Print (PDF) - On this page / på denna sida - Fevillea L. (Feuillea L.) - Fèvre, Claude le. Se Lefebvre, Cl. - Feydeau. 1. Ernest Aimé F. - Feydeau. 2. Georges F. - Feyen-Perrin, François Nicolas Augustin - Fez. Se Fes - Fezzan. Se Fessan - FF (ff) - ff. - F. F. F. - F. F. F. F. - F-hål, mus. Se Ljudhål - Fi, zool. Se Cerastes - Fiaba, plur. fiabe, it. Se Commedia dell´arte - Fiaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Févre-Fläker
142
artade, bittra oljan, som pressas ur fröna och ger dem
en såpartad, bitter och härsken lukt och smak. Den
ur fröna pressade oljan, s ecu a öl j a, användes
som brännolja och till bestrykning af järnvaror för
att skydda dem mot rost. De mest begagnade arterna
äro F. cordifolia ("noix de ser-pent" 1. ’?boite ä
savonnette" benämnas fröna i de franska besittningarna
i Västindien) och F. trilobata <i Brasilien kallad
"Fava de S. Ignacio"). F. Passiflora i Brasilien,
som äfvenledes benämnes "Fava de S. Ignacio" och
har liknande användning, bildar ett eget släkte,
Anisosperma. O.T.S. (G.L-m.)
Févre, Glaude le. Se L ef e b vre, Cl.
Feydeau [fädå7]. 1. Ernest Aimé F., fransk författare,
f. 1821 i Paris, död där 1873. Sedan han först
sysselsatt sig med affärer och börsspekulationer,
slog han sig på arkeologiska studier och egnade sig
åt litteraturen. Redan 1844 framträdde han med en
diktsamling, Les nationalcs, i Victor Hugos stil. Hans
rykte hvilar emellertid uteslutande på romanen Fanny
(1858; öfv. 1859), som på grund af ämnets d j arf
het väckte ett enormt uppseende, så att boken inom
kort upplefde 30 upplagor. Liksom den strax förut
utkomna "Madame Bovary" af Flaubert betecknar den
naturalismens genombrott i Frankrike. Sainte-Beuve
egnade den en stor artikel och jämförde den med
B. Constants "Adolphe". (Se "Causeries du lundi"
XIV.) Det utmärkande för romanen är den naturalistiskt
genomförda skildringen af ett äktenskapsbrott: den
unge älskaren gripes af leda och förakt, då han ser
sin älskarinna smekas af hennes man. Skildringen är
fullt konstnärlig och syftet moraliskt. Emellertid
lyckades F. aldrig mera uppnå en liknande succés,
och hans öfriga romaner äro nu glömda. Bland dessa
kunna nämnas Daniel <1859), Catherine d’0vermeire
(1860), Sylvie (1861), Monsieur de Saint-Bertrand
(1863), Un debut å V opera (s. å.), i hvars
företal F. tillbakavisar de mot honom utslungade
beskyllningarna för naturalism och immoralitet,
Le man de la danseuse (1863), Le secret du bonheur
(1864), La comtesse de Chalis (1867), en af hans
bästa romaner, Les avenlures du baron de Féreste
(1869) och Le lion devenu vieux (1872). Han försökte
sig också ett par gånger som lustspelsförfattare,
men utan framgång: M. de Saint-Bertrand (1865) och
Un coup de bourse (1868). Dessutom skref han flera
andra arbeten. I boken Du luxe des femmes, des moeurs,
de la littérature et de la vertu (1866) prisar han
andlig och materiell lyx som bärare och befordrare af
all kultur. Man har af honom äfven en med kopparstick
illustrerad Histoire générale des usages funé-bres
et des sculptures des peuples andens (1857 ff.,
.ofullbordad) samt en resebeskrifning öfver Alger
(1862) och den tyskfientliga L’Allemagne en 1871
(1872), Mémoires d’un coulissier (1873), L3art de
plaire (1873), Théophile Gautier, souvenirs intimes
(1874). Han skref dessutom i åtskilliga tidningar och
grundlade 1869 "Kevue internationale des arts et de
la curiosité".
