- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
115-116

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fes - Fesca, Friedrich Ernst - Fescennia. Se Fescennium - Fescenninska verser l. Fescennier - Fescennium (Fescennia) - F. E. Sch. - Fesch, Joseph - Feschn. Se Faschn - Fess - Fessan (Fezzan)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

araberna byggde här åter en stad, hvars grundläggare
var Edris, ättling i fjärde led af kalifen Ali
(793). F. ansågs under medeltiden, då det var det
marokkanska rikets hufvudstad, för en af de största
och präktigaste städerna i den muhammedanska världen
och var vida berömdt för sina praktbyggnader
och vetenskapliga anstalter, hvilka besöktes äfven af
södra Europas kristne. Men genom regeringens
förläggande till Marokko, vid midten af 16:e årh.,
sjönk dess välstånd alltmer, så att det nu eger blott
skuggan af sin forna storhet. Sedan 1888 finnes där
en engelsk mission bland kvinnor.
(J. F. N.)

Fesca, Friedrich Ernst, tysk violinist och
tonsättare, f. 1789 i Magdeburg, d. 1826 i Karlsruhe,
blef 1808 solospelare i Kassel och 1815
konsertmästare vid hofkapellet i Karlsruhe. Hans
kompositioner (förnämligast stråkkvartetter och
kvintetter) kännetecknas af flytande stil samt en ren och
elegisk, om Spohr erinrande känsla. Samma
egenskaper utmärkte äfven hans violinspel, och särskildt
berömmes hans föredrag af adagiosatser. - Sonen
Alexander Ernst F., f. 1820 i Karlsruhe, d.
1849 i Braunschweig, egnade sig åt pianospel och
komposition. Af hans tonsättningar voro en del
salongsmusik och sångbara visor (ett femtiotal utg.
1872) länge omtyckta.
A. L.*

Fescennia. Se Fescennium.

Fescenniska verser l. Fescennier (lat.
fescennini versus) kallades fordom uti Italien
tillfällighetsverser af skämtsamt innehåll, som sjöngos
vid de landtliga vinskördsfesterna, vid hvilka maskerade
personer svärmade omkring under dans och
växelsång. Namnets ursprung är ovisst. Af somliga
härledes det från den etruskiska staden Fescennia
eller Fescennium, likasom atellanerna af Atella, men
sannolikare är, att det kommer af ordet fascinum
(medel mot trolldom) och betecknar ett slags
rytmiska besvärjelser mot onda makters inverkan. Ur
de fescenninska verserna, i hvilka uppsluppet skämt,
såsom egnadt att afvärja illasinnade demoners
afund, spelade en stor roll, sägas bröllopskväden af
mera grofkornigt innehåll sedan ha utvecklat sig;
dock är antagandet härom osäkert, likasom ock, att
de gifvit upphof åt satiren.
R. Tdh.

Fescennium (Fescennia), i forntiden stad i
södra Etrurien, i närheten af Soracte, vid den nuv.
staden Civita Castellana.

