Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etthundrade män - Ettingshausen, Andreas von - Ettingshausen, Konrad von - Ettlingen - Ettlinger, Josef - Ettmüller, Ernst Moritz Ludwig - Ettstrukna oktaven - Etty, William - Ettårsfrivillig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Etthundrade män. Se Herrar etthundrade män.
Ettingshausen. 1. Andreas von E., friherre, tysk
matematiker, f. 1796 i Heidelberg, d. 1878 i Wien,
blef 1819 professor i fysik i Innsbruck och 1821
professor i högre matematik i Wien samt utbytte
1834 denna lärostol mot professuren i fysik vid
samma universitet. 1848–52 var han lärare vid
ingenjörhögskolan, och sistnämnda år öfvertog
han ledningen af universitetets fysikaliska
institution. 1866 fick han, på begäran, afsked
och upphöjdes då i friherrligt stånd. – E. var en
synnerligen framstående lärare. Han utgaf bl. a.
Die combinatorische analysis (1826),
Vorlesungen über die höhere mathematik (1827),
Lehrbuch der physik (1844; 4:e uppl. 1860),
som utöfvat stort inflytande på metoden för undervisningen
i fysik, äfvensom en mängd uppsatser, införda i
tidskrifter och lärda sällskaps handlingar. Tillsammans
med A. von Baumgartner utgaf han 1826–32
"Zeitschrift für physik und mathematik".
G. E.
2. Konstantin von E., friherre, den förres son,
botanist och paleobotanist, f. 1826 i Wien, d. i
Graz 1897, anställdes 1850 såsom paleobotanist vid
"Geologische reichsanstalt" i Wien. 1854 blef han
professor i botanik och medicinsk naturhistoria vid
Josephsakademien i Wien och utbytte sedermera denna
plats mot en liknande befattning vid universitetet
i Graz. – E. utgaf en stor mängd arbeten öfver
fossila växter från olika formationer – i synnerhet
från den tertiära – samt behandlade därjämte i
flera arbeten bladens nervatur hos ormbunkarna
och flera af de högre växtfamiljerna. De senare
arbetena äro åtföljda af en stor mängd planscher
och i texten intryckta figurer, som äro åstadkomna
medelst s. k. natursjälftryck (fysiotypi)
och hvilka, till följd däraf att de fullkomligt
naturtroget återgifva bladskelettets byggnad, äro af
stort värde vid bestämning af fossila växter, ehuru
de dock till följd af bladens benägenhet att variera
visserligen icke kunna ersätta ett herbarium. Störst
af dessa arbeten är det i förening med A. Pokorny
utgifna
Physiotypia plantarum austriacarum (1856–73;
med 500 taflor i stor folio, som innefatta nära 600 arter
i natursjälftryck). Viktigast torde emellertid vara
Die farnkräuter der jetztwelt (1865;
med 180 taflor i natursjälftryck). Arbeten af samma
slag äro vidare
Die blattskelette der dikotyledonen (1861; med 95 taflor och 276 fysiotypier i texten) och
Beiträge zur kenntniss der flächenskelette der farnkräuter (1864; med 52 taflor).
Flertalet af E:s paleobotaniska arbeten finnes intaget
i de publikationer, som utgifvas af "Akademie der
wissenschaften" och "Geologische reichsanstalt" i Wien.
Tillsammans med J. S. Gardner beskref E. en del af
Englands eocena flora (i "Memoirs of the
palaeontographical society").
A. G. N.
Ettlingen,
stad i Baden, kretsen Karlsruhe, 8 km. s. om staden
Karlsruhe. 8,668 inv. (1905). Bomullsspinneri
och väfveri, pappersbruk. Där utkämpades 9 och 10
juli 1796 ett slag mellan fransmän under general
Moreau och österrikare under ärkehertig Karl, efter
hvilket slag den senare drog sig tillbaka. Staden
är ännu omgifven af grafvar och murar samt har ett
ålderdomligt utseende. Trakten är mycket rik på
romerska fornlämningar.
