- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
783-784

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. Magnusson, E XII - E. af Pommern, E. XIII - E. XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bundsförvanter (Albrekt och holsteinarna) och utan
många vänner bland de svenske stormännen, sökte ett
stöd hos Valdemar Atterdag i Danmark. Då denne 1359
intog alla slott i Skåne och Lister samt förmådde
landet att gifva sig under Magnus, ryckte E. med en
här in i Skåne (april 1359), hvilket fienden dock
redan lämnat. Ett förbund slöts mellan Magnus och E.,
som, enligt en dansk krönika, "blef så öfvermodig, att
han reste sig mot herren och kyrkan". Kort därefter
afledo E. (21 juni 1359), hans gemål, Beatrix
(se d. o.) af Brandenburg, hvilken han äktat 1356,
och hans barn, sannolikt i en farsot, som vid denna
tid härjade i Sverige. Inga faktiska bevis tala för
sanningsenligheten af den i krönikorna förekommande
uppgiften, att E. blifvit förgiftad af sin moder
Blanche (se d. o.).

illustration placeholder
Eriks af Pommern sekret.

9. E. af Pommern, E. XIII, son af hertig
Vratislav af Pommern och Maria, en systerdotter till
drottning Margareta Valdemarsdotter, föddes 1382 samt
utsågs 1388 till sin fränka Margaretas medregent och
efterträdare i Norge. I Danmark och Sverige hyllades
han som konung 1396 och
kröntes till de tre rikenas konung i Kalmar 17
juni 1397. 1400 förklarades han myndig och red 1401
sin eriksgata, men hade, så länge Margareta lefde,
allenast ringa andel i riksstyrelsen. 1406 förmäldes
han med Filippa, dotter af engelske konungen Henrik
IV. Såsom unionskonung visade E. en afgjord förkärlek
för Danmark. Så t. ex. lät han det af honom 1408 för
sig och de tre nordiska rikena genom köp förvärfvade
Gottland räknas till Danmark, och för det krig,
hvilket han, företrädesvis i Danmarks intresse, förde
mot holsteinarna och hansestäderna (1410-35), måste
Sverige utstå många förluster och lidanden. Detta
gjorde honom mindre omtyckt i sistnämnda land. Kriget
med de betydande tyska städerna vållade Sverige brist
på en mängd förnödenhetsvaror, som icke kunde erhållas
annat än genom handel; myntet försämrades och var
sällsynt, en olägenhet, hvilken var så mycket större,
som regeringen vid denna tid sträfvade efter att få
skatterna utbetalade i penningar (förut hade de till
större delen utgått i varor). Konungen besökte sällan
Sverige och Norge, och de regeringsåtgärder
han vidtog blefvo, äfven när de i och för sig voro
goda, genom tillämpningen fördärfliga. Han sökte
upphäfva de gamla lagmanstingen och ersätta dem med
en kunglig räfst, hvilken dock icke regelbundet
fullgjorde sina åligganden. Ehuru mycket ifrig
att göra andliga stiftelser samt att genom kyrkans
förböner nedkalla välsignelse öfver sina företag,
kränkte han på det mest hänsynslösa sätt kyrkans
fri- och rättigheter, särskildt genom obefogadt
tillsättande af biskopar. De af honom tillsatte
biskoparna voro därtill oftast odugliga. Han sökte
äfven betaga rikena deras valrätt, då han, själf
barnlös, ville påtvinga dem sin kusin, hertig Bogislav
af Pommern, som efterträdare.
illustration placeholder
Eriks af Pommern Västerås-örtug.

De fogdar, åt hvilka han
anförtrodde länen i Sverige och Norge, utöfvade ett
ytterligt förtryck. Detta sistnämnda förhållande
var den närmaste anledningen till den af Engelbrekt
ledda folkresningen i Sverige. E. förklarades i
Sverige afsatt fr. o. m. 30 aug. 1434, men blef
14 okt. 1435 åter erkänd såsom konung mot löfte
att bättre iakttaga sina plikter. Han medgaf,
att de viktiga drots- och marskämbetena åter fingo
besättas, så att landet skulle, under hans frånvaro,
ha några styresmän. I öfrigt var han ovillig att
gå in på svenskarnas rättmätiga fordringar och bröt
omedelbart efter förlikningen sina löften samt tillät
sig t. o. m. att, under återfärden från Stockholm,
plundra i eget land. I följd däraf ansågo svenskarna
naturligtvis fördraget af 1435 brutet. Konungen
förklarades åter afsatt, och Karl Knutsson utsågs
1436 till riksföreståndare, 1 sept. s. å. ingicks
ny förlikning, enligt hvilken E. återfick Sveriges
krona. Det visade sig dock snart, att E. fortfarande
var lika ovillig att uppfylla de löften, som han i
nödens stund gifvit, och han blef därför 24 sept. 1439
för alltid afsatt i Sverige. Något tidigare hade han
blifvit afsatt i Danmark, där hans dåliga regering
äfven framkallat missnöje, och norrmännen följde
slutligen de två andra rikenas exempel. E. bosatte
sig på Gottland, där han invid Visby hade uppfört
det starka fästet Visborg, och lefde där till 1449,
då han flyttade tillbaka till Pommern. Han afled 1459
i Rügenwalde och är begrafven där.

Hufvudarbetet rörande E. är Erslevs "Erik af Pommern,
hans kamp for Sönderjylland og Kalmarunionens
oplösning" (1901; recension i "Hist. tidskr.", d. 21,
s. 48-54). Hs Hd.

10. E. XIV, Gustaf Vasas och Katarinas af
Sachsen-Lauenburg son, föddes på Stockholms slott
13 dec. 1533. Vid ännu icke fyllda två års ålder
förlorade han sin mor, en djupt svårmodfg furstinna,
och innan han ännu fyllt tre, hade han fått en
styfmoder, Margareta Leijonhufvud. Det berättas,
att hon icke varit E. synnerligen huld, ty han
stängde vägen till tronen för hennes förstfödde,
Johan. E. fick en ytterst vårdad uppfostran; han hade
till lärare först en helt kort tid den i Sveriges

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free