- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
49-50

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Feodosija - Feodum. Se Feudum - Feofan Prokopovitj - Feofycéer, bot. Se Phæophycaæ - Fer. - Feradjé - Feræ, zool. Se Rofdjuren - Feragen-sjön - Ferai - Feralia - Féraudy, Marie Maurice de - Ferber, Johan Jakob

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

museum för fornlämningar och bibliotek samt omgifves
af en stark mur med torn och graf. Inuti staden
ligger ett af genueser byggdt citadell. Bland minnen
från forntiden märkas, utom ringmuren, den stora
hufvudmoskén, de offentliga baden (nu magasin),
kanens palats m. m. Tillverkning af såpa, ljus,
tegel, pälsar och mattor. Ostronfångst, fiske och
kaviarberedning. Hamnen, som utvidgades 1895, är
rymlig och djup samt näst Sevastopols den bästa på
halfön. Förnämsta exportartiklarna äro spannmål, hudar
och ull. - Namnet F. härstammar från den milesiska
kolonien Theodosia. Sedan den förstörts (131 e. Kr.),
trädde det äldre Kafa i dess ställe, och i dettas
grannskap anlade genueserna 1266 den nuv. staden,
hvilken snart som fästning och handelsplats täflade
med Konstantinopel. Äfven sedan staden genom förräderi
1475 fallit i turkarnas händer, bibehöll den en tid
sin storhet. 1771 intogs den med storm af Dolgorukij,
och 1774 afträddes den till tatarkanen på Krim,
som gjorde den till sitt residens. 1783 intogs
staden åter af ryssarna, och 1792 afträddes den
jämte hela halfön till dem. F. räknade då ännu
85,000 inv., men genom utvandring nedgick detta
antal till några få tusen, och den praktfulla
staden blef en ruin. På senare tiden har regeringen
vidtagit åtgärder till dess återuppbyggande, och
under säsongen är den mycket besökt af badgäster.
(J. F. N.)

Feodum. Se Feudum.

Feofan Prokopovitj [pråkåpå’vitj], rysk prelat,
statsman, f. 1681, d. 1736, var en fattig köpmansson
från Kiev. Han studerade såsom yngling i polska skolor
och i Rom samt anställdes efter hemkomsten 1704 såsom
lärare i poetik och retorik vid teol. akademien i
sin födelsestad. Han lyckades ådraga sig Peter I:s
uppmärksamhet genom den glödande fosterlandskärlek
hans vältalighet andades, såväl då fäderneslandet
var i fara vid svenskarnas inträngande som efter
Peters seger vid Poltava, hvilken han besjöng i
ett af honom själf på Peter I:s befallning till
latin öfversatt poem. Han följde tsaren på tåget mot
turkarna 1711, utnämndes till klosterföreståndare i
Kiev och akademirektor, kallades 1716 till Petersburg,
vigdes 1718 till biskop i Pskov, utnämndes 1720 till
ärkebiskop i Novgorod och insattes s. å. såsom vice
ordförande i den då nyss bildade öfverstyrelsen för
kyrkan, Heliga synoden, hvars ledning nästan helt
och hållet öfvergick i hans händer. Han slöt sig
fullkomligt till Peters politiska system och arbetade
för detsamma såväl i sina predikningar som i en
mängd tryckta skrifter. Åt honom uppdrogs bl. a. att
författa 1720 års "andliga reglemente" och 1724 års
kungörelse om klosterlifvets förbättring. I Pravda
voli monarsjej
("härskarviljans rättfärdighet", 1722)
försvarade han den oinskränkta suveräniteten, framför
allt i frågan om valet af en efterträdare. Samma
absolutism var hans ideal äfven på det kyrkliga
området, och han förföljde sina medtäflare bland
biskoparna, hvilka han öfverträffade såväl i makt
som i grundlig lärdom, och hvilka hatade honom,
emedan han ej ryggade tillbaka för en ifrågasatt
reduktion af kyrkogodsen eller tvekade att bryta en
lans för läran om rättfärdiggörelsen genom tron. (Det
parti han i vissa fall tog för Luther emot katolska
och ryska författare ådrog honom beskyllningen för
lutheranism.) F. bidrog
kraftigt till att försäkra Katarina I om kronan
(1725), men efter Peter II:s tronbestigning (1727)
trängdes han ifrån allt deltagande i statens värf,
hvarjämte hans skrifter konfiskerades. När vid Annas
tronbestigning (1730) det under Peter II mäktiga
"öfversta hemliga rådet" sökte införa en konstitution,
afsedd att lägga makten i rådets händer, sällade
F. sig till försvararna af kejsarinnans oinskränkta
makt och ställde sig i spetsen för Heliga synodens
opposition emot rådet. Genom sin satiriska stil hade
F. ett ej ringa litterärt inflytande på Kantemir och
sedan Tatistjev. - F:s skrifter på latin utgåfvos
på 1700-talet i Königsberg och Leipzig. Hans
Slova i rjetji (Predikningar och tal) trycktes
1765 i 3 dlr. - Rysk litteratur om F.: J. Samarin,
"St. Javorski i F. Prokopovitj kak propovjedniki"
(J. och F. såsom predikanter; 1844), J. A. Tjistovitj,
"F. Prokopovitj i ego vremja" (F. och hans
tid; 1868), P. O. Morozov, "F. Prokopovitj
kak pisatelj" (F. såsom skriftställare; 1880).
(A-d J.)

