- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
1335-1336

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fals - Falsarium - False bay - Falsen - Falsen, Enevold de - Falsen, Kristian Magnus - Falsen, Karl Valentin - Falsen, John Collett - False point - Falsett

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

följande hopslagning, sammantryckning eller
lödning på omböjningsstället. Falsarna utföras
(se vidstående teckning) enkla, a, eller dubbla,
b och c, liggande, a och b, eller stående,
c. Falsförbindningar användas hufvudsakligen vid
taktäckning med plåt samt vid utförande af rör och
cisterner af plåt, då dessa ej komma att utsättas
för högre vätske- eller gastryck (se Falsning 1).
illustration placeholder

W. H.

Falsarium (af lat. falsarius, förfalskare),
förfalskning, bedrägeri, förfalskad urkund e. d.

False bay [få’ls béY], en stor hafsvik s. ö. om
Kapstaden, vid Afrikas sydspets, mellan Godahoppsudden
och kap Hangklip. Den tränger 36 km. in i landet och
är vid mynningen 31 km. bred. En del af den kallas
Simons bay. (J. F. N.)

Falsen, dansk-norsk adlig ätt, som härstammar från
Kristian Magnus de F., f. 1719, d. 1799, hvilken var
justitiarius (president) i norska Overhofretten och
adlades 1758.

1. Enevold de F., son af den ofvan nämnde
Kristian Magnus de F., ämbetsman, skriftställare,
f. 1755 i Köpenhamn, blef 1777 assessor och 1788
justitiarius vid Overhofretten i Kristiania, 1789
lagman i Stegen (Nordlands amt), 1791 assessor i
Höiesteret (i Köpenhamn) och 1802 justitiarius i
Stiftsoverretten i Kristiania. 1807 blef han medlem
af den provisoriska regeringskommission, som
under kriget mot England och Sverige hade uppdrag
att handlägga de rent norska angelägenheterna.
Men landets olyckor öfverväldigade honom, och
natten till 17 nov. 1808 sökte och fann han
döden i Kristianiafjorden. Som skald intager F. en
framstående plats i sin tids dansk-norska litteratur.
Han var en af ledarna för Det dramatiske selskab
i Kristiania, öfversatte och bearbetade ett
stort antal teaterpjäser samt författade själf
flera sådana, af hvilka lustspelet Dragedukken (1797)
är det mest bekanta. Vid engelsmännens anfall på
Köpenhamn, 1801, lifvade han försvararna med sin
bekanta krigssång "Til vaaben! Se, fienderne
komme", och 1808 utgaf han tidningen
"Budstikken" (budkaflen), i hvilken han
meddelade underrättelser från krigsskådeplatsen
och eldade sina landsmäns mod. "Budstikken" intager
därigenom en egen plats inom den norska litteraturen.
Y. N.

2. Kristian Magnus F., den föregåendes son,
statsman, f. 14 sept. 1782 i Oslo,
d. 13 jan. 1830, blef student 1798
och juris kandidat 1802, utnämndes 1804
till overretsprokurator i Norge samt 1807 till
höiesteretsadvokat och deltog i Köpenhamns försvar
s. å. 1808 blef han sorenskriver i Follo (Akershus
amt). Under kriget mot Sverige 1808 tjänstgjorde
han som officer vid grefve Wedel-Jarlsbergs frikår.
1814 utarbetade han, tillsammans med prins Kristian
Fredriks privatsekreterare, J. G. Adler, ett utkast
till norsk grundlag, hvilket togs till utgångspunkt
vid den Eidsvoldska församlingens rådplägningar
om Norges blifvande författning. Då det utkom
på trycket (apr. 1814), hade det dock undergått
ändringar, hvilka till en del föranledts af regenten,
prins Kristian Fredrik, Ifrån början hade han i
sina åsikter stått grefve
Wedel nära, men slog plötsligt oni och blef
en ifrig anhängare af prinsen-regenten. I
Eidsvolds-församlingen var F. jämte J. Sverdrup
majoritetens ledare samt arbetade med energi och
framgång på att trygga Norges själfständighet utan
förening med Sverige. Men på samma gång sökte han
bana vägen för en framtida förening mellan alla tre
nordiska rikena under Kristian Fredrik, hvilken valdes
till Norges konung (1814), var arfvinge till Danmarks
tron och kunde blifva det äfven till Sveriges, om
nämligen Karl XIII ville adoptera honom och skjuta
Karl Johan åt sidan. Men så skedde icke. Händelserna
utvecklade sig tvärtom i en riktning, som var helt och
hållet stridande mot F:s önskningar och planer. Efter
konventionen i Moss (14 aug. 1814) lät han utnämna
sig till amtman i Nordre Bergenhus amt. Af 1814 års
storting, som gick in på Norges förening med Sverige,
var F. icke medlem. 1815-16 var han stortingsman,
men spelade ej någon framstående roll. 1818 blef
hans val förklaradt ogiltigt. 1821 var han ånyo
ledamot af stortinget, men visade sig då mycket
förändrad till sina tänkesätt. Sedan han 1819 gjort
bekantskap med riksståthållaren grefve Sandels,
hade han nämligen alltmera närmat sig regeringen. I
stortingets rådplägningar angående Norges öfvertagande
af 3 mill. speciedaler (12 mill. kr.) af Danmarks
statsskuld inlade F. mycken förtjänst, men bröt
tillika fullständigt med oppositionspartiet, och då
Karl Johan framlade sina förslag till ändringar i den
norska grundlagen, framställde äfven F. några sådana,
hvilka ådrogo honom häftiga beskyllningar för att
ha öfvergifvit sin forna politiska ståndpunkt. 1822
blef han generalprokurator (justitiekansler). Det
nyinrättade ämbetet var högst impopulärt, och
innehafvaren fick dela dess öde. Stortingsman blef
han aldrig mera. 1825 utnämndes han till stiftsamtman
i Bergen och 1827 till justitiarius (president) i
Höiesteret. Under senare delen af sitt lif var han
utsatt för häftig förföljelse. - F. uppträdde äfven
som politisk och historisk författare. Bland hans
skrifter må nämnas Norges historie til 1319 (1823-24).
Y. N.

3. Karl Valentin F., den föregåendes
broder, ämbetsman, f. 1787, d. 1852,
var byskriver (magistratssekreterare) i
Trondhjem, amtman och slutligen stiftsamtman
i Kristiansands stift. Från 1818
var han medlem af nästan alla storting
och utöfvade som sådan ett stort inflytande.
Y. N.

4. John Collett F., den föregåendes brorson, statsman,
f. 1817 i Kristiania, d. 1879, blef 1861 amtman i
Nordre Bergenhus amt och var från 1869 statsråd
och chef för Justits- og politi-departementet.
Innan han utnämndes till statsråd, var han vid
flera tillfällen (1859-60, 1865-66 och 1868-69)
stortingsman. Vid Uppsala universitets jubelfest
1877 blef han juris hedersdoktor. Y. N.

False point [få’ls påTnt], udde, hamn och fyr i
brittiska Indien, distriktet Cuttack, i Mahanadis
delta, under 20° 20’ 10" n. br. Hamnen är näst Huglis
den bästa på Indiens östkust. Sitt namn ("falska
udden") har den fått, emedan den ofta tages för det
nordligare Point Palmyras.

Falsett (it. falsetto, fr. fausset, af lat. falsus,
falsk, ej af fauces, strupe), ett särskildt
sätt ("register") för den mänskliga sångtonens
frambringande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0716.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free