Ettlinger, Josef, tysk skriftställare, f. 22 okt. 1869
i Karlsruhe, promoverades till filos. doktor 1891 på
afhandlingen Christian Hofman von Hofmanswaldau.
Efter att ha medarbetat i flera tidskrifter och
tidningar började han 1898 utgifva halfmånadsskriften
"Das literarische echo", som snabbt vunnit anseende
och spridning. Den innehåller litteraturhistoriska
och litteraturkritiska uppsatser, i synnerhet rörande
samtida arbeten, från såväl Tyskland som andra länder.
Dessutom redigerar E. veckokorrespondensen
"Salonfeuilleton", utgaf 1902 en bearbetning af
"Des knaben wunderhorn" och 1906 "Litterar. nachlass"
af Th. Fontane, öfver hvilken han 1904 skref en monografi
(i serien "Die literatur").
R–n B.
Ettmüller, Ernst Moritz Ludwig, tysk
språkforskare, f. 1802 i Gersdorf (i sachsiska
Oberlausitz), d. 1877 i Zürich, blef 1830 docent
i Jena och föreläste där öfver medelhögtyska
skalder till 1833, då han flyttade till Zürich
såsom professor i tyska språket och litteraturen
vid denna stads gymnasium. 1863 blef han professor
vid universitetet i sistnämnda stad. E. utgaf en
mängd fornnordiska, medelhögtyska och nedertyska
skrifter, bl. a. "Vauluspâ" (1830) och "Die lieder
der edda von den Nibelungen" (1837), det senare
en öfversättning på allittererad vers. Samma
versform använde han äfven i sin öfversättning af
"Beowulf" (1840) och i tvenne själfständiga dikter,
Deutsche stammkönige (1844) och Das verhängnissvolle
zahnweh, oder Karl der grosse und der heilige Goar
(1852). E. utgaf dessutom ett värdefullt Lexicon
anglo-saxonicum (1851) äfvensom Handbuch der deutschen
literaturgeschichte (1847) och sökte i Herbstabende
und winternächte. Gespräche über deutsche dichtungen
und dichter (1866–67) att skildra den tyska poesien
i novellistisk omklädnad. Tillsammans med Lüning
utgaf han "Altnordisches lesebuch" (1861) och ensam
"Altnordischer sagenschatz" (1870). Ända till sin död
var han ifrigt sysselsatt med eddasångernas kritik
och exeges. Resultaten af sina forskningar inom
sistnämnda område nedlade han i Pfeiffers "Germania".
R. G.
Ettstrukna oktaven, mus., tredje oktaven i
nuv. tonsystemet, kontratonerna oräknade. Dess toner
betecknas med bokstäfver ur lilla alfabetet, öfverskrifna
med ett streck eller (oftare) åtföljda af siffran 1,
t. ex. c d eller c1 d1 etc.
A. L.*
Etty [ä’tti], William, engelsk målare, f. 1787
i York, d. där 1849, var i tjänst först hos en
boktryckare, sedan hos en gipsgjutare och fick
1807 inträde vid akademien och äfven undervisning
af Thomas Lawrence. Därpå målade han på egen hand,
men lyckades först 1820 vinna uppmärksamhet genom
Korallfiskarna
och 1821 med
Kleopatra.
1822 reste han till Italien, där han mest fängslades
af Venezia, hvars konst sedan blef hans förebild.
Hemkommen 1824, utställde han
Pandora,
som beredde honom plats i akademien. Hans bästa
målningar voro, enligt hans egen åsikt, tre bilder ur
Judits
historia, tre ur
Jeanne d’Arcs,
den "moderna Judits", lif samt
Odysseus och sirenerna,
Striden och
Kung Davids härhöfvitsman.
E. är representerad i National gallery i London,
öfverallt framstår han såsom en af de förnämste
koloristerna inom den engelska skolan. Han skref sin
autobiografi i "Art journal" 1849. Jfr
Gilchrist, "Life and letters of W. E." (2 bd, 1855).
(G–g N.)
Ettårsfrivillig. Se Enårsfrivillig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