Feofycéer, bot. Se Phæophyceæ.

Fer., vid blötdjursnamn förkortning för
A. E. Férussac.

Feradjé, ett af turkiska kvinnor utomhus buret
klädesplagg, bestående af en vid och fotsid, hela
kroppen omhöljande mantel af mörkt siden, ylle eller
bomull, hvilken vid halsen ansluter sig till den
hufvudet betäckande slöjan (jaschmak).

Feræ, zool. Se Rofdjuren.

Feragen-sjön, insjö i Röros socken (Söndre
Trondhjems amt) i Norge, nära riksgränsen
samt ej långt från Röros och Fämundsjön,
690 m. ö. h. Längd 10 km. Ytinnehåll 26 kvkm.
Y. N.

Ferai (grek. (fredat, lat. Pheræ), urgammal forntida
stad i grekiska landskapet Tessalien, i sagan berömd
såsom Admetos’ och Alkestis’ härskarsäte. F. erhöll
historisk betydelse hufvudsakligen genom det välde,
som där grundades af Iason (omkr. 378 f. Kr.) och
för en kort tid utsträcktes öfver hela Tessalien.
A. M. A,

Feralia, fest till de aflidnes ära (ett slags "alla
själars dag"), som firades i Rom 21 februari hvarje
år. Man framsatte då mat och allahanda gåfvor åt
de hädangåignes andar, hvilka troddes då gästa
jorden. Dagen därpå firades i familjerna Caristia,
ett slags kärlekshögtid, hvilken gällde såsom
en föreningsfest för de lefvande, sedan de döde
och deras minne förut fått sin hyllning. Dessa
båda allmänna högtider motsvara på det närmaste
begrafningsceremonierna, nämligen dödsoffret vid
grafven och slutgästabudet för de öfverlefvande.
R. Tdh.

Féraudy [ferådi’], Marie Maurice de, fransk
skådespelare, f. 1859, anställd 1880 vid Théâtre
français (sedan 1887 som societär), har gjort sig ett
namn som komiker (Chamillac, Mercadet m. fl. roller)
och uppträdt äfven som författare, med diktsamlingen
Fleurs émues (1896) och teaterpjäser, bl. a. L’école
des vieux
(1901), Leurs amants (1902) och Passe et
manque
(1903).

Ferber, Johan Jakob, mineralog och kemist, f. 29
aug. 1743 i Karlskrona, d. 17 apr. 1790 i Bern, blef
1761 student i Uppsala och studerade under Cronsfcedt
och Linné. Sedan han en kort tid varit anställd
på faderns apotek i Karlskrona, fick han. 1765,
anställning vid Bergskollegium. Efter någon tids
vistelse i Tyskland och Ungern,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free