Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fevillea L. (Feuillea L.) - Fèvre, Claude le. Se Lefebvre, Cl. - Feydeau. 1. Ernest Aimé F. - Feydeau. 2. Georges F. - Feyen-Perrin, François Nicolas Augustin - Fez. Se Fes - Fezzan. Se Fessan - FF (ff) - ff. - F. F. F. - F. F. F. F. - F-hål, mus. Se Ljudhål - Fi, zool. Se Cerastes - Fiaba, plur. fiabe, it. Se Commedia dell´arte - Fiaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talgartade, bittra oljan, som pressas ur fröna och ger
dem en såpartad, bitter och härsken lukt och smak.
Den ur fröna pressade oljan, secuaolja,
användes som brännolja och till bestrykning af
järnvaror för att skydda dem mot rost. De mest
begagnade arterna äro F. cordifolia (”noix de
serpent” l. ”boite à savonnette” benämnas fröna i de
franska besittningarna i Västindien) och F. trilobata
(i Brasilien kallad ”Fava de S. Ignacio”). F.
Passiflora i Brasilien, som äfvenledes benämnes
”Fava de S. Ignacio” och har liknande användning,
bildar ett eget släkte, Anisosperma.
O. T. S. (G. L-m.)
Févre, Claude le. Se Lefebvre, Cl.
Feydeau [fädå’]. 1. Ernest Aimé F., fransk
författare, f. 1821 i Paris, död där 1873. Sedan
han först sysselsatt sig med affärer och börsspekulationer,
slog han sig på arkeologiska studier och
egnade sig åt litteraturen. Redan 1844 framträdde han
med en diktsamling, Les nationales, i Victor Hugos
stil. Hans rykte hvilar emellertid uteslutande på
romanen Fanny (1858; öfv. 1859), som på grund af
ämnets djärfhet väckte ett enormt uppseende, så
att boken inom kort upplefde 30 upplagor. Liksom
den strax förut utkomna ”Madame Bovary” af
Flaubert betecknar den naturalismens genombrott i
Frankrike. Sainte-Beuve egnade den en stor
artikel och jämförde den med B. Constants ”Adolphe”.
(Se ”Causeries du lundi” XIV.) Det utmärkande för
romanen är den naturalistiskt genomförda skildringen
af ett äktenskapsbrott: den unge älskaren gripes af
leda och förakt, då han ser sin älskarinna smekas af
hennes man. Skildringen är fullt konstnärlig och
syftet moraliskt. Emellertid lyckades F. aldrig mera
uppnå en liknande succès, och hans öfriga romaner
äro nu glömda. Bland dessa kunna nämnas Daniel
(1859), Catherine d’Overmeire (1860), Sylvie (1861),
Monsieur de Saint-Bertrand (1863), Un début à
l’opera (s. å.), i hvars företal F. tillbakavisar
de mot honom utslungade beskyllningarna för
naturalism och immoralitet, Le mari de la danseuse (1863), Le secret du bonheur (1864), La comtesse de Chalis (1867), en af hans bästa romaner, Les avenlures du baron de Féreste (1869) och Le lion devenu vieux (1872). Han försökte sig också ett par gånger som lustspelsförfattare,
men utan framgång: M. de Saint-Bertrand (1865) och Un coup de bourse (1868). Dessutom skref han flera andra arbeten. I boken Du luxe des femmes, des moeurs, de la littérature et de la vertu (1866) prisar han andlig och materiell lyx som bärare och befordrare af all kultur. Man har af honom äfven en med kopparstick illustrerad Histoire générale des usages funèbres et des sculptures des peuples andens (1857 ff., .ofullbordad) samt en resebeskrifning öfver Alger (1862) och den tyskfientliga L’Allemagne en 1871 (1872), Mémoires d’un coulissier (1873), L3art de plaire (1873), Théophile Gautier, souvenirs intimes (1874). Han skref dessutom i åtskilliga tidningar och grundlade 1869 ”Revue internationale des arts et de la curiosité”.
2. Georges F., den föregåendes son, dramatisk
författare, f. 1863 i Paris, debuterade 1883 med
två enaktare Amour et piano och Le diapason, nådde
sin första stora succés med treaktskomedien Le
tailleur pour dames (1888). Han egnade sig därefter
uteslutande åt scenen och har ensam eller i samarbete
med Desvalliéres låtit uppföra ett icke
ringa antal kvicka och habilt skrifna farser. Bland
dessa kunna nämnas Gibier de potence (1885), Fiancés
en herbe (1886), La lycéenne (1887), Baln de ménage
(1888), Chat en poche (s. å.), L’affaire Édouard
(1889), Champignol malgré lui (1892), en af hans
största succéer, Un fi å la patte (1894; "Fernands
giftermål", 1896), VUtel du libre-échange (1894;
"Spökhotellet", 1896), Le dindon, La dame de chez
Maxim (1899; "Damen från nattkaféet") m. fi. Särskildt
den sistnämnda farsen har gjort stor lycka äfven på
svensk scen. J- M.
Feyen-Perrin [feja’ pärrå7], Franpois N i-colas
Augustin, fransk målare, f. 1829 i Lothringen,
d. 1888 i Paris, studerade i Nancy och Paris. Han
började sin bana som historiemålare: Charons båt
(1857), De vällustiges krets i Dantes helvete
(1859), Karl den djärjve återfinnes efter slaget
vid Nancy (1865) m. m. Därefter egnade han sig
åt landskaps- och sjömåleri med motiv från
Bretagnes kust. Bland hans mest framstående
arbeten på detta område må nämnas Våren 1872
(1872), "ett slags patriotisk elegi i färger" och
Återkomsten från ett ostronfiske i Cancale (1874;
Luxembourg). F. var ock en framstående porträttmålare.
<G-g N.)
Fez. Se Fes.
Fezzan. Se Fessan.
FF (ff), mus., förkortning för fortissimo.
ff., förkortning för lat. fecérunt (de hafva gjort,
utfört); i medeltida juridisk stil förkortning
för Corpus juris civilis (Digesta 1. Pandectce),
uppkommen genom afskrifvares förvrängning af grekiska
bokstafven 77 (P), hvarmed pandekterna begynna; som
musikalisk termförkortning = fortissimo (se d. o.);
i bibliografiska uppgifter = och (flera) följande
(år eller sidor); som handelsbeteckning på varor
= finfin, mycket fin, bästa kvalitet; om växlar,
reverser o. d. = förfallen.
F. F. F., eng. (”de tre F-en”), förkortning
för tre inom Storbritanniens politiska lif vid
flera tillfällen, särskildt af de irländska
nationalisterna till förmån för arrendatorerna
på Irland, framställda kraf, nämligen fixity of
tenure (arrendetidens utsträckning till längre
tid och säkerhet mot dess plötsliga upphörande),
fair rents (rättvist afvägda arrendeafgifter)
och free sale (rättighet för ärren-datorn att till
annan person försälja sin arrenderätt till jorden).
V. S-g.
F. F. F. F., symbol hos tysk-nationella turn-(gymnastik-)föreningar, förkortning af deras gamla valspråk frisch, fromm, froh, frei, frisk, from, frank. fri.
F-hål, mus. Se Ljudhål.
Fi, zool. Se Cerastes.
Fiäba, plur, fiäbe, it. Se Commedia dell’
arte.
 |
| Fiaker i Paris på 1600-talet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
