- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
15-16

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Felsit - Felsitoid - Felsitporfyr - Felslut - Felsö - Felsö-Bánya - Fel tauri, lat., oxgalla. Se Galla - Felton, John - Feltre - Feluck l. Felucka - Felup (Fulup)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Felsit (ty. felsitfels, fr. petrosilex), petrogr.
en till urberget hörande eruptiv, hård bergart, hvilken
för blotta ögat förefaller tät, men under mikroskopet
visar sig bestå af en mer eller mindre tydligt
mikrokristallinisk blandning af flera olika mineral,
hufvudsakligen kvarts och fältspat jämte något
glimmer, i växlande förhållanden. Den har mussligt
brott, är vaxglänsande eller matt, af olika ljus färg,
grå, gul, brun, röd eller svart, och låter i tunn
splittra smälta sig för blåsröret. Den är identisk med
grundmassan i kvarts- eller felsitporfyr och utgör
en från porfyriska insprängningar fri modifikation af
denna senare. I Sverige kallas bergarten i allmänhet
hälleflinta. Den är tämligen allmän inom trakter,
där porfyrer förekomma, och träffas inom Sverige kring
gränsen mellan Värmland och Örebro län, vid Dannemora,
på några ställen i östra Småland samt i Norrland.
E. E.

Felsitoid, petrogr., en på senare tider inom Sverige
använrd benämning för den mycket finkorniga,
vanligen glimmerfattiga och då tämligen ljusa
bergart, som gått och delvis fortfarande går under
namnen eurit, hälleflintgnejs och
granulit. Den är Sveriges förnämsta malmförande bergart.
E. E.

Felsitporfyr, petrogr., eruptiv bergart med
ythabitus, förekommande dels i massiv, dels
gångformigt, dels i horisontella bäddar och bestående
af felsitgrundmassa med inneliggande kristaller
och korn af kvarts och fältspat (ortoklas eller
plagioklas), dels något af dessa mineral ensamt
för sig, dels flera af dem tillsammans. Färgen är
vanligen röd- eller svartbrun. Felsitporfyr är den i
Älfdalens socken i Dalarna allmännast förekommande
porfyren, men sådan träffas därjämte i Jämtland,
Härjedalen, Småland och andra, provinser samt
finnes äfven i Tyskland och flera andra länder.
E. E.

Felslut, log., slutledning i strid mot logikens
lagar, vanligen beroende därpå, att termerna äro
antingen för få eller för många, ehuru detta till
följd af någon mångtydighet hos de använda uttrycken
e. d. af den slutande förbises. Äro termerna för
få (färre än tre), uppkommer hvad man kallar ett
cirkelslut (circulus vitiosus, "skadlig cirkel",
circulus in demonstrando eller in probando, "cirkel
i bevisföring", cirkelbevis). Detta beror därpå, att
medeltermen i själfva verket är identisk med någon af
de andra termerna, till följd hvaraf den ena bland
premisserna blir identisk med själfva slutsatsen,
den andra blir ett identiskt omdöme, och det hela
får någon af formerna
P(M) är P/ S(M) är P/
S är P(M)/ eller S är S(M)/
S är P. S är P.

Ett exempel på sådant felslut erbjuder åberopandet
af en människas eller en urkunds egna försäkringar
om sanningsenligheten af sina utsagor såsom stöd för
denna sanningsenlighet. Öfversatsen där är nämligen
identisk med slutsatsen (allt hvad auktoriteten
utgifver för sanning är sant), och undersatsen
innehåller ingenting annat än den identiska satsen,
att auktoriteten påstår sina utsagor (det den utgifver
för sant) vara sanna. Äro termerna för många, så
uppkommer hvad man kallar
fallada adæquationis. Denna benämnes quaternio
terminorum
, ifall det, som skall gälla såsom
medelterm, är tvenne olika begrepp, för hvilka samma
uttryck användes, t. ex. En saks grund (i tanken)
är dess väsen.

Människolifvets grund (= förutsättning i tiden) är
den fysiska processen i kroppen.
–––––––––––––––––––––––––
Alltså människolifvets väsen är fysiskt.

Detta felslut benämnes fallacia amphiboliæ
(figuræ dictionis) l. fallacia compositionis et
divisionis
, allt efter som förhållandet mellan de
identifierade begreppen är ett koordinations- eller
subordinationsförhållande. Får däremot subjektet
eller predikatet i slutsatsen en annan betydelse
än i premisserna, uppkommer hvad man kallar mutatio
quæstinis> t. ex.

En oafvislig fordran är allmängiltig.
Sedebuden äro oafvisliga fordringar.
––––––––––––––––––––––––-
Alltså(?) sedebuden fordra af alla människor
samma handlingssätt.

Här förblandas allmängiltighet i betydelsen
af något, som i alla förhållanden har sin
giltighet, med allmängiltighet i betydelsen
af något, som för alla och i alla förhållanden
innebär eller kräfver detsamma. - Andra felslut
uppkomma därigenomr att de för de särskilda
figurerna gällande reglerna ej rätt tillämpas.
L. H. Å.*

Felsö [-&#8747;ö], ung., "öfre" (motsats alsó, "nedre"),
förekommer ofta i sammansatta ortnamn.

Felsö-Bánya [feljöba’nja], stad i ungerska komitatet
Szatmár, vid en biflod till Szamos, med gif-vande
guld-, silfver- och blygrufvor. 4,584 inv., ungrare
och rumäner (1900). Bergsskola.

Fel tauri, lat., oxgalla. Se Galla.

Felton [festen], John, engelsk officer, f. omkr. 1595,
nedstack 23 aug. 1628 Karl I:s gunstling, hertigen af
Buckingham (se Villiers), i Portsmouth, då denne
stod i begrepp att inskeppa sig på en expedition
till Frankrike. Personlig grämelse öfver uteblifven
befordran i förening med påverkan af de häftiga
pamfletterna mot Buckingham torde ha förmått F. till
denna gärning. Han afrättades 28 nov. s. å. och
prisades till en tid i vida kretsar som en folkhjälte.
V. S-g.

Feltre, distriktshuvudstad i italienska
prov. Belluno (Venezia). 4,090 inv. (1901; som
kommun 14,494 inv.). Prästseminarium, gymnasium,
och yrkesskola. Efter denna stad erhöll franske
marskalken Clarke 1809 titeln "hertig af F."

Feluck l. Felucka (it. feluca, troligen
från turk. fulk, fartyg), skpsb., urspr.
ett slags mindre galär. I 16:e seklet hade
felucken blott en mast med ett latinsegel. De
numera i Medelhafvet förekommande feluckerna
äro vanligen tacklade med två master, hvilka
falla något föröfver och föra stora latinsegel.
illustration placeholder

O. E. G. N.*

Felup (Fulup), negerfolk boende på Afrikas västkust,
i Senegambien, mellan floderna Casamance och Gambia.
E. N-d

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:20 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free