Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fennek, Zerda l .Ökenräf - Fenner von Fenneberg, Daniel - Fenneslunda - Fennia - Fennia, tidskrift. Se Sällskapet för Finlands geografi - Fenningberget - Fennofil - Fennoman, anhängare af den fennomanska rörelsen i Finland. Se Fennomani - Fennomani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
o. s. v. Den har en höjd af 20 cm. och en längd
af 43 cm., den 25 cm. långa svansen oberäknad. Den
mjuka, silkeslena pälsen är på de öfre kroppsdelarna
brungul, på de undre hvit; hufvudet är hvitaktigt,
med en isabellfärgad fläck på hvardera sidan, mellan
ögat och mungipan. Fenneken tillhör Nord-Afrika,
för hvars öknar den är mera karakteristisk än
själfva gasellen. Den är ett nattligt djur. Sakta och
försiktigt smyger fenneken omkring i bergsklyftorna
eller i gräset på slätten, under det den lyssnar och
vädrar åt alla håll. Intet undgår dess uppmärksamhet,
vare sig gräshoppan, som surrande gör några språng,
eller ödlan, som sakta glider framåt. Bägge utgöra
läckerheter för fenneken. Dess hufvudsakliga föda
består dock af fågel, synnerligast stäpphöns.
J. G. T. (L-e.)
Fenner von Fenneberg [få’n], Daniel (enligt en annan
uppgift Ferdinand), österrikisk revolutionsman,
f. 1820, d. 1863 i Bregenz, var officer i
österrikisk tjänst, men tog afsked 1843 och måste
för sin skrift Österreich und seine armée (1847)
lämna landet. Hemkommen följande år, blef F. en
af ledarna för oktoberupproret (1848), men måste
vid Wiens intagande af de kejserliga trupperna fly
till Pfalz, där han i maj 1849 ställdes i spetsen
för den pfalziska folkhären. Efter ett misslyckadt
försök att öfverrumpla fästningen Landau blef han
afskedad. F. begaf sig till Schweiz och Nord-Amerika,
där han en tid var järnvägsdirektör. 1858 blef han
sinnessjuk, återvände till Europa och fick rätt att
vistas i Bregenz. Sina revolutionsminnen skildrade
han i Geschichte der Wiener Oktobertage (1849)
och Zur geschichte der Rhein-pfälzischen revolution
(2:a uppl. 1850).
Fenneslunda, socken i Älfsborgs län, Ås härad. 2,189
har. 365 inv. (1906). Annex till Södra Ving, Skara
stift, Ås kontrakt.
Fennia, nylatinsk namnform för Finland.
Fennia, tidskrift. Se Sällskapet för Finlands
geografi.
Fenningberget, diabasberg i Lima socken i Dalarna
(se d. o., sp. 1142-43).
Fennofll (af nlat. Fennia och grek. filos, vän),
vän af Finland eller dess språk (se Finska språket).
Fennoman, "finskhetsifrare", anhängare af den
fennomanska rörelsen i Finland. Se Fennomani.
Fennomani (af nlat. fennus, och grek. mania} vurm,
lidelsefull förkärlek), eg. finskhetsvurmeri, namn
på en språkligt nationell rörelse i Finland, hvilket
första gången påträffas 1810 i svenska tidskriften
"Lyceum". Den misströstan, som efter 1809, under
intrycket af styrelsens reaktionära grundsatser,
gjort sig gällande bland Finlands bildade allmänhet,
begynte 1820-40 småningom vika för en fosterländsk
rörelse, hvilken omfattade en mängd olikartade
politiska och patriotiska sträfvanden. Ett moment
af stor betydelse i denna riktning var det vaknande
intresset för finska språkets uppodling och för
insamlandet af finska folkpoesiens ännu på folkets
läppar lefvande alster. Bland arbetare på detta område
må nämnas R. v. Becker, G. Renvall, J. A. Sjögren,
J. Juden och Z. Topelius d. ä., hvilka nitiskt
verkade för grundläggandet af en litteratur på
finskt språk. Deras arbete upptogs och fortsattes af
E. Lönnrot, M. A. Castrén
m. fl. betydande forskare och skriftställare, och
denna litterära rörelse erhöll 1831 en centralhärd
genom grundandet af Finska litteratursällskapet,
hvilket genom utgifvandet af sådana verk som
Kalevala, Kanteletar m. fl. verksamt bidragit till
finska litteraturens höjande. Betydelsefullt i detta
afseende var äfven inrättandet af en lärostol för
finska språket vid universitetet i Helsingfors,
1851. Ett af regeringen 1850 utfärdadt förbud mot
finska språkets användande i andra tryckalster än
arbeten af ekonomiskt och religiöst innehåll hämmade
endast i ringa mån dessa sträfvanden, hvilka icke
böra förblandas med den socialpolitiska fennomanien,
ehuru de dock med skäl kunna betraktas såsom den mark,
ur hvilken denna uppspirade. - Redan i den 1821 af
A. I. Arvidsson utgifna tidningen "Åbo morgonblad"
uttalade sig såväl utgifvaren som en af medarbetarna,
E. G. Ehrström, i en anda, som bådade, att frågan
om finska språkets användande vid domstolarna och
ämbetsverken samt i skolorna snart skulle träda
i förgrunden. Dock förklingade dessa och andra
spridda uttalanden nästan ohörda, och det var först
J. V. Snellman, som i tidningen "Saima", 1844-46,
bestämdt och klart formulerade den fennomanska
doktrinen. Utgående från de vid denna tid inom den
tyska filosofien gällande nationalitetsteorierna,
enligt hvilka ett folk genom att upptaga element af
främmande härkomst och språk störes i sin bildnings
regelbundna utvecklingsgång, sökte J. V. Snellman
orsaken till Finlands låga ståndpunkt i litterär och
andlig kultur i det svenska språkets och den svenska
bildningens förhärskande inflytande. "Vårt land",
yttrade han bl. a., "delar öde med flera andra länder,
där en utländsk kultur förkväft uppkomsten af den
inhemska". "En sådan utländsk bildning", yttrade han
vidare, "måste sakna allt intresse hos nationen, all
själfständighet och all kraft att utveckla sig. Och
ett folk, som aldrig hinner någon annan bildning,
måste själf gå under och försvinna såsom nation". I
finska språkets höjande från att vara endast ett
allmogespråk, som saknade all betydelse för de högre
bildningssträfvandena, till ett bildningens och
undervisningens språk såg Snellman det enda medlet
för betryggandet af Finlands framtid, ty en inhemsk
kultur kunde skapas endast af en "ny generation",
uppvuxen under inverkan af en nationell finskspråkig
bildning. Dessa uttalanden, som oafbrutet upprepades
i "Saima" och i det af Snellman senare utgifna
"Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning",
blefvo de gnistor, som tände den finsknationella
hänförelsen till lif. Sedan begreppet finskspråkig
nationalitet var funnet och den svenska kulturen i
Finland blifvit benämnd ett "främmande ok", egde den
socialpolitiska fennomanien den bas, på hvilken dess
framtida utveckling skulle byggas.
Det bör anmärkas, att Snellman, hvars teoretiska
yrkanden åsyftade en omgestaltning af Finlands
andliga kultur, uttalade sig med mycken moderation
i fråga om praktiska åtgärder. Också var det först
vid början af 1860-talet som ett praktisk-politiskt
parti, det jung-fennomanska, bildade sig med uppgift
att genomföra de fennomanska idéerna. Till en början
räknades Snellman icke till partiet. Dess hufvudorgan
"Helsingin uutiset" (Helsingfors’ nyheter), till
hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