F. E. Sch., vid djurnamn förkortning för tyske
zoologen F. E. Schulze.

illustration placeholder

Fesch, Joseph, fransk kardinal, f. 3 jan. 1763
i Ajaccio, d. 13 maj 1839 i Rom, var son till en kapten vid ett schweizarregemente
i fransk tjänst och Napoleon I:s mormoder, i hennes andra gifte, egnade sig
först åt det andliga ståndet, men lämnade det vid franska revolutionens
utbrott och blef 1796 krigskommissarie vid sin halfsysterson Napoleon
Bonapartes italienska armé. Efter konkordatet mellan påfven
och Frankrike 1801 blef F. åter präst, vardt
1802 ärkebiskop i Lyon, 1803 kardinal och franskt
sändebud i Rom, 1804 kejsardömets storallmoseutdelare,
grefve och senator samt valdes 1806 af
Rhenförbundets furstprimas Dalberg till hans koadjutor
och efterträdare. F., som 1804 i hemlighet gifvit
kyrkans helgd åt Napoleons förut blott borgerliga
äktenskap med Josephine de Beauharnais, kunde icke
i längden foga sig efter kejsarens allt större kraf på
kyrkan, hvarför han 1806 återkallades från Rom.
Det erbjudna ärkebiskopatet i Paris afslog han, och
han vägrade äfvenledes att förklara kejsarens giftermål
med Josephine, som genom ett senatskonsult och
en andlig domstol 1809 upplösts, för ogiltigt. Då
Napoleon uppdrog åt honom presidiet på det kyrkliga
nationalkonsiliet i Paris 1811, blef han där
ledare för oppositionen, som ville antaga kejsarens
förslag endast med förbehåll af påfvens samtycke.
Konsiliet upplöstes då, F. föll i fullständig onåd och
måste lefva i ett slags förvisning i Lyon. Under ”de
hundra dagarna” (1815) utnämndes han till pär och
bosatte sig sedan i Rom, där han, ständigt förföljd
af de rojalistiske prästerna, egnade sig åt konst och
litteratur. 1825 blef han nödsakad att nedlägga sitt
kyrkliga ämbete, men behöll sin värdighet, hvarför
ärkebiskopsstolen i Lyon ända till hans död
innehades af en vikarie. – F. bildade i Rom en
världsberömd, omfattande tafvelsamling, som sedan såldes
på auktion. Hans brefväxling med Napoleon är
utg. af A. du Casse, i ”Histoire des négotiations
diplomatiques” (3 bd, 1855). Litt.: Lyonnet,
”Le cardinal F.” (2 bd, 1841), och Ricard,
”Le cardinal F.” (1893). 1856 restes i Ajaccio
en staty af F.
E. A-t.

Feschn. Se Faschn.

Fess (fr. fa bémol, eng. f flat), mus., den medelst
ett b en half ton sänkta tonen f; förväxlas enharmoniskt
med e.
A. L.*

Fessān (Fezzan), den sydligaste prov. i turkiska
vilajetet Tripolis i norra Afrika, sträcker sig från
staden Bondjem (Bu-nedjem) i n. till Tümmo l.
Warbergen i s., mellan 30° 40′ och 22° 50′ n. br.,
omkr. 875 km., och mellan 10° 30′ och 19° 5′ ö. lgd,
omkr. 800 km. Arealen är omkr. 350,000 kvkm.
Landet är en öde högslätt på 300–500 m. ö. h.,
öfver hvilken nakna bergåsar höja sig, såsom Djebel
es-Soda (”Svarta bergen”), Djebel Sjerkie och
Harudj es-Sod i n. och n. ö. och Akakus-kedjan
längst i s. v. F. ö. består landet mest af sand- och
stenöknar, de senare antingen täckta af små runda
kiselstenar (”serir”) eller med stora skarpkantade
block (”hammada”). Till den senare ökentypen höra
den stora Hammāda el-Homra i n. v. och den föga
mindre Mursuk-hammadan längre i s. Bergen
bestå af sandsten, som är lagrad på kalksten; i norra
delen träder kalkstenen i dagen i nästan alldeles
horisontala lager; s. om Sokna är den ofta
genombruten af eruptivsten (basalt, fonolit och trakyt).
Rinnande vatten saknas alldeles; de stora flodbäddarna
(wadi), såsom el-Schiati, el-Sjerki, äro breda dalar,
i hvilka man träffar vatten vid gräfning på ringa
djup. Däremot finnes en mängd små natronsjöar, ur
hvilka fås salt, som är en af landets hufvudprodukter.
Jämte oaserna äro dalarna de enda beboeliga
delarna af landet. – Klimatet är ett varmt
fastlandsklimat, men sundt. Årsmedeltemperaturen är
21°, men i dec. och jan. kan temperaturen sjunka
ända till – 5° och i juli stiga till 45°. Regn äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:45:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbh/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free