Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 113-114 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferté, La. 2. La F.-Macé - Ferté, La. 3. La F.-Milon - Ferté, La. 4. La F.-sous Jouarre - Fertil - Fertö - Ferula - Férussac, André Étienne Juste Pascal Joseph François d´Audebard de F. - Ferver. Se Fravaschi - Ferverdin - Fes - Fes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dep. Orne, vid en biflod till
Gourbe. 4,401 inv. (1901, som kommun 6,467
inv.). Bomullsväfverier. - 3. La F.-Milon
[rnilå’], stad i dep. Aisne, vid floden Ourcq. 1,577
inv. (1901). Racines födelseort. - 4. La F.-sous
Jouarre [so-Joär], stad i dep. Seine-et-Marne,
vid Marnes och Morins sammanflöde. 3,869
inv. (1901). Tillverkning af kvarnstenar.

Fertil (af lat. fertilis), fruktbar, bördig;
fruktsam; säges om en växt, som bär frön, sporer,
konidier eller dylika förökningskroppar. -
Fertilitet, fruktbarhet, fruktsamhet.

Fertö, det ungerska namnet på Neusied1ersjön.

Ferula L. (Scorodosma, Euryangium), bot. farm.,
ett släkte inom fam. Umbelliferæ, hvars
elliptiska, platt sammantryckta delfrukter äro
trestrimmiga. Släktet utmärker sig genom arternas
ofta oerhörda storlek (3-5 m. i höjd) och rikedom på
en mjölksaft, som i ymnighet utkväller ur stjälkar
och rötter, då dessa såras. Denna saft stelnar till
s. k. "gummiharts" (af olika slag ur olika arter),
hvilket ofta är mycket stinkande eller af en stark,
egendomlig lukt. Ferula-arterna förekomma i det
mediterran-orientaliska området, särskildt i Persien
och angränsande länder, men arter finnas äfven i
Europa (F. communis m. fl. af gruppen Euferulæ) och
i norra Afrika. Gummihartserna af flera Ferula-arter
ha medicinsk och teknisk användning. Asa fœtida
(dyfvelsträck) erhålles af F. Asa fœtida (Persien),
F. fœtida (se fig.; aralkaspiska ökenområdet),
F. Narthex (Tibet), F. alliacea (Persien) och
F. persica, galbanum erhålles af F. galbaniflua
och andra arter i Persien och Turkestan, gummi
ammoniacum erhålles af F. tingitana (Nord-Afrika
och Syrien), sumbul erhålles af F. Sumbul
(Buchara). För sitt ståtliga utseende odlas
F. communis, F. tingitana och F. Asa fœtida som
prydnadsväxter. Jfr Dyfvelsträck och Ga1banum.

Ferula fœtida. a frukt.

O. T. S. (G. L-m.)

Férussac [ferysa’kj, André Étienne Juste Pascal
Joseph François d’Audebard de F., baron, fransk
zoolog, f. 1786, d. 1836 som professor i geografi
och statistik vid generalstabsskolan i Paris,
fortsatte det af hans far Jean Baptiste Louis
d’Audebard de F. (f. 1745, d. 1815) påbörjade
betydande arbetet Histoire naturellet générale et
particulière des mollusques terrestres et fluviatiles
(afslutadt af Deshayes; 4 bd, 1820-51) och skref
vidare bl. a. Tableau systématique des animaux
mollusques (1822).

Ferver. Se Fravaschi.

Ferverdin,
i de muhammedanske persernas kalender årets första
månad, som börjar 20 mars (vårdagjämningen och
nyårsfestens dag).

Fes (Fez), en i Grekland, Turkiet, Dalmatien
och en del af Kroatien samt i Orienten bruklig
hufvudbonad, som sluter tätt till hufvudet, saknar
skärm och är förfärdigad af (vanligen rödt) ylle,
med blå eller svart tofs (se t. ex. Edhem
pascha, porträttet). I Grekland tillhör fesen den
kvinnliga såväl som den manliga nationaldräkten
Sultan Mahmud II påbjöd 1826, att turkiska civila
och militära ämbets- och tjänstemän skulle bära
fes i stället för turban. Namnet härrör däraf,
att sådana hufvudbonader först tillverkades i den
marokkanska staden Fes. Stor fabrikstillverkning af
feser, för export till Orienten, eger rum i Tyskland,
Österrike, Frankrike och Schweiz.

Fes (Fez, arab. Fas), den ena af hufvudstäderna i
sultanatet Marokko, vid Ued Fes, en biflod till den
6 km. aflägsna Sebu, på en af berg omsluten, fruktbar
och väl bevattnad slätt samt omgifven af täcka
blomster- och fruktträdgårdar.

Parti af "festplatsen" i Fes, med paradtrupper.

Befolkningen torde
uppgå till omkr. 100,000-150,000 personer, till
största delen morer, araber, berber, negrer samt
omkr. 10,000 judar. F. består af två stadsdelar. Gamla
F. (F. el-Bali) och det mindre, Nya F. (F. el-Djedid),
hvardera omgifven af en delvis förfallen, 3-4
m. hög, af torn krönt mur, har trånga, krokiga,
i hög grad smutsiga gator, till hvilka aldrig någon
solstråle nedtränger, och företer ett medeltidsaktigt
utseende.

Parti af Fes med sultanens trädgård.

Staden, som i 12:e årh. hade
400,000 inv., har ännu kvar 130 moskéer, däribland
Muley Edris och Djama Karubin ("Cherubims moské"),
de största och berömdaste i hela norra Afrika. Den
senare eger ett bibliotek, förr rikt på handskrifter,
och en i gamla former stelnad högskola. Sultanen har
i F. flera palats, som han turvis bebor. För öfrigt
liknar F., med sina många bad, karavanserajer och
gårkök, alla andra muhammedanska städer. Det drifver
en betydande karavanhandel med staterna söderut samt
är hufvudsätet för Marokkos industri. Där tillverkas
bl. a. beduinmantlar, gördlar, sidendukar, mattor,
marokäng, röda yllemössor (feser), men i ringa
mängd, samt sadelmakeriarbeten. - Ruiner bevisa,
att en romersk koloni legat på F:s nuv. plats; men
den förstördes sannolikt af vandalerna. Först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>