- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
237-238

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filipstad - Filipstads bergslags kanal - Filipstadsgranit - Filipstads landsförsamling. Se Färnebo - Filipstads norra bergslags järnväg - Filistéen. Se Filistéer - Filistéer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

april 1695 sina privilegier och lades under landsrätt.
Genom en k. resolution 15 dec. 1720 bestämdes,
att 50 familjer skulle få bo kvar på platsen
och att densamma skulle ”blifva en köping eller
marknadsplats, hvarest bergsmän måge drifva köpenskap
med brukspatroner, bönder och stadsbor, sälja
sitt tackjärn och tillhandla sig ätande och nötande
varor till sina bergsbruk”. Några år senare erhöllo
ytterligare tio familjer bosättningsrätt, och F. fick
(1731) egen justitiarius, men först 1835 fulla
stadsrättigheter.

Filipstads bergslags kanal, i Värmland, mellan
sjöarna Daglösen och Lungen med Alkvättern m. fl.,
fullbordades 1857. Slussarna ha en längd af 28,8
m., en bredd af 3,8 m. och ett djup af 1,8 m.
Kanalen, som före anläggningen af Östra Värmlands
järnväg förmedlade trafiken mellan Filipstad och
Sjöändans lastningsplats och järnvägsstation vid
Bergsjön och då trafikerades af flera ångbåtar, användes
numera obetydligt, i det inkomsterna under 1906
utgjorde endast 151 kr. Från Alkvättern fortsätter
den s. k. Knapfors kanal längs Timsälfven
ned till Bofors järnvägsstation.
S. L–k.

Filipstadsgranit, petrogr., en i friskt tillstånd
violettgrå, vittrad, mera röd, vanligen porfyrisk
granit med stora, ofta oligoklaskantade fältspatsindivider
i en glimmerrik och stundom hornbländeförande,
medel- till småkornig grundmassa.
Förekommer inom östra Värmland och angränsande delar
af Dalarna och Västmanland, äfvensom kring norra
delen af Vättern samt i trakterna s. och s. ö. om
Linköping.
E. E.

Filipstads landsförsamling. Se Färnebo.

Filipstads norra bergslags järnväg (sign. F. N.
B. J.), en Filipstads norra bergslags järnvägsaktiebolag
tillhörig, smalspårig (0,891 m.), 17 km. lång
järnväg, som utgår från Bergslagernas järnvägars
station i Filipstad i nordlig riktning förbi Änggrufvorna,
Agegrufvorna och Finnmossegrufvorna till
Nordmarks hytta och grufvor. Vid ändpunkten,
Nordmarks station, anknyter densamma till
Nordmark–Klarälfvens järnväg. Banan som öppnades för
allmän trafik 3 april 1876, trafikeras af denna senare
järnväg. Byggnadskostnaden uppgick 31 dec. 1905
till 924,243 kr., hvaraf för rullande materiel
103,950 kr. Järnvägsbolagets styrelse har sitt säte
i Filipstad. Aktiekapitalet är 319,400 kr. och kan
utgöra högst 400,000 kr.
J. L. (A. d’A.)

Filistéen. Se Filistéer.

Filistéer (hebr. pelišti, plur. pelištim, pelæšet;
assyr. Palastu, Pilistu) är namnet på en folkstam,
som bebodde en landsträcka, Filistéen, i
sydvästra delen af Palestina, ung. från gränsen mot
Egypten i s. utefter Medelhafvets kust till ung.
Jafa i n. Filistéerna voro icke födda i landet,
utan ha i likhet med israeliterna invandrat dit,
förmodligen dock något senare än dessa. Deras
ursprungliga hem utgjordes enligt flera samstämmiga
uppgifter i G. T. af Kaftor (Amos 9: 7;
Mos. 2: 23; Jer. 47: 4), ett land, som vanligen
sammanställts med Kreta, men hvars läge man ej
med visshet känner. I nyare tid är man i allmänhet
böjd för att söka filistéernas ursprungliga hemland
i sydvästra delen af Mindre Asien, i det man
likställer dem med de i egyptiska inskrifter från
Ramses III:s tid uppträdande Purasati (l förvandlas
i egyptiskan vanligen till r), mot hvilka nämnde
konung skall ha utkämpat strider i trakten af Libanon
(se fig. 1).

illustration placeholder
Fig. 1. Defilering af fångna filistéer inför Ramses III.

(Från en fornegyptisk relief i Medinet-Habu.)


Därefter synas de ha trängt fram längre
mot s. och slutligen slagit sig ned i de trakter,
där vi möta dem i G. T:s skrifter. Filistéerna voro
sålunda icke af semitiskt, utan af ariskt ursprung.
Men efter allt att döma ha de tillegnat sig det
kananeiska språket, så att de utan någon tolk kunde
förstå eller göra sig förstådda äfven af israeliterