- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
935-936

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Este - Estella - Estemo l. Estemoa - Estemoa - Estenberg - Estenberg, Olof - Estenberg, Peter - Estenberg, Per - Estepa - Estepona - Ester - Ester

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade några barn, bestämde han till sin efterträdare
sin kusin Caesar (1597-1628), sonen till en naturlig
son af Alfons I. Denne erkändes af kejsaren såsom
hertig i de tyska rikslänen Modena och Reggio,
hvaremot påfven begagnade tillfället och indrog
Ferrara och öfriga huset E. tilldelade påfliga
län. Hans efterträdare Alfons III (1628-29), som
gick i kloster (d. 1644), Frans I (1629-58), som
1635 förvärfvade furstendömet Correggio, Alfons IV
(1658-62) samt Frans II (1662-94), som utvidgade
Biblioteca Estense och stiftade ett universitet i
Modena, voro obetydliga furstar. Den sistnämnde dog
barnlös, och kardinal Rinaldo E. (1694-1737) lämnade
sitt kyrkliga ämbete och besteg tronen. Genom sitt
gifte med Charlotta Felicitas af Braunschweig förenade
han de sedan 1070 skilda grenarna af huset. Han
inköpte Mirandola. Sonen Frans III (1737-80),
gift med en dotter till Filip af Orleans, förlorade
1745 sina länder, men återfick dem vid freden
1748. Han samlade kring sig lärda, bl. a. Muratori
och Tiraboschi. Frans’ son Rinaldo III (1780-1803)
gifte sig till Massa och Carrara, miste 1797 genom
Campo-Formio-freden Modena och Reggio, men fick
genom freden i Lunéville Breisgau. Vid hans död,
1803, öfvergick detta till hans dotter Maria Beatrix’
son (med ärkehertig Ferdinand af Österrike) Frans IV
(d. 1846), som förlorade det genom freden i Pressburg
1805. Han återfick 1815 Modena och ärfde 1829 efter
sin moder Massa och Carrara. Han förde ett despotiskt
regemente, blef 1831 fördrifven, men snart återinsatt
på tronen af österrikiska trupper. Hans son Frans
V (1846-59) regerade i sin faders anda, blef 1848
fördrifven, hvarvid Modena anslöt sig till Sardinien,
men återvann redan s. å. med österrikisk hjälp sin
tron. 1859 blef han ånyo bortjagad, och Modena slöt
sig till Sardinien. Med honom utslocknade 1875 på
svärdssidan huset Österrike-Este. Litt.: Ciscato,
"Storia d’E. dalle orig. al 1889" (1890). T. H-r.

Estella [este’lja], distriktshuvudstad i
spanska prov. Navarra, vid floden Ega. 5,736
inv. (1900). E. är i strategiskt afseende viktigt,
emedan det behärskar flera pass mellan Kastilien
och Aragonien. Don Carlos hade där 1833 länge
sitt högkvarter. 24 aug. 1873 besattes det af
carlisterna, befästes starkt, angreps förgäfves 1874
af republikanerna, hvarvid Concha föll (29 juni),
samt utgjorde sedan, ända till febr. 1876, då det
eröfrades af Primo da Rivera, deras förnämsta fäste
och Don Carlos’ högkvarter.

Estemo 1. Estemoa, stad i det gamla Palestina,
i Juda bergsbygd, motsvarande det nuv. <i></i>,
en större by med gamla ruiner s. v. om Hebron.
E. S-e.

Estemoa. Se Estemo.

Estenberg, svensk adlig ätt, som härstammar från
kamreraren i likvidationskommissionen Per Olofsson
(f. 1646 på Esta i Södermanland, d. 1731 i Lund),
som 1719 adlades med namnet E.

1. Olof E., Per Olofssons son, sekreterare i
(närmaste föreståndare för) Riksarkivet, f. 1680 i
Stockholm, d. där 1752, ingick i krigsexpeditionen,
där han 1718 befordrades till registrator,
fick 1722 k. sekreterares titel, var 1728-40
sekreterare i Riksarkivet och utnämndes 1739 till
kansliråd.

