Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filippinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
zebu, hästar m. fl. Äfven fågelfaunan erbjuder
många särdrag: af 159 landtfåglar uppgifvas 100
såsom egendomliga för F.
Befolkning. F:s invånarantal var 1903: 7,635,420
pers. (27 på 1 kvkm.), däraf 647,740 ociviliserade
infödingar. Inalles funnos på Luzongruppen
3,798,500 inv., på Visayas 2,658,000 inv., däraf
743,650 på Panay och kringliggande små öar, 592,300
inv. på Cebú och kringliggande öar, 460,800 inv. på
Negros, 357,650 inv. på Leyte och Bilarán, 243,000
inv. på Bohól och Siquijor, 222,690 inv. på Samar
och biöar samt 38,000 inv. på gruppens småöar;
vidare beräknade man för Mindanáo 500,000 inv.,
för Julógruppen 32,000, för Basilan 12,000 och för
Paláwangruppen 67,500. Tätast befolkadt är Cebú
(77), glesast Mindanáo (3 på 1 kvkm.). Såsom öarnas
urinvånare betraktas de till negritosfolken vanligen
förda negritos l. aeta, som nu i ringa antal (1903:
23,000) bo i de inre delarna af flera öar, särskildt
Luzon. De äro småväxta (männen i medeltal 1,44 m.,
kvinnorna 1,40 m.) samt svagt byggda, med mörkbrun
hudfärg, tätt, krusigt, svart hår, svag skäggväxt
och brakycefal hufvudform (jfr pl. Asiatiska
folk, n:r 18, negrito). De föra mestadels
ett kringvandrande jägarlif. På Mindanáo finnas
indonesier, i fysiskt afseende öfverlägsna både
negritos och malajer, högväxta och väl utvecklade,
med hög panna och örnnäsa samt vågigt når, ofta
också med riklig skäggväxt. De äro hedningar, och
flera stammar äro mycket krigiska. Den stora massan
af ögruppens befolkning är af malajiskt ursprung,
ehuru malajiska rasen ej finnes ren någonstädes,
utan öfverallt modifierad genom blandning med andra
folk. De äro delade i närmare 50 olika stammar,
däribland de viktigaste äro tagaler, visayaer,
igorroter, bikoler och ilokaner. Tagalerna (se
fig.) äro den mest betydande. De bebo mellersta
Luzon, nästan ensamt, vidare dess sydöstra halfö
Camarines, Mindoro och i små kolonier också alla
andra öar, äfven Mindanáo. De ha brun färg (mörkare
än indonesiernas), välväxt, späd kropp, rundt hufvud,
stor mun, låg panna samt yppigt, svart, rakt hår
och äro i regel skägglösa. Deras namn lär betyda
flodinvånare, och i verkligheten ligga deras byar
vid vatten. De lefva hufvudsakligen af jordbruk,
men äfven af boskapsskötsel, jakt och fiske. Till
deras nöjen höra tupp- och tjurfäktningar. Flertalet
af malajerna har antagit europeisk kultur och
kristendomen. De infödingar, som äro muhammedaner,
kallas moros, de, som äro hedningar, infieles. En
annan viktig grupp af F:s invånare bilda kineserna
(omkr. 100,000), som redan under medeltiden besökte
öarna, men särskildt efter spanjorernas ankomst
i större antal drogo dit öfver. Hela minuthandeln
ligger i deras händer, men de återvända nästan alltid
till Kina, sedan de skaffat sig kapital. Enligt lag
af 1902 få de endast under vissa villkor inflytta
och måste registreras. Spanjorerna ha aldrig varit
talrika; de lefde här mest som soldater, ämbetsmän och
munkar. De spanjorer, som höllo sig stolt afsöndrade
från infödingarna, kallades peninsulados, de fullt
acklimatiserade kreolerna filipinos. De senare ingingo
förbindelser med infödingarna; afkomlingarna kallas
mestizos. Året 1903/04 invandrade till F. 27,988
pers., däraf 13,151 amerikaner, 1,560 européer,
2,270 japaner och 9,098 kineser; följ. år invandrade
25,901 pers.
