- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
859-860

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eschenburg, Johann Joachim - Eschenmayer, Adam Karl August - Escher - Escher, Hans Konrad E. von der Linth - Escher, Hainrich - Escher, Arnold E. von der Linth - Escher, Johann Heinrich Alfred

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skriftställare, f. 1743 i Hamburg, d. 1820 i Braunschweig,
blef 1777 professor i litteraturhistoria och 1814
meddirektor vid Carolinum i Braunschweig. En längre
tid redigerade han det officiella "Braunschweiger
magazin". E. sökte leda uppmärksamheten på de
anmärkningsvärda företeelserna inom den engelska
litteraturen genom "Britisches museum" (1777-80) och
"Annalen der britischen literatur" (1780-81). Han
fullföljde och reviderade den af Wieland påbörjade
första fullständiga tyska öfversättningen af
Shaksperes dramer: "Shakespeare’s theatralische werke"
(1775-82, 2:a uppl.: "Shakespeare’s schauspiele",
1798-1806), hvilken öfversättning skaffade honom
ett varaktigt anseende. Såsom estetiker verkade
E. genom utgifvandet af Entwurf einer theorie
und literatur der schönen redekünste
(1783; 5:e
uppl. 1836), med därtill hörande "Beispielsammlung"
(1788-95), samt genom Lehrbuch der wissenschaftskunde
(1792; 3:e uppl. 1809) och Handbuch der klassischen
literalur, alterthumskunde und mythologie
(1783;
8:e uppl. 1837). Nära förbunden med Lessing utgaf han
några af dennes efterlämnade skrifter och ombestyrde
äfven goda upplagor af andra tyska författare.

Eschenmayer, Adam Karl August, tysk filosof
och naturforskare, f. 1768 i Neuenbürg i
Württemberg, d. 1852 i Kirchheim, var 1818-
36 professor i praktisk filosofi och medicin i
Tübingen. Han hyllade Kants metafysik och upptog
äfven åtskilligt ur Schellings naturfilosofi, ehuru
han strängt skilde sig från denne genom antagandet
af en omedelbar gudomlig uppenbarelse, oåtkomlig för
den rena spekulationen. Bland hans många skrifter
må nämnas: Sätze aus der naturmetaphysik (1797),
Versuch, die gesetze magnetischer erscheinungen
aus sätzen der naturmetaphysik zu entwickeln

(1798), Religionsphilosophie (3 bd, 1818 -24), Die
hegelsche religionsphilosophie verglichen mit dem
christlichen principe
(1834), riktad mot Hegel, och
Der ischariotismus unserer tage (1835), i hvilken han
uppträdde polemiskt mot Strauss. Han var också en af
utgifvarna af "Archiv für den thierischen magnetismus"
(1817–27).

Escher, en i Zürichs historia sedan 1600-talet
mycket bekant släkt. Flera af dess medlemmar
hafva som borgmästare i Zürich spelat en äfven
politiskt betydande roll, så t. ex. Heinrich E.,
f. 1626, d. 1710, hvilken med fasthet och värdighet
häfdade Zürichs neutralitet och själfständighet mot
Ludvig XIV, och Johann Kaspar E., f. 1678,
d. 1762, en af Schweiz’ mest betydande statsmän under
1700-talets förra hälft. Hans namne, maskinfabrikanten
Johann Kaspar E., f. 1775, d. 1859, anlade i
Zürich 1807 ett stort mekaniskt bomullsspinneri och
egnade sig efter studieresor till England med mycken
framgång åt den schweiziska industriens befrämjande
i maskintekniskt hänseende. Bland den vidtutgrenade
Zürich-släktens öfriga medlemmar märkas följande:

1. Hans Konrad E. von der Linth, schweizisk
statsman, f. 1767, d. 1823, var sonsons sonson till
borgmästaren Heinrich E. (se ofvan), studerade
i sin ungdom geologi och företog alpvandringar i
vetenskapligt syfte, egnade sig från 1798, då han
invaldes i Zürichs "landesversammlung", några år
åt det politiska lifvet samt utgaf jämte sin vän
P. Usteri tidningen "Schweizerischer
republikaner". 1798-1802 var han i Helvetiska
republiken medlem af lagstiftande helvetiska
rådet. Sitt lifsarbete egnade han emellertid åt
utförandet af de stora kanaliseringsarbetena
vid floden Linth (1807-22), hvilka för det
schweiziska jordbrukets främjande voro af oerhördt
stor betydelse. Från dec. 1814 var E. medlem af
Zürichs statsråd. Stora rådet förlänade honom och
hans efterkommande namnet von der Linth, och vid
Linth-kanalen har ett minnesmärke rests öfver dess
skapare. Jfr Hottinger, "Hans Konrad E. von der
Linth, charakterbild eines republikaners" (1852),
och Weyrauch, "Der Escher-Linth-canal" (1868).

2. Heinrich E., rättslärd, f. 1789 i Zürich, d.
1870 där, blef 1816 professor i rättsvetenskap
vid Zürichs några år förut grundade
politiska institut, var 1819-31 öfveramtman
i distriktet Grüningen och 1831-33 president
i kantonens kriminaldomstol. Sistnämnda
år blef E. professor i statsvetenskap vid
Zürichs nyupprättade universitet samt var
1833-39 medlem af kantonens regeringsråd.
E. utgaf en rad straffrättsliga monografier, den
tankedigra skriften Die neue Phönixperiode der
slaatswissenschaft
(1848) samt en omfångsrik
Handbuch der praktischen politik (2 bd, 1863-64).
Dessutom författade han memoarverket Erinnerungen
seit mehr als sechzig jahren
(2 bd, 1866-67).
V. S-g.

3. Arnold E. von der Linth, son till E.
1, geolog, f. 1807, d. 1872, bekant för
sina undersökningar öfver Alpernas geologiska
förhållanden, blef professor vid universitetet i
Zürich 1852 och 1856 tillika vid Polytechnicum.
Tillsammans med Studer utgaf han Geologische
karte der Schweiz
i skalan 1:380,000 (1853).
Jfr Heer, "Arnold E. von der Linth" (1873).
E. E.

4. Johann Heinrich Alfred E., statsman, f. 1819 i
Zürich, d. 6 dec. 1882 där, blef 1843 docent i
juridik vid universitetet i Zürich och valdes 1844
till medlem af kantonen Zürichs stora råd, blef 1847
president i nämnda församling samt 1848 medlem af
kantonen Zürichs regeringsråd. S. å. blef han
edsförbundskommissarie i kantonen Ticino och lyckades
såsom sådan bilägga de tvister, som uppstått mellan
denna kanton och Österrike. I dec. 1848 utnämndes
han till borgmästare i kantonen Zürich - den
siste innehafvaren af detta ämbete - och blef
1849 efter införandet af direktorialsystemet, som
hufvudsakligen var hans verk, president i det nya
regeringsrådet. På denna plats inlade han stora
förtjänster om undervisningsväsendets höjande
och det schweiziska järnvägsnätets utvidgande.
Dock klandras den af honom genomdrifna
järnvägslagen af 1852, enär den öfverlät
järnvägsbyggandet i Schweiz åt kantonerna och af dem
med koncession försedda privata bolag samt för
ett halft århundrade hindrade uppkomsten af
schweiziska statsjärnvägar. 1855 utträdde E.
ur regeringsrådet. 1849-50, 1856-57 och 1861-62
var han omväxlande president och vice president
i nationalrådet. E. genomdref 1854 upprättandet
af Edsförbundets polytekniska högskola i Zürich
och var själen i flera af Schweiz’ största
järnvägsanläggningar, såsom Nordöstbanan och
framför allt Gotthardsbanan, till hvars förste
direktör han 1871 utsågs. I sin hemkanton var han
upprepade gånger stora rådets president och
an gaf riktningen för


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free