2. Peter E., den föregåendes broder,
universitetslärare, f. 1686 i Stockholm, d. 1740,
utnämndes 1716 till filos. adjunkt vid Lunds universitet,
blef 1719 professor i grekiska därstädes och 1727
kyrkoherde i Näsums och Jämshögs församlingar af
Lunds stift. Karl XII utsåg E. till guvernör för sin
syssling grefve Karl Gyllenstierna, och med denne
företog E. 1717-18 resor i främmande länder, hvarunder
han en tid var handsekreterare hos konung Stanislaus
af Polen. E. utgaf några akademiska disputationer samt
skref dikter och tal på svenska, grekiska och latin.

3. Per E., den föregåendes sonson, arkitekt, f. 1772,
d. 1848 i Stockholm, blef vid tjugu års ålder lärjunge
hos Desprez samt 1795 konduktör vid slottsbyggnaden
i Stockholm. Han studerade byggnadskonst och äfven
teckning under ledning af Desprez, hvars maner
han antog, utan att höja sig tiU någon synnerlig
själfständighet. 1798 blef E. byggmästare och
året därefter agré vid konstakademien samt egnade
sig sedan hufvudsakligen åt byggnadsföretag för
enskildas räkning. Han erhöll professors titel 1820.
-rn.*

Estepa, distriktshuvudstad i spanska
prov. Sevilla. 8,591 inv. (1900). Moriskt
kastell. Klädestillverkning, oljekvarnar.

Estepona [-å’na], distriktshuvudstad i spanska
prov. Malaga, vid Medelhafvet, vid foten af berget
Sierra Bermeja. 9,310 inv. (1900). E. har en öppen
redd, frukt-, vin- och sockerodling, korkfabriker
samt fiske.

Ester, kem., organiska kroppar, uppkomna ur alkoholer
och syror under vattenförlust. De motsvara i viss
mån salterna. Så t. ex. motsvarar ättiksyrans
etylester CH3 CO2-C2 H5 kaliumacetat CH3 CO2-K.
Emellertid äro estrarna icke liksom salterna
dissocierade. Estrarna kunna såväl bildas ur
komponenterna som sönderdelas i dem med tillhjälp
af mineralsyror, hvilka i egenskap af katalysatorer
påskynda uppnåendet af jämvikt mellan fri alkohol,
fri syra, ester och vatten. Till estrarna höra många
viktiga ämnen, främst fetterna, i hvilka den trevärda
alkoholen glycerin är bunden vid fettsyror eller
oljsyror, vidare vaxarter och fruktessenser. Liksom
baser kunna bilda sura salter, kunna alkoholer med
flervärda syror bilda sura estrar, s. k. estersyror.
H. E.

Ester (estn. eestlane, fi. virolainen; namnet
torde ha öfverflyttats till esterna från deras
södra grannar letterna och litauerna, hvilka af
Tacitus kallas Aestni), ett till den finsk-ugriska
stammen hörande folk i Estland och norra Livland -
där språkgränsen mot letterna går från något n. om
Salismünde i v., förbi Wirzjärvsjöns södra ända
till Pskovska sjön i ö. - samt åtskilliga distrikt af
de till Estland och Livland närmast gränsande ryska
guvernementen. Esternas hufvudmassa bor i Estland
(365,959 pers. 1897, d. v. s. 89 proc. af landets
befolkning) och norra Livland (518,594 pers., 40
proc. af hela befolkningen), 907 i guv. Vitebsk,
25,458 i guv. Pskov, 64,116 i Ingermanland. I
allt funnos 1897 i ryska riket 1,002,738 ester,
af hvilka omkr. 200,000 voro grekiska katoliker,
de öfrige protestanter. - Redan vid sitt första
framträdande i historien voro esterna jordbrukare, men
därjämte tappra krigare och skickliga sjömän, hvilka
såsom fruktade sjöröfvare i sina små öppna farkoster
särskildt från Ösel genomkorsade Östersjön och härjade
bl. a. Sveriges östkust och 1187 i Mälaren. Till
skydd mot fientliga anfall uppförde de på lämpliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:28:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free