Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ewald, Johan von - Ewald, Herman Frederik von - Ewald, Karl (Carl) - Ewald, Georg Heinrich August von - Ewald, Ernst Deodat Paul Ferdinand - Evalvera - Evan - Evangeliarium - Evangelical alliance - Evangelical association
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en holländsk kår stormade Stralsund, hvarefter
han utnämndes till generallöjtnant. På grund af
sjuklighet nedlade han 1813 sitt befäl. E. författade
bl. a. Ueber den kleinen krieg (1785) och Belehrungen
über den krieg, erläutert durch beispiele grosser
helden und kluger, tapferer männer (1798- 1803, 9
bd). Sonen Karl v. E. utgaf 1838 sin faders biografi.
(L. W:son M.)
2. Herman Frederik E., den föregåendes sonson,
dansk författare, f. 13 dec. 1821 i Köpenhamn,
student 1841, blef längre fram landtbrukare och
landtmätare i Slesvig. till dess han efter fredsslutet
1864 flyttade till Danmark, hvarest han sedan har
lefvat som författare. Sedan 1860, då novellen
Valdemar Krones ungdomshistorie (4:e uppl. 1876)
utkom, har han nästan hvarje år utgifvit en större
berättelse och en mängd mindre: Frants Böckmann,
den första af hans historiska romaner (1861),
Familien Nordby (1862; 2:a uppl. 1872), en
nutidsberättelse, E:s bästa arbete af detta slag,
Johannes Falk (1865; 2:a uppl. 1870), Svenskerne
paa Kronborg (1867; 6:e uppl. 1903; "Svenskarne
på Kronborg", 1871), Knud Rydbjergs livseventyr
(2 uppl. 1868), Hvad Ellen vilde (1869; 2:a uppl.
1875), Den skotske qvinde paa Tjele (1871;
6:e uppl. 1898), Agathe (1873; 2:a uppl. 1876),
Knud Gyldenstjerne (1876), Niels Brahe
(1877; "Nils Brahe", 1880), Blanca (1878),
Anna Hardenberg (1880; 5:e uppl. 1895; sv. öfv. 1882),
Georg Reinfeldt (1881), Valdemarstoget (1884,
2:a uppl. 1892; "Valdemarståget". 1884-85),
Niels Ebbesen (1886, 3:e uppl. 1893), Griffenfeld
(1888, 2:a uppl. 1895), Caroline Mathilde (1890,
2:a uppl. 1895) och Leonora Kristina (1895,
2:a uppl. 1904) m. fl. I motsats mot Ingemann har
E. förmågan att ge tidsillusion, men hans böcker
lida ej sällan af bredd, kyla och torrhet.
E. är en af Danmarks mest lästa författare.
E. Ebg.
3. Karl (Car1) E., den föregåendes son, dansk
författare, f. 15 okt. 1856, 1874 student och 1880
-83 skolföreståndare i Köpenhamn, har utvecklat en
omfattande verksamhet som tidningsman och författare.
Hans alstring innehåller de mest olikartade ting,
ofta skickligt gjorda, men ej af någon djupare
ursprunglighet. Bland hans nutidsberättelser kunna
nämnas Lindegrenen (1886), Den gamle stue (1895, 2:a
uppl. 1899) och dess fortsättning Cordts sön
(1896), af hans historiska berättelser Börnekorstoget
(1896; "Barnkorståget", 1898) och Crumlin (1900;
sv. öfv. 1901); vidare den frivola Sulamiths have
(1898, 2:a uppl. 1899), de satiriska James Singletons
store udenlandsrejse (2 uppl. 1897) och Glæde over
Danmark (1898); barnstudien Min lille dreng (1899;
"Min lille gosse", 1900) och Min store pige
(1904). Enhälligt erkännande har gifvits E:s sagor,
Æventyr (flera samlingar 1882-1906), af hvilka
två urval öfversatts till svenska 1899 och 1906
("I det fria" och "Sannsagor"). R-n B.