Näringar. Hufvudnäringen är jordbruk, som hittills
drifvits tämligen primitivt. Infödingarna odla
hufvudsakligen ris jämte andra östasiatiska
näringsväxter, såsom kokospalmer, bananer,
ananas, sapote, mango, batater, sagopalmer,
arekapalmer, majs, jams och grönsaker. De hvite
kolonisterna odla mest tobak, kaffe och socker samt
hampa. För jordbrukets höjande har nu inrättats en
jordbruksbyrå, som låter företaga odlingsförsök
med olika kulturväxter, vidtager anstalter för
bekämpande af skadeinsekter och för kreatursrasernas
förbättrande. De viktigaste exportvarorna ur
växtriket äro hampa, socker, kopra och tobak. Af
hela exporten utgjorde växtprodukterna året 1904/05
96,9 proc. Viktigast var den s. k. manillahampan,
som gaf 64,2 proc. af hela exportvärdet, eller
22,1 mill. gulddollars. Den började odlas 1820
och försäljes hufvudsakligen till Förenta staterna
(60,5 proc.) och London (30 proc.). Den odlas dels
i sydöstra delen af Luzon, dels och hufvudsakligen
på öarna Samar, Leyte, Cebú, på södra Negros
och i nordöstra Mindanáo. Närmast i exportvärde
kommer socker, som 1904/05 exporterades till ett
värde af 5 mill. gulddollars, men denna odling har
under senare år gått betydligt tillbaka, dels till
följd af konkurrensen med hvitbetssockret, dels
därför att en mängd plantager ödelades under kriget
1898–1901. De viktigaste sockertrakterna äro Negros,
vissa delar af Luzon, Panay och Cebú. Den förnämsta
exporthamnen för socker är Ilo-Ilo på Panay. Det
afsättes mest (öfver 90 proc.) till Kina och Japan;
återstoden går till Förenta staterna. Först i fjärde
rummet (efter kopra) kommer tobak med omkr. 2,26
mill. gulddollars exportvärde (1904,05). De viktigaste
tobaksplanteringarna finnas i nordöstra delen af
Luzon. Kakao trifves väl på alla fuktiga kuster och
har börjat exporteras, indigo har på senaste tiden
börjat odlas i hela södra delen af Luzon, likaledes
majs, hirs och hvete. Kaffeodlingen har däremot
gått tillbaka, och all kaffeexport upphörde med
1896. Industrien producerar flätverk af manillahampa,
väfnader och stickerier samt tobak, cigarrer och,
viktigast, cigarretter. Fisket gifver trepang,
sköldpadd och pärlemor jämte fisk. Utrikeshandeln hade
1904/05 ett importvärde af 30,9 mill. doll. och ett
exportvärde af 32,4 mill. doll. Importen utgjordes
väsentligen af ris (öfver 7 mill. doll.) och andra
födoämnen samt boskap, lyxartiklar, manufakturvaror
och halffabrikat samt stenkol. Största omsättningen
göres med Förenta staterna, Storbritannien,
Spanien, franska och brittiska Indien samt Kina. –
Sjöfarten omfattade 1904/05 840,504 ton i kustfart
och 1,417,396 ton i sjöfart på andra länder. – En
193 km. lång järnväg med bibanor (112 km.) går från
Manila till Dagupan, och nya järnvägsanläggningar äro
under byggnad eller föreslagna på flera af de större
öarna. – Under spanska väldet var mexikanska dollarn
hufvudmyntet, men dess växlande värde förorsakade
mycken oreda. Sedan 1904 är på grund af kongressens
beslut en filippinsk dollar lika med 1/2 amerikansk
gulddollar.
Den rent militära styrelse, som upprättades kort
efter den amerikanska ockupationen, ersattes
småningom åren 1899 och 1900 af civil förvaltning
utom i de delar, som bebos af muhammedaner,
moros (på Mindanáo och Suluöarna), där militära
tjänstemän ännu finnas. Centralregeringen består af
en generalguvernör, som är den högsta verkställande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
