- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
973-974

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - États generaux - États provinciaux - Etatsråd - Etawah - Etbai - etc. - Et cetera - Etchemin - Etelhem - Etelism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skattebidrag med möten i olika landsdelar, och några
af dessa provinsständer fingo i äldre tider
utse provinsernas riksdagsmän eller vissa af
dessa. Inom hvarje bailliage uppsatte de tre ståndens
valkorporationer hvar för sig riksdagsbesvären,
s. k. cahiers de doléances (se Besvär 2);
till grund för tredje ståndets inom valkretsen
cahier lågo cahiers, upprättade vid de föregående
elektorsvalen. De cahiers, som åvägabragtes vid valen
till 1789 års états généraux, innehöllo till stor
del revolutionens program. De valde riksdagsmännens
ansågos blott ha till uppgift att gifva uttryck åt
valmännens önskningar, och les cahiers betraktades
därför såsom imperativa mandat. De tre stånden bildade
i allmänhet särskilda församlingar, men 1356 utsago de
ett stort gemensamt utskott med beslutanderätt, och
1484 sammanslöto de sig till en församling. Ännu en
gång skedde detta, nämligen 1789, då det genomdrefs
af tredje ståndet, men därmed förvandlades
les états généraux till den stora revolutionens
konstituerande nationalförsamling. Tredje ståndet,
som hufvudsakligen drabbades af skatterna, ansågs
ej kunna i bevillningsfrågor öfverröstas af de båda
andra. Vid omröstningen inom hvart stånd hade de
deputerade från hvarje bailliage tillsammans en röst.

Den viktigaste rättighet, som tillkom les
états généraux, var skattebevillningsrätten,
och ehuru konungarna äfven efter 1302 kunde genom
underhandlingar med enskilda vasaller och städer
erhålla ekonomiskt understöd, så ansågs dock nu ingen
allmän skatt kunna påläggas utan riksständernas
samtycke. Med afseende på andra frågor saknade
de initiativ och hade blott att gifva råd, men de
egde dock besvärs- och petitionsrätt, och genom att
förbinda denna med bevillningsrätten hade les états
généraux en möjlighet att vinna samma maktställning
som Englands parlament (se d. o.). Under konung
Johan den godes olyckliga krig med England gjordes
ett försök i sådan riktning: 1355-57 genomdrefvo
ständerna sina önskningsmål, i det de gjorde dessas
beviljande till villkor för skattebidrag, ja försökte
att bemäktiga sig ledningen af hela riksstyrelsen,
togo finansförvaltningen om hand och bestämde det
kungliga rådets sammansättning. Men den djupa klyfta,
som de feodala rättigheterna och privilegieväsendet
skapat inom den franska nationen, förlamade franska
riksdagens utveckling. Det var tredje ståndet, som
egentligen gått i spetsen för 1350-talets sträfvanden;
uppskrämd genom Jacquerie-kriget (se Bondekrig),
ställde sig adeln snart på konungadömets sida,
och då undertrycktes (1358) med våld försöket till
ständerregering. Under det fransk-engelska krigets
sista skede lämnade sedan ständerna själfva från sig
skattebevillningens maktmedel, i det de 1435 i Tours
och 1439 i Orléans gåfvo Karl VII rätt att utan deras
hörande, upptaga bestämda skatter till underhåll af
en stående här. Adeln protesterade visserligen mot
införandet af ett sådant ständigt skatteväsen, men då
dess motiv förnämligast var, att dess rätt att för
egen räkning beskatta sina landtbönder inskränktes
genom den kungliga skatten, kunde konungen, stödd på
tredje ståndet, lämna protesten utan afseende.

Omkr. 50 år därefter tycktes emellertid ständerna ha
kommit till insikt om skattebevillninssrättens
betydelse. Under Karl VIII:s oroliga förmyndarregering
beslöts nämligen på en riksdag 1484 i Tours, "att
skatterna nu skulle beviljas endast för viss tid
och mot riksdagsbesvärens afhjälpande. Men sedan
regeringen vunnit större styrka, brydde den sig ej
om riksdagsbeslutet och fick stöd i parlamentet,
som i les états généraux blott såg en rival till sin
egen makt. Efter denna tid gjordes intet verkligt
försök att bestrida konungens rätt att fritt uppbära
de en gång införda skatterna. Under 1500-talet
häfdade dock les états généraux sin bevillningsrätt
med afseende på nya skatter, men efter 1600-talets
början mäktade de ej heller upprätthålla denna, utan
nya skatter påbjödos genom kungliga förordningar
(ordonnances), som endast behöfde inregistreras i
parlamentets akter. I samma mån les états généraux
sålunda förlorade inflytandet öfver beskattningen,
försvann också möjligheten för dem att erhålla verklig
andel i lagstiftningen. Därtill bidrog ock deras
osjälfständighet gentemot valkorporationerna. Från
1484 framställde de ej egna önskningar, utan hvarje
stånd framlade för konungen blott en cahier, som
utgjorde sammanfattningen af dess valkretsars cahiers;
om något däraf blef lag, så berodde det däraf, att
det upptogs i en af konungen utfärdad ordonnans. I
tre fall ansågs dock ännu riksdagens samtycke
nödvändigt, nämligen vid val af ny konungaätt,
afträdelse af ett riksområde och de kungliga domänens
förminskande. Men inga sådana frågor kommo nu före,
och därför kunde Frankrikes styresmän efter 1614 se
sig i stånd att ej vidare låta les états généraux
sammanträda. Under Fronden (se d. o.) utfärdades
dock 1649 kallelsebref till en riksdag, men den
blef ej hållen. När man slutligen 1789 åter måste
låta les états généraux sammanträda, blef detta
signalen till den omstörtning, hvari de själfva
gingo under tillika med så många andra af det gamla
Frankrikes institutioner. Litt.: Picot, "Histoire
des états généraux" (1888), och Esmein, "Cours
élémentaire d’histoire du droit français" (1901).
S. B.

États provinciaux [eta’ pråväsiå’]. Se États généraux,
sp. 972-973.

Etatsråd, dansk titel, som utdelas af konungen och
medför plats i tredje rangklassen samt rätt att
inskrifva sina döttrar i Vemmetofte kloster.

Etawah [etärö>a], af sanskr. atavi (skog). 1. Distrikt
i brittiska Indien, Nordvästprovinserna, divisionen
Agra, genomflutet af Jumna. 4,379 kvkm. 806,625
inv. (1901). - 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid
Jumna. 42,570 inv. (1901). E. har ett stort antal
hindutempel, och stranden är kantad med badtrappor och
helgedomar. Handel med bomullsväfnader, hornarbeten,
spannmål. (J. F. N.)

Etbai. Se Bedsja.

etc., förkortning för lat. et cetera (se d. o.).

Et cetera (förkortadt etc.), lat., och det öfriga,
och så vidare (o. s. v.), med mera (m. m.).

Etchemin [e’tjimin], en till algonkinindianerna
hörande nordamerikansk indianstam, som förr bodde
vid S:t Johnfloden på norra gränsen af staten Maine.

Etelhem, socken i Gottlands län, Södra häradet. 4,652
har. 568 inv. (1906). Annex till Garde, Visby stift,
Södra kontraktet.

Etelism (af grek. ethelein, vilja),
filos., den



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:44:19 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free