Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falkengren, Kristofer - Falkenskjold, Seneca Otto - Falkenstein - Falkenstein, Johann Paul - Falkenstein, Konstantin Karl - Falkenstein, Julius August Ferdinand - Falkgamar - Falkirk - Falkjakt - Falkland - Falklandsströmmen - Falklandssundet - Falklandsöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 1765–66 års riksdagar; han var en af Augustin
Ehrensvärds ifrigaste motståndare och blef chef
för galärflottan, sedan denna 1766 blifvit skild
från armén. Han befordrades 1767 till viceamiral och
utnämndes 1772 till riksråd samt 1776 till president i
amiralitetskollegiet. 1771 upphöjdes F. i friherrligt
stånd. 1778 blef han ledamot af Vet. akad. F. utgaf
Evolutioner till sjös (1752),
bearbetning af P. Hostes värderika arbete, samt
Galérflottans och marinens kommendering (1769).
O. E. G. N.*
Falkenskjold, Seneca Otto, dansk krigare, f. 1738,
d. 1820 i Lausanne, deltog i fransk tjänst i sjuåriga
kriget 1756–63 och 1769–70 i ryssarnas fälttåg mot
turkarna, där han utmärkte sig både för intelligens
och tapperhet. 1771 hemkallades han, vardt öfverste
och deputerad i generalitetskollegiet. Ehuru han
varnat Struensee för dennes godtyckliga uppträdande,
fängslades F. likväl efter Struensees fall 1772
och sändes utan dom till Munkholms fästning, där
han satt fången i fyra år, hvarefter han lösgafs
mot förbindelse att vistas i utlandet. 1788
fick han generalmajors titel och höjd pension,
men stannade i landsflykt. Hans efterlämnade
Mémoires utgåfvos 1826 (dansk öfv. 1847).
E. Ebg.
Falkenstein [-stajn]. 1. Stad i konungariket
Sachsen, reg.-omr. Zwickau, vid Göltzsch. 12,723
inv. (1905). Gardin- och bomullsfabriker. – 2. Borg
i preussiska reg.-omr. Merseburg (Sachsen) i östra
Harz. Sedan 1386 har borgen tillhört en linje af
friherrliga ätten von Asseburg och bildar sedan 1840
en beståndsdel af grefsk. Falkenstein-Meisdorf. –
3. Köping i bajerska reg.-omr. Ober-Pfalz und
Regensburg, vid ån Roding, med ruiner af slottet F.,
adliga ätten F:s stamgods, som 1641 brändes af
svenskarna. F. eges nu af furst Thurn und Taxis. –
4. By och lungsotssanatorium i preuss. reg.-omr.
Wiesbaden, på högsta delen af Taunus, på omkr.
450 m. höjd. 973 inv. (1900). Sanatoriet, som är
afsedt för betalande sjuka och har plats för omkr.
150 patienter, grundades af d:r Dettweiler (se denne)
1892. Det är mot n., ö. och v. skyddadt af skogklädda
bergshöjder; den omsorgsfulla vård, som egnas de sjuke, och den
gedigna komfort, som utmärker sanatoriet, göra det
mycket eftersökt, äfven af främlingar. – 5. Fordom
riksomedelbart tyskt grefskap, uppkalladt efter den
1644 förstörda borgen F., hvaraf väldiga ruiner finnas
kvar. Grefskapet, hvaraf större delen nu ligger i
bajerska Rhen-Pfalz, bestod slutligen af slottet
och staden Willweiler, slottsruinen Falkenstein
och några byar. Efter den gamla grefveättens
utslocknande på 1400-talet kom det 1579 till Rhen- och
wildgrefvarna samt 1628 genom arf i svenska grefliga
ätten Lewenhaupts ego och innehades af denna (under
långvariga processer med grefvarna Daun-Oberstein
och hertigarna af Lothringen) tidtals till 1723,
då hertigen af Lothringen med våld fördref den
därifrån. F. kom med huset Lothringen till Österrike
(ofta nyttjade kejsarna inkognitonamnet grefve af
F.). 1801 tillföll det Frankrike och 1814 Bajern.
