Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 937-938 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ester - Ester - Esterel (Monts d´E.) - Esterházy af Galántha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

platser stora runda befästningar, där de kringliggande
trakternas hela befolkning med sin egendom kunde
samlas och finna skydd mot faran; de viktigaste af
dessa borgar voro Reval (Tallinn), Wolde på Ösel och
Odenpäh i närheten af Dorpat. Esterna saknade all
egentlig politisk organisation, de lefde isolerade
i byar med hvar sin höfding, hvilkens inflytande
dock var mer faktiskt än rättsligt grundadt; vid
större företag tyckas de ha stått under kollektiv
ledning af flera "äldste", antagligen några af de mest
ansedde byhöfdingarna. Deras religion var naturdyrkan,
naturkrafterna personifierades till ett stort antal
olika gudar, goda och onda andar; på många ställen
funnos offerlunder, där man hemligen offrade ännu
långt efter det kristendomen var officiellt antagen. I
början på 1200-talet underkufvades och kristnades
esterna af tyskar och danskar; äfven svenskarna under
konung Johan Sverkersson (1216-22) gjorde, ehuru utan
framgång, korståg mot esterna (se Estland). Efter
danska väldet kom de tyske svärdsriddarnas, hvilka
gjorde esterna till "hörige". I slutet af 1500- och
början af 1600-talet lade svenskarna esternas område
under sig och behöllo det till 1721. Den svenska
tiden innebar en ljusning för landet, om ock Karl
XI:s försök att afskaffa hörigheten misslyckades.

Estländska folkdräkter.

Esterna äro af medel-
storlek, seniga och kraftiga, med utstående kindkotor,
liten mun och små, blå ögon. De äro i allmänhet väl
begåfvade och ha ett fint natursinne; deras gamla
folksägner vittna om hög poetisk begåfning. Deras
andliga utveckling har, sedan 1816 hörigheten upphäfts
och på 1820-talet ett energiskt folkupplysningsarbete
bland dem börjats, gjort stora framsteg, trots alla
hinder, som russificeringssträfvandena lagt i dess
väg; icke få ester ha på vetenskapens område nått
ryktbarhet. En mängd nykterhets- och landtmannaföreningar verkar för
folkets bästa. Karakteristiska för de estniska
kultursträfvandena äro de många sång- och
musikföreningarna, hvilka trots alla hinder hållit
stora musikfester. Upptecknandet af folkpoesi
har blifvit en hela folkets sak, som bedrifvits
med exempellös framgång. Då en est förr höjde sig
öfver böndernas led, blef han alltid tysk till språk
och sinne; numera börja en estnisk medelklass och
öfverklass att uppstå. Böndernas bostäder äro i följd
af de tryckande arrendena tämligen primitiva, ofta
hopbyggda med rian till en länga. Bostaden består
af ett stort, men lågt rum, där ofta äfven en del af
familjen sofver, och en mindre kammare. Golfven äro af
stampad lera, väggarna utan beklädnad, fönsterna så
små, att rummen äro halfmörka, dörrarna så låga, att
man icke upprätt kan gå genom dem. T. o. m. skorstenar
saknas hos de sämst situerade; likaledes saknas
anordningar för vädring, hvarför luften i bostäderna
för den därvid ovane är alldeles odräglig. På senare
tiden ha dock de själfegande bönderna (mest i Livland)
börjat förbättra sina bostäder. Esterna sakna dock
i allmänhet sinne för renlighet. Födan består mest
af groft rågbröd, potatis, salt strömming, mjölk,
välling och gröt; kött förtäres mycket litet och
endast saltadt. De gamla färgrika nationaldräkterna
(jfr fig.) ha nu försvunnit och ersatts med kläder
af modernt snitt, hvilka dock gärna ha bjärta färger
äfven hos männen. Se vidare Estland samt Estniska
språket och litteraturen. - Litt.: Fr. Kruse,
"Urgeschichte des esthnischen volkstammes" (1846),
Wiedemann, "Aus dem innern und äussern leben der
esthen" (1876). G-n.

Ester, enl. judiska uttolkare af pers. sitareh,
"stjärna", namn på en judisk flicka, förut kallad
Hadassa, dotter till Abihail, men efter sina
föräldrars död upptagen till fosterdotter af
sin släkting Mordokai och tillsammans med denne
bosatt i Persiens hufvudstad Susa. På grund af
sin skönhet vann E., enligt den s. k. Esters bok
(se d. o.), perserkonungen Ahasverus’ kärlek,
så att han gjorde henne till drottning i sin
förra gemåls, Vastis, ställe. I sin nya ställning
lyckades E. omintetgöra Hamans mordiska anslag
mot judarna i hela det vidsträckta pecserriket,
i det att hon utverkade konungens tillåtelse
för judarna att göra motstånd och döda sina
vedersakare. Efteråt utfärdade E. tillsammans med
Mordokai en skrifvelse till judarna med uppmaning att
fira Purimfesten, till minne af denna tilldragelse.
E. S-e.

Esterel (Monts d’E.), bergskedja i franska dep. Var
och Alpes-maritimes, en af de västra grenarna af
Hafs-alperna, n. om floden Argens’ nedre lopp. Dess
högsta topp är Mont Vinaigre, 616 m. Af järnvägen
Marseille-Nizza genombrytes den i flera tunnlar.

Esterházy [-hasi], af Galantha, gammal och rik ungersk
magnatfamilj, historiskt påvisbar 1238, men enligt
traditionen härstammande från Attila. 1238 delades
den i två linjer, Zerházy och Illesházy, af hvilka
den senare utdog på svärdssidan 1838. Den förra
fick 1421 slottet Galántha (komitatet Pressburg)
och förgrenade sig 1594 i linjerna Csesznek, Zólyom
l. Altsohl och Fraknó l. Forchtenstein, hvilka i
17:e årh. upphöjdes i grefligt stånd. En gren af
linjen Fraknó fick 1687 riksfurstlig värdighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>