Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Falubriljanter (Falujuveler)
- Faludden
- Falu domsaga
- Falu grufva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
doppas i den smälta massan; när de sedan åter
upptagas, medföljer en på de slipade ytorna
vidhängande metallhinna, som vid afsvalningen lossnar
och då i fördjupning skarpt återger det slipade
glasets kristallytor samt har en liflig glans, hvilken
icke iörändras i luften eller fördunklas vid beröring.
Faludden, fyr på Gottlands sydöstra kust,
Öja socken, uppförd år 1867. Fyren är försedd med
linsapparat med hvitt, intermittent sken vid en höjd
öfver vattenytan af 10,4 m. Lysvidden är 11 min.
A. G.
Falu domsaga, Kopparbergs län, är delad i två
tingslag, som ock ingå i Falu fögderi: 1. Norra
tingslaget, omfattande socknarna Falu landsförsamling,
Aspeboda, Svärdsjö, Enviken, Sundborn, Vika. 2,119
kvkm. 20,401 inv. (1906). - 2. Södra tingslaget
omfattar socknarna Torsång, Stora Tuna, Silfberg,
Gustaf. 952 kvkm. 24,656 inv. (1906).
 |
| Vy från Stora stöten i början af 1800-talet. |
Falu grufva 1. Stora Kopparbergs grufva, belägen
i Stora Kopparbergs socken af Kopparbergs län,
1,3 km. s. v. om Falun, är en bland de äldsta och
allra viktigaste grufvorna i Sverige. Det är ej med
säkerhet kändt, när grufarbetet vid F. började,
men antagligen var det i gång redan i början af 13:e
årh. Grufvan kallades
då Tiskasjöberg efter den i närheten belägna sjön
Tisken och tillhörde Torsångs socken. I slutet af
13:e årh. fick grufvan namnet Kopparberget och
på 1600-talet Stora Kopparberget, till skillnad
från Nya Kopparberget i Västmanland, hvilken grufva
upptäcktes 1624. I början af 1400-talet synes Stora
Kopparbergs socken
ha blifvit skild från Torsångs socken. - Den äldsta
handling, i hvilken Kopparberget nämnes, är ett
bytesbref af 16 juni 1288, hvarigenom biskop
Peder i Västerås tillbyter sig en åttondedel
i Kopparberget. Grufvan nämnes vidare i en
förlikningshandling af 1310 mellan konung Birger
Magnusson och hans bröder. Grufvans äldsta kända
privilegier äro dagtecknade 24 febr. 1347, men af
dessa privilegier synes, att grufvan redan förut
haft sådana. 1360 tyckes bergsbruket ha varit på
förfall, hvarför konung Magnus Eriksson, genom en
skrifvelse 19 febr. s. å., sökte gifva bot för det
onda och läxade upp bergsmännen för deras split. Sedan
nämnes grufvan ofta i offentliga handlingar, och i
synnerhet Gustaf Vasa intresserade sig mycket för
detta bergverk. Under hans tid var dock grufvan
mycket besvärad af ras, och stora svårigheter lära
yppat sig vid dess bearbetande, hvilket framgår af
flera bref (bl. a. ett till Påfvel Schutz af 16 juli
1552 rörande grufvans återupptagande), som tala om
de kringliggande socknarnas skyldighet att utföra
dagsverken för grufvans iståndsättande. Grufvan
kom emellertid snart åter i stånd och lämnade god
afkastning, men mot slutet af 1600-talet hotades den
med fullständig undergång. Under 1600-talets lopp
hade flera ras inträffat till följd af den tidens
förvända brytningssätt (väldiga grufrum bildades
utan stöd för taken, och ofvanpå dessa upplades
gråberg och sämre malm massvis), men rasen i april
och juni 1687 öfverträffade alla de föregående
i storlek. Genom sistnämnda ras bildades Stora
stöten l. Storgrufvestöten (se fig.), den väldiga
fördjupning, som ännu i dag väcker förvåning. Stora
stöten är öfver 360 m. lång, omkr. 180 m. bred samt
70 m. djup. Emedan konster och spel förstördes vid
1687 års ras, råkade grufvan i lägervall; en andel i
densamma hade intet värde, och det berättas, att den,
som ville öfvertaga en sådan, erhöll en rulle tobak
och en mugg öl på köpet. Emellertid utfärdade Karl
XII från Topolno 16 nov. 1703 befallning om grufvans
upphjälpande genom skattelindringar m. m. Sedermera
ha andra betydliga ras inträffat, såsom 1833 och 1876,
men intet af den omfattning som 1687.
Falu grufva var länge, såsom statsegendom, ett regale,
ehuru bergsmännen mot skatt och afrad tillätos
bearbeta den. Andelarna i grufvan voro indelade i
par, hvarje par delades i fyra helfjärdingar och
dessa slutligen i fyra fjärdeparter. Antalet par
växlade under tidernas lopp; än innehade kronan större
eller mindre antal par, än voro alla öfverlåtna åt
enskilda. Paren arbetade grufvan turvis, och under
en kortare tid arbetade de privates par tre dagar
och kronans den fjärde, d. v. s. de underhöllo
folk i grufvan och anskaffade ved till bränningen
eller "tillmakningen". 1615 var parens antal 75,
helfjärdingarnas 300 och fjärdeparternas 1,200, vid
hvilket antal de sedan förblefvo. (Fjärdeparterna
ansågos som fast egendom, då däremot öfriga grufvor
i Sverige äro lös egendom.) Då emellertid stora
olägenheter voro förknippade med att paren arbetade
skiftevis, blef hela grufbrytningen 1716 ställd
under bergstjänstemännens styrelse och uppsikt samt
verkställdes genom dessa för gemensam räkning. Malmen
fördelades genom lottning mellan fjärdepartsegarna,
hvilka sedan smälte densamma vid sina egna hyttor
eller bortsålde den till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:44:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbg/0719.html
