- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
1001-1002

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etruria - Etruria - Etrurien - Etrurien - Etrusker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

circumpadana (af lat. circum. omkring, och Padus,
Po). Se Etrusker, sp. 1002.

Etruria [itrö^rie], by i engelska grefsk. Stafford,
1,6 km. v. om staden Hanley, uppstod kring den
berömda, af Wedgwood 1769 anlagda porslinsfabriken
och har äfven järn- och stålverk. 6,437 inv. (1901).

Etrurien (lat. Etruria, efter inbyggarna, lat. Etrusci
l. Tusci, sedermera kalladt Tuscia, hvaraf det
moderna namnet Toscana uppkommit), forntida landskap
på västkusten af Italien, gränsande i n. till
Ligurien, hvarifrån det skildes genom floden Macra
(nu Magra), i ö. och s. till Apenninerna och
Tiber samt i v. till Medelhafvet. Det var till
en del upptaget af utsprång från den nyss nämnda
bergskedjan och till en annan del (i s. ö.) uppfylldt
af vulkaniska berggrupper. De bördigaste delarna lågo
vid Apenninernas fot, kring Tibers och Arnos öfre
lopp. Betydliga skogar lämnade timmer till export;
på de vidsträckta betesmarkerna fanns boskap i
mängd. Vin odlades i myckenhet, ehuru det icke ansågs
vara af bästa sort. På ön Ilva (Elba) funnos betydande
järngrufvor. Landet hade därjämte tillgång på koppar,
silfver och guld, marmor (i E:s nordligaste del,
kring staden Luna), som värderades högt, alabaster och
lera, som var synnerligen lämplig för tillverkning
af lerkärl, samt svafvelbad. Kusttrakten var osund,
men till följd af inbyggarnas arbete ej så
fördärfbringande som i vår tid. E:s förnämsta städer voro,
vid eller i närheten af kusten: Populonia, Rusellæ,
Vetulonia, Tarquinii och Cære; i det lägre landet
innanför kusten: Volaterræ; ännu längre in,
i bergstrakten: Clusium och Volsinii; i trakten
närmast Apenninerna: Arretium, Cortona och Perusia,
samt i närheten af Rom och Tibers nedre lopp: Veji. Se
vidare Etrusker. Hs Hd.*

Etrurien, konungarike, som Förste konsuln Bonaparte
bildade af storhertigdömet Toscana (efter hvars forna
namn det uppkallades) och "Stato de’ presidi" och
som på grund af Lunévillefredens bestämmelse 21 mars
1801 öfverlämnades åt arfprinsen Ludvig af Parma,
spanske konungen Karl IV:s måg. Efter hans död (1803)
öfvertog hans änka Maria Lovisa såsom förmyndare för
sin son Karl Ludvig regeringen, men måste enligt ett
mellan Frankrike och Spanien slutet fördrag nedlägga
densamma 10 dec. 1807. E. afträddes till Frankrike
och förklarades 24 mars 1808 för en del af franska
kejsardömet. 2 mars 1809 öfverlämnades det under
benämningen storhertigdömet Toscana åt Napoleons
syster Élise Bacciochi, hvilken såsom kejsarens
ståthållarinna residerade i Florens, tills hon efter
Napoleons fall 1814 måste afträda det till Toscanas
forne storhertig, Ferdinand III. Jfr Marmottan,
"Le royaume d’Étrurie" (1895).

Etrusker (lat. etrusci 1. tusci, af grekerna kallade
tyrrhenoi, tyrrhener), det i kulturhistoriskt
afseende märkligaste bland de folk, som i forntiden
lefde i mellersta och norra Italien.

