 1695 student i Uppsala, 1703 filos. magister
och prästvigdes 1706. S. å. reste han utomlands
och studerade ett år vid Greifswalds universitet,
hvarefter han 1707 i Sachsen af Karl XII utnämndes
till hof- och fältkonsistorienotarie. Sedermera följde
han konungen i dennes med- och motgång ända till
Bender (1709), hvarifrån han inom kort afgick såsom
legationspredikant till Konstantinopel. Han ökade där
sina redan förut betydliga insikter i österländska
språk, hvilket lände honom till stort gagn, då han,
på konungens befallning, företog sin bekanta resa
till österlandet. Denna resa anträddes 23 aug. 1711,
gick öfver Mindre Asien till Egypten, Sinaihalfön,
Palestina (juni-sept. 1712) och Syrien samt öfver
Cypern (febr. 1713) och Smyrna (24 mars-13 juni 1713)
tillbaka till Konstantinopel, dit ankomsten skedde 20
juni 1713. Under vistelsen i Egypten hade E. utnämnts
till professor i österländska språk vid Uppsala
universitet och installerades högtidligen i sitt
ämbete 26 sept. 1714. E. är den förste svensk, som
veterligen besökt Sinai. Öfver sina resor författade
han vidlyftiga beskrifningar, som han själf aldrig
fick tillfälle att befordra till trycket. Hans änka,
Katarina Rudbeck, sökte (maj 1715) hos Karl XII
understöd för utgifvande af E:s manuskript. 1740
trycktes två profark af E:s Resa öfver det heliga
landet af A. Norrelius, och dessutom finnas flera bref
tryckta i Gjörwells Sv. bibl., I och V. 1889 utgaf
K. U. Nyländer till orientalistkongressen i Stockholm
E:s Resa i Orienten 1711-1712 (jämte lefnadsteckning
och bibliografi), efter hans dels i Riksarkivet, dels
i Uppsala universitetsbibliotek befintliga manuskript.
(K. V. Z.)
Enenkel l. Enikel, Johann eller Jansen
(lat. Johannes Nepos), tysk skald på 1200-talet, lefde
i Wien, författade en Weltchronik och Fürstenbuch
von Oesterreich, bägge senast utg. för "Monumenta
Germaniæ historica" (3 bd, 1892-1900).
Eneqvist, Eugenia Matilda, sångerska, f. 28 mars
1833 i Visby, d. 10 april 1898 i London, började
vid sjutton års ålder i Stockholm sina sångstudier,
hvilka sedan fortsattes under två år i Leipzig samt
efter 1856 i Paris för Masset och Levasseur. Hon
debuterade därefter på Théâtre-Italien med stor
framgång, såsom Adalgisa i "Norma", och uppträdde
någon tid på denna scen under det antagna namnet
signora Biondini. Sedermera uppehöll hon sig
som konsertsångerska mestadels i London och
Paris samt besökte äfven Sverige 1862, 1865 och
1879. E. egde en ovanligt hög, kraftig och böjlig
sopran. För den mera kantabla sången var hon ej
utrustad med tillräcklig känsla och smak, men såsom
koloratursångerska intog hon en betydande rang.
A. L.*
Energetik, fys., är egentligen den del af fysiken,
som behandlar läran om energien (se d. o.) och dess
förvandlingar. Nyare forskare, bland hvilka Ostwald
och Helm äro de förnämste, ha genomfört en särskild
åskådning, speciellt kallad energetik,
enligt hvilken energien är det fundamentala inom
sinnevärlden, massan (materien) är exempelvis
endast förnimbar såsom bärare af energi. På samma
sätt skulle de förut såsom grundläggande ansedda
begreppen kraft och hastighet o. s. v. böra anses
såsom härledda ur energibegreppet. Den viktigaste
satsen i denna lära säger, att hvarje energimängd kan
betraktas såsom produkten af en intensitetsfaktor
och en kapacitetsfaktor. Exempelvis mätes mekanisk
energi såsom produkten af en kraft och en (väg-)längd
(exempelvis gram x meter, dyn x centimeter = erg); i
detta fall är kraften intensitetsfaktorn och längden
kapacitetsfaktorn. För att jämvikt skall ega rum,
bör ingen förändring förefinnas hos intensitetsfaktorn
från ett ställe till ett annat. Exempelvis temperatur
är värmeenergiens intensitetsfaktor; för värmejämvikt
mellan olika kroppar i ett rum fordras alltså, att
temperaturen öfverallt i detta rum är lika. Denna
lära har ej nämnvärdt bidragit till utvecklingen
(jfr Boltzmann, "Vorlesungen" 1897, 1898). Litt.:
Helm, "Lehre von der energie" (1889), och Ostwald,
"Vorlesungen über naturphilosophie" (1902).
S. A-s.
Energetiska skolan kallas sammanfattningen
af de personer, som anse energetiken (se
d. o.) såsom det mest exakta uttrycket af den
moderna naturvetenskapliga världsåskådningen.
S. A-s.
Energi [-j 1], fr. énergie (grek. energeia,
verksamhet, handlingskraft), kraft, inneboende
kraft, kraft i vilja och handling, ihärdighet,
uthållighet; styrka i uttryck, eftertryck. - Fys.,
arbetsförmåga. Redan på 1700-talet hade man klart
för sig, att en kropp, som var i rörelse, kunde,
då den stannades, uträtta ett visst arbete. Det
enklaste exemplet är en pendel. När pendelkulan
är på sitt djupaste läge, har den den största
hastigheten. Därifrån höjer den sig åt ena sidan
under ständig förminskning af hastigheten och
uträttande af arbete, i det den lyfts till allt
större höjd. Slutligen, när den nått sin största
höjd, är hastigheten noll. Då vänder den om, och det
samlade arbetet omsattes i så kallad rörelseenergi,
som är störst, då pendelkulan går genom den lägsta
punkten af sin bana. Man fann, att rörelseenergien
kunde uttryckas såsom 1/2 mv2, halfva produkten af den
rörliga kroppens massa (m) och kvadraten af dess
hastighet (v). Det uträttade arbetet, som mätes af
kulans vikt och den höjd, till hvilken den blifvit
lyft från sitt djupaste läge, kallas lägesenergi
och är en speciell form af s. k. potentiell energi,
d. v. s. hopsparad energi, som, när man så vill,
kan omsättas i rörelseenergi eller s. k. aktuell
energi. Inom mekaniken var det genom särskildt Newtons
arbeten ådagalagdt, att summan af potentiell och
aktuell energi är konstant. Aktuell energi kallas
stundom dynamisk energi.
En kropp i rörelse, t. ex. en bösskula, kan emellertid
stannas, utan att lyftas till högre nivå därigenom,
att den t. ex. slår mot en skottafla eller genom
luftens friktionsmotstånd, och den ofvan omtalade
lagen är därför sann, endast om friktion ej eger rum
mot den rörliga kroppen. Genom friktionen omsättes
rörelsen i värme - 1 gramkalori för ett arbete af
426 grammeter - som visats kunna betraktas såsom
en särskild form af energi. Denna antar man bero på
rörelse hos kropparnas minsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