2. Georges F., den föregåendes son, dramatisk
författare, f. 1863 i Paris, debuterade 1883 med
två enaktare Amour et piano och Le diapason, nådde
sin första stora succés med treaktskomedien Le
tailleur pour dames (1888). Han egnade sig därefter
uteslutande åt scenen och har ensam eller i samarbete
med Desvalliéres låtit uppföra ett icke
ringa antal kvicka och habilt skrifna farser. Bland
dessa kunna nämnas Gibier de potence (1885), Fiancés
en herbe (1886), La lycéenne (1887), Baln de ménage
(1888), Chat en poche (s. å.), L’affaire Édouard
(1889), Champignol malgré lui (1892), en af hans
största succéer, Un fi å la patte (1894; "Fernands
giftermål", 1896), VUtel du libre-échange (1894;
"Spökhotellet", 1896), Le dindon, La dame de chez
Maxim (1899; "Damen från nattkaféet") m. fi. Särskildt
den sistnämnda farsen har gjort stor lycka äfven på
svensk scen. J- M.
Feyen-Perrin [feja’ pärrå7], Franpois N i-colas
Augustin, fransk målare, f. 1829 i Lothringen,
d. 1888 i Paris, studerade i Nancy och Paris. Han
började sin bana som historiemålare: Charons båt
(1857), De vällustiges krets i Dantes helvete
(1859), Karl den djärjve återfinnes efter slaget
vid Nancy (1865) m. m. Därefter egnade han sig
åt landskaps- och sjömåleri med motiv från
Bretagnes kust. Bland hans mest framstående
arbeten på detta område må nämnas Våren 1872
(1872), "ett slags patriotisk elegi i färger" och
Återkomsten från ett ostronfiske i Cancale (1874;
Luxembourg). F. var ock en framstående porträttmålare.
<G-g N.)
Fez. Se Fes.
Fezzan. Se F ess a n.
FF (ff), mus., förkortning för fortissimo.
ff., förkortning för lat. fecérunt (de hafva gjort,
utfört); i medeltida juridisk stil förkortning
för Corpus juris civilis (Digesta 1. Pandectce),
uppkommen genom afskrifvares förvrängning af grekiska
bokstafven 77 (P), hvarmed pandekterna begynna; som
musikalisk termförkortning = fortissimo (se d. o.);
i bibliografiska uppgifter = och (flera) följande
(år eller sidor); som handelsbeteckning på varor
= finfin, mycket fin, bästa kvalitet; om växlar,
reverser o. d. = förfallen.
F. F. F., eng. ("de tre F-en"), förkortning
för tre inom Storbritanniens politiska lif vid
flera tillfällen, särskildt af de irländska
nationalisterna till förmån för arrendatorerna
på Irland, framställda kraf, nämligen fixity of
tenure (arrendetidens utsträckning till längre
tid och säkerhet mot dess plötsliga upphörande),
fair rents (rättvist afvägda arrendeafgifter)
och free sale (rättighet för ärren-datorn att till
annan person försälja sin arrenderätt till jorden).
V. S-g.
F. F. F. F., symbol hos tysk-nationella
turn-(gymnastik-)föreningar, förkortning af deras
gamla valspråk frisch, fromm, froh, jrei, frisk,
from, frank. fri.
F-hål, mus. Se Ljudhål.
Fi, zool. Se Cerastes.
Fiäba, plur, fiäbe, it. Se C om m ed i a d el l’
ar t e.
Fia’ker, fr. fiacre, hel- eller halftäckt hyrvagn;
åkardroska. Namnet kommer däraf, att de första
fordonen af detta slag i Paris (1640) uppställdes för
allmänhetens betjänande vid värdshuset Saint-Fiacre,
hvilket hade sitt namn däraf, att på dess skylt
fanns en
Fläker i Paris på 1600-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