Falkenstein [-stajn], Johann Paul, friherre
von F., sachsisk statsman, f. 1801, d. 1882, var 1844–48
inrikesminister och blef 1853 kultus- och undervisningsminister.
När konung Johan under 1866 års politiska förvecklingar
nödgades lämna sitt
land, ställdes F. i spetsen för den tillförordnade regeringen
och blef vid konungens återkomst (s. å.) kultusminister och
konseljpresident samt 1871 minister för det kungliga huset.
Skrift: Johann, könig von Sachsen (1878).
Jfr Petzholdt, "Johann Paul, freiherr von F." (1882).
Falkenstein [-stajn], Konstantin Karl, tysk
historiker, f. 1801, d. sinnessjuk 1855, anställdes
1825 vid biblioteket i Dresden, där han 1835–52
var överbibliotekarie. Af hans arbeten må nämnas
Thaddäus Kosciuszko’s leben (1827, 2:a uppl. 1834;
märkligt på grund af förf:s personliga bekantskap
med hjälten) och
Geschichte der buchdruckerkunst (1840, 2:a uppl. 1856).
Falkenstein [-stajn], Julius August Ferdinand, läkare,
tysk Afrikaresande, f. 1842 i Berlin, deltog i den
af Afrikanska sällskapet utsända Loangoexpeditionen
1873–76, som han beskref (1876–79), och hemförde utom
värdefulla samlingar den första lefvande gorillan
till Europa.
Falkgamar, zool. Se Polyborini.
Falkirk [fålkək], stad i skotska grefsk. Stirling,
vid Forth- och Clydekanalen. 29,271 inv. (1901). Där
hållas årligen stora boskapsmarknader. Trakten mellan
F. och Glasgow är den stenkolsrikaste i hela Skottland.
I stadens grannskap finnas en mängd stora fabriker och
ett tjugutal järnbruk, bl. a. de 3,2 km. därifrån belägna
Carronverken. Ej långt från F. finnas ruiner af Antoninus’
vall, nu kallad Graham’s dyke. I närheten af F. segrade
engelsmännen under Edvard I öfver skottarna under Wallace,
22 juli 1298, och pretendenten Karl Edvards anhängare
17 jan. 1746 öfver de kungliga trupperna.
Falkjakt. Se Falksläktet.
Falkland [få’klənd], viscounter. Se Cary 1 och 2.
Falklandsströmmen [få’klənds-]. Se Atlantiska hafvet, sp. 339.
Falklandssundet [få’klənds-]. Se Falklandsöarna.
Falklandsöarna [få’klənds-], brittisk ögrupp i
Atlantiska hafvet, 500 km. ö. om Magalhães sund,
vid sydöstra kusten af Patagonien, mellan 51°
och 52° 45’ s. br. samt 57° 20’ och 61° 46’ v. lgd
fr. Greenw. Gruppen består af två större och inemot
200 smärre öar samt har ett ytinnehåll af 16,835
kvkm. De båda hufvudöarna, East Falkland och West
Falkland (tills. 13,720 kvkm.), äro skilda genom
det 4–29 km. breda Falklandssundet. Kusterna äro
klippiga och djupt inskurna samt ega många ypperliga
hamnar. Det inre utgöres af ett vågigt land, med ett
ödsligt och ofruktbart utseende, och är öfverallt
betäckt med en torfartad, lös mark och ett styft
gräs af enformigt brun färg. Högsta toppen, Mount
Adam (708 m.), ligger på West Falkland. De små öarna
äro nästan alla bergiga. Klimatet utmärkes för en
hög grad af fuktighet; klara dagar äro sällsynta;
medeltemperaturen är i jan. (sommar) + 9,8°, i juli
(vinter) + 2,5° och för år + 6,1° med ett maximum
af 18,3°, ett minimum af – 1,1°. Nederbörden (500
mm.) är lika fördelad öfver hela året. Stormar
äro mycket vanliga, öarnas flora är nära besläktad
med Patagoniens och Eldslandets. De egendomligaste
växterna äro tussokgräset (Dactylis cæspitosa),
boskapens hufvudsakligaste föda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