Ewald [-valt], Georg Heinrich August von, tysk
orientalist, bibelforskare, f. 1803. d. 1875,
blef 1827 e. o. och 1831 ord. professor i filosofi
vid universitetet i Göttingen. 1835 erhöll han
professuren i orientaliska språk. Såsom en af de
sju Göttingenprofessorerna, hvilka protesterade mot
upphäfvandet af den hannoverska grundlagen, blef han
1837 afsatt från sitt ämbete, men utnämndes 1838 till
professor i Tubingen, först inom filos.,
1841 inom teol. fakulteten. E:s arbeten öfver
hebreiska språkets grammatik, bibelns exegetik och det
israelitiska folkets historia ha varit epokgörande för
forskningarna på dessa områden, ehuru hans påståenden
ej sällan vittnade om en hög grad af själfsäkerhet
och hänsynslöshet. Hans exegetiska ståndpunkt var
moderat bibelkritisk. Viktigast bland hans arbeten
äro: Kritische grammatik der hebräischen sprache
(1827. utg. flera gånger under titel Ausführliches
lehrbuch der hebräischen sprache; 8:e uppl. 1870),
Die poetischen bücher des Alten bundes (1835-39;
2:a uppl. 1866 ff.), Geschichte des volkes Israel
(1843-52; 3:e uppl., 7 bd, 1864- 69) och Die lehre
der bibel von Gott oder theologie des Alten und
Neuen bundes (4 bd, 1871-78). Äfven de öfriga
österländska språken, särskildt arabiskan, arameiskan,
etiopiskan, persiskan och sanskrit, gjorde E. till
föremål för djupgående studier. Ett för sin tid
mycket förtjänstfullt arbete var Grammatica critica
linguæ arabicæ (1831-33). I Sprachwissenschaftliche
abhandlungen (1861 ff.) sökte han bryta en ny väg
för bevisen om den inre frändskapen mellan alla
jordens språk. Äfven som universitetslärare var
E. synnerligen framstående, och många lärda män
ha utgått ur hans skola. Därjämte fann han tid
att i tal och skrift inlägga sitt votum i de från
1862 fortgående kyrkliga striderna i Hannover,
och han var 1863 en af upphofsmännen till den nya
hannoverska kyrkolagen. Efter tyska kriget 1866 och
Hannovers införlifvande med Preussen blef E., som
vägrade att aflägga trohetsed åt sin nye monark,
försatt ur tjänstgöring och 1868 beröfvad "venia
legendi". Från den tiden uppträdde han såsom en
öppen motståndare till den nya ordningen och kämpade,
dels genom flygskrifter, dels såsom representant för
staden Hannover i nordtyska och tyska riksdagen, på
det hänsynslösaste sätt mot annexionspolitiken. Se
Davies, "H. E., orientalist and theologian" (1903).
Ewald [-valt], Ernst Deodat Paul Ferdinand,
tysk målare, f. 1836, lärjunge af Steffeck i
Berlin och Couture i Paris, studerade 1863-64
uti Italien äldre freskomålningar samt bosatte
sig 1865 i Berlin, där han sedan 1868 egnat sin
verksamhet åt konstindustri-museet, för hvars
undervisningsanstalt han blef direktör 1874. Bland
hans arbeten märkas De sju dödssynderna, väggmålningar
i rådhusets bibliotek 1864, och väggmålningar ur
Nibelungensagan i Berlins Nationalgalleri. E. har
äfven gjort kompositioner till glasmålningar och utgaf
1882-96 "Farbige dekorationen alter und neuer zeit".
(G-g N.)
Evalvera (fr. évaluer, af lat. valere, gälla),
hand., uppskatta, värdera; omräkna en mynt-, mått-,
mål- eller viktsort till en annan sort. -
Evalvation l. Evalvering, uppskattning, värdering;
omräkning, reducering. - Evalvationsvärde
(Valvationsvärde), i lag fastställdt värde å ett
inom landet kurserande utländskt mynt eller å ett
inhemskt mynt, som redan förut de facto förändrats
(vanligen förminskats) i värde.
Evan (grek. euan). Se Euan och Euoë.
Evangeliarium. Se Evangeliebok.
Evangelical alliance [Ivändje^ikl elåYans], eng. Se
Evangeliska alliansen.
Evangelical association [ivändje’likl
esåTisiéijn]. Se Albrechtsfolket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
