Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falster - Falster, Kristian - Falsterbo - Falsterbo församling - Falsterbohus - Falsterboref - Falsum - Falt - Falterona, Monte - Falticeni - Faltin, Friedrich Richard - Faltz, Raimund - Falu bergslag - Falu bergsskola - Falubriljanter (Falujuveler)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Städer: Nyköbing och Stubbeköbing. 1872 öppnades en
järnväg från Orehoved till Nyköbing (den står i
förbindelse med Lollandsbanan till Nakskov), och den
fortsattes 1886 till Gjedser, hvarifrån det sedan
1903 finnes regelbunden ångfärjeförbindelse med
Warnemünde i Mecklenburg.
Under striderna med venderna på 1100-talet lära
Falsterborna dels ha försvarat sig tappert,
dels ha knutit vissa förbindelser med fienderna,
så att konung Valdemar I 1159 till och med ämnade
företaga ett hämndetåg till ön. Under äldre tider
har det på F. varit någon slavisk bosättning, som
ännu spåras i ortnamnen. Valdemar Sejrs yngste
son, Kristofer, var herre till Lolland och F.,
innan han 1252 vardt konung, och under Kristofer
II kom F. 1326 som pantgods i den holsteinske
grefve Johans besittning. Från äldre tid fanns
mycket kronogods på F., och medan drottning
Sofia 1588-1631 hade sitt änkesäte på Nyköbings
slott, ökades detta, så att nästan hela ön vardt
kronoegendom. Af denna upprättades 1670 ett af
Danmarks 12 ryttardistrikt, men 1766 såldes jorden
till enskilde. E. Ebg.
Falster, Kristian, dansk skald och filolog,
f. 1690, d. 1752, vardt 1723 rektor i Ribe; både
1719 och 1732 erbjöds honom professur vid Köpenhamns
universitet. Som filolog förvärfvade han sig ett
ansedt namn äfven i utlandet genom sina latinska
ordbokssamlingar och sin ifver att rensa latiniteten
från barbarismer samt stod i brefväxling med många
utländska lärda. Hans grundliga kommentarer till
Gellius förblefvo otryckta; däremot utkommo hans
öfv. af Ovidius’ klagosånger (1719; 3:e uppl. 1738),
som vann stort bifall, Amoenitates philologicæ (3
bd, 1729-32), en samling essayer i samtalsform på
utmärkt latin, och 11 originalsatirer (1720-42),
som med Juvenalis till förebild gisslade tidens
dårskaper (utg. samlade af Kr. Thaarup 1840, jämte
F:s biografi). Jfr K. V. Bruun, "Falsteriana" (1869).
E.Ebg.
Falsterbo. Se Skanör med Falsterbo.
Falsterbo församling, Malmöhus län, är annex till
Skanörs förs., Lunds stift, Skytts kontrakt. 318
inv. (1906).
Falsterbohus. Se Skanör med Falsterbo.
Falsterboref, ett af sand och grus bestående
grundflack, som s. om den halfö, på hvilken
Skanör med Falsterbo är beläget, sträcker sig
omkr. 8 km. ut i hafvet. Närmast land, till
halfva sin längd, har refvet så lågt vatten,
att knappast en båt kan flyta där, och höjer sig
på ett ställe öfver vattenytan till en grusbank,
kallad Måkläppen. Utanför refvet utlades 1844 ett
fyrskepp, det första i Sverige. Det nuv. fyrskeppet
är försedt med två fasta linsfyrar, hvilkas lysvidd
är 11 min. Fyrljusens höjd öfver vattenytan är
10 m. På fyrskeppet äro jämväl lotsar anställda.
A. G.
Falsum, lat. (af fallere, bedraga), förfalskadt
föremål, förfalskning, bedrägeri.
Falt (ty. falte, veck), mus. Se Bälg 2.
Falterona [-råna], Monte, berg i de toskanska
Apenninerna, i italienska prov. Arezzo, 1,654 m.,
med Arnos och Roncos källor. Från dess topp ser man
såväl Adriatiska som Liguriska hafvet.
Falticeni [-tjeni], hufvudstad i rumäniska länet
(judet) Suceava, i öfre Moldau, nära Bukovinas
gräns. 9,643 inv. (1899), däraf mer än hälften
judar. Liflig kreaturshandel.
Faltin, Friedrich Richard, tysk-finsk musiker, f. 1835
i Danzig, elev af Markull, Schneider och Leipzigs
konservatorium, blef 1856 musiklärare i Viborg,
där han bildade en sång- och orkesterförening,
1869 dirigent för symfonikonserterna i
Helsingfors, 1870 organist vid Nikolaikyrkan och
universitetsmusikdirektor, 1873 kapellmästare
vid finska operan samt 1882 lärare i orgel vid
musikinstitutet. Han ledde 1870-84 en sångförening
för oratoriers utförande i den finska hufvudstaden
och inlade därigenom stor förtjänst om musiklifvets
utveckling därstädes, liksom ock genom sin långvariga
och fruktbringande pedagogiska verksamhet. F. afgick
1896 från musiklärarbefattningen vid universitetet och
erhöll då professors titel. Han har komponerat diverse
körsaker och utgifvit koralböcker, finska folkvisor
m. m. A. L.*
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
