Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etymologicum magnum - Etymon - Etzdorf (Ezdorf), Johann Christian Michael - Etzel - Etzel, Franz August von - Etzel, Anton von - Etzel, Karl von - Etzels hofhaltung - e.u. - Eu - Eu - Eu, Louis Philippe Marie ferdinand Gaston d´Orléans - Euagoras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplysningar. Äfven belysande ställen ur numera
förlorade författare anföras. Arbetets innehåll
är en kompilation ur de bäste alexandrinske
grammatikernas (Aristarchos, Apollonios och
Herodianos m. fl.) verk. Den första tryckta upplagan
utkom 1499, i Venezia; den senaste utgafs 1848 i
Oxford af Gaisford. Jfr Reitzenstein, "Geschichte
der griechischen etymologika" (1897).
Etymon, grek. ("det sanna"), den verkliga,
ursprungliga roten till, härledningen och
grundbetydelsen af ett ord. Jfr Etymologi.
Etzdorf (Ezdorf), Johann Christian Michael, tysk
landskapsmålare, f. 1801 i Sachsen, d. 1851 i Mimenen,
fick sin konstnärliga utbildning i München. Han
framställde företrädesvis det dystra och ödsliga i
naturen och tog därvid Ruysdael och Everdingen till
förebilder. Denna smakriktning förde honom till Norge
och Sverige, hvilka länders natur han studerade
under 1820-talet. E. vistades länge i Stockholm
(af hvars konstakademi han blef medlem 1831) och
blef därigenom icke utan inflytande på de svenske
målarna, hvilka af honom lärde en mera natursann
och stämningsfull behandling af landskapet. Han
lämnade Sverige 1846. Hans bästa arbete anses vara
Svensk stångjärnshammare vid vattenfall i regnväder
(Münchens pinakotek). Stockholms nationalmuseum eger
af honom två små landskap. - E:s broder, Christian
Friedrich E., f. 1807, d. 1858, var landskapsmålare
i den förutnämndes maner. R-n. (G-g N.)
Etzel, tysk sagohist., motsvarande nord.
Atle, hunnerkonungen Attila. Se Didrikssagan och
Nibelungenlied.
Etzel. 1. Franz August von E., tysk ingenjör och
geograf, f. 1783 i Bremen, d. 1850 i Berlin, deltog
1813-15 i fälttågen mot Napoleon, ledde därefter
Tysklands triangel- och längdgradsmätning från Rhen
till Riesengebirge, blef 1820 lärare vid krigsskolan
i Berlin, adlades 1842 samt utnämndes 1847 till
generalmajor. Skrifter: Erdkunde (3 bd, 1817-22),
Terrainlehre (1829; 4:e uppl. 1862) och Karten und
pläne zur allgemeinen erdkunde (tills, med K. Ritter,
1825-43) m. fl. - 2. Anton von E., den förres son,
tysk geograf, i. 1821, d. 1870, gjorde flera resor i
Orienten, Italien och Skandinavien, öfversatte danska,
svenska och andra geografiska arbeten till tyska
(bl. a. "Erdumsegelung der königl. schwed. fregatte
Eugenie", 1856) samt författade Die Ostsee und
ihre küstenländer (1859), Grönland (1860) och
Vagabondenthum und wanderleben in Norwegen (1870).
Etzel, Karl von, tysk ingenjör och järnvägsbyggare,
f. 1812 i Heilbronn, d. 1865 vid Linz, fick sin
utbildning i Frankrike och i England, där han
egnade sig åt det på 1830-talet uppblomstrande
järnvägsväsendet. Han var en af banbrytarna
för järnvägarnas utveckling i mellersta Europa,
i det ett flertal af de första, mera betydande
järnvägslinjerna i Württemberg, Schweiz och Österrike
tillkom under hans ledning. Särskildt är han känd
såsom skapare af Brennerbanan (se Brenner).
G. H-r.
Etzels hofhaltung, ty., "Etzels hof", en forntysk,
till Didrikssagans krets hörande dikt.
e. u., förkortning för enligt uppdrag.
Eu, grek., väl, bra, lyckligt, lätt, högligen
(motsats: dys-). Som prefix sammansättes ordet ofta
med nomina.
Eu [ö], stad i franska dep. Seine-inférieure,
29 km. n. ö. om Dieppe, vid den kanaliserade
Bresle, som faller ut i Kanalen vid Tréport. 4,611
inv. (1901). Stort kvarnetablissemang. Vacker kyrka
(från 13:e-15:e årh.) samt storartadt slott (se
fig.), hvars anläggning påbörjades 1578 af Henrik
I af Guise och fullbordades i 17:e årh. af m:lle de
Montpensier, som för Lauzuns befrielse lämnade det
till Ludvig XIV:s son hertigen af Maine. Efter att
under revolutionen (1795) ha varit militärsjukhus
bestämdes det 1811 till kejserligt residens. 1821
lät Ludvig
Filip, då hertig af Orleans, restaurera, utvidga och
försköna detsamma. Konfiskeradt af Napoleon III 1852
jämte familjen Orleans’ öfriga egendom, gafs det
af nationalförsamlingen 1872 åt grefven af Paris,
som residerade där till 1886. Natten 11-12 nov. 1902
nedbrann det till större delen. E. (lat. Augusta,
under den tidigare medeltiden Auga) fanns redan på
romarnas tid, hvarom påträffade stora murrester
vittna. Grefskapet Eu (sedan 996) tillhörde till
1186 normandiska huset, därefter ätterna Lusignan och
Brienne samt indrogs 1350 till kronan. Sedan var det
apanage åt kungliga prinsar. Ludvig Filips sonson,
Gaston, bär titeln grefve af E.
 |
| Slottet Eu. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