Om dem berättar en genom Herodotos till oss kommen
sägen, att de invandrat till Italien sjövägen
från Lydien i Mindre Asien. I senare tid har man
emellertid ej velat lyssna till denna tradition,
utan i stället ganska allmänt hyllat den åsikten om
etruskernas härkomst, att de skulle ha kommit till
Italien landvägen öfver Alperna, först tagit Podalen
i besittning och därefter utbredt sig till mellersta
Italien. Den närmare kännedom, som man
under de senaste årtiondena genom ett mångsidigt
studium af fornminnen erhållit om förhållandena
i Italien vid tiden före och efter etruskernas
uppträdande där, har emellertid ådagalagt, att -
liksom i så många andra fall - den gamla traditionen
i hufvudsak är riktig: etruskerna ha från det östra
Medelhafsområdet sjövägen kommit till mellersta
Italien; först långt därefter ha de gått öfver
Apenninerna och tagit Podalen i besittning. Deras
invandring till landet mellan Tiber och Arno egde
rum i 11:e årh. f. Kr., hvilket väl stämmer öfverens
därmed, att det första etruskiska seklet börjar i
nämnda årh.

Då etruskerna satte sig i besittning af det land,
som efter dem benämndes Etrurien, blef ej den
gamla italiska befolkningen utrotad. Den utgjorde
alltjämt hufvudmassan af landets inbyggare, under
det att invandrarna bildade endast ett mindretal. I
besittning af en öfverlägsen civilisation, härskade
de jämförelsevis fåtalige etruskerna öfver de infödde
på samma sätt som långt därefter de till antalet
underlägsne romarna härskade öfver Galliens folk. För
att lättare kunna försvara sig och upprätthålla
sitt välde anlade etruskerna sina städer ej på
slätten, utan på höjder, hvilka de genom murar af
sten gjorde svårintagliga. Etrurien var ett slags
förbundsstat af tolf städer, bland hvilka Tarquinii
(det nuv. Corneto) skall ha varit den förnämsta. Andra
voro Arretium (Arezzo), Cære, äfven kalladt Agylla
(det nuv. Cervetri), Clusium (Chiusi), Cortona,
Perusia
(Perugia), Veji, Velsina l. Volsinii (nu
kalladt Orvieto, den italienska formen af Urbs vetus,
"gamla staden") och Vulci. Under den etruskiska tiden
var Florens ej någon ort af betydelse. Platsen var
visserligen, såsom grafvarna visat, bebyggd redan
före denna tid, men etruskerna ville ej bo på slätten,
utan föredrogo att bygga sin af starka murar omgifna
stad på den närbelägna höjd, som nu kallas Fiesole;
sedan romarna gjort sig till herrar i landet, blef
Florens åter bebyggdt.

Utom Etrurien voro äfven andra italienska områden
längre eller kortare tid i etruskernas besittning. De
innehade såväl Kampanien, trakten s. om Latium,
med Vesuvius, som en stor del af Italien n. om
Apenninerna, omkring Po (af romarna kallad Etruria
circumpadana
). I hvart och ett af dessa båda
områden talas, liksom i Etrurien, om ett förbund
af tolf etruskiska städer. Bland dem i Kampanien
märkes Capua, och bland dem i Po-landet var Felsina
(det nuv. Bologna) den förnämsta. Namnet Felsina är
detsamma som eller åtminstone mycket nära besläktadt
med Velsina, den etruskiska formen af Volsinii.

Genom sin härkomst från de östra Medelhafsländerna
och genom den lifliga beröring med dessa länder,
som etruskerna alltjämt underhöllo, voro dessa
i besittning af en hög kultur, högre än den, som
förut funnits i deras land, och högre än den, som
fanns i angränsande delar af Italien. Etruskerna
utöfvade i följd häraf ett mycket stort inflytande
på kulturutvecklingen inom den Apenninska halföns
mellersta och norra del, liksom grekerna gjorde
inom den sydligaste delen af halfön. Det etruskiska
inflytandet var särskildt starkt i Rom, som ju låg
invid Etruriens gräns och där enligt traditionen
konungar af etruskisk börd (såsom den från Tarquinii
härstammande Tarquinius) en tid härskat.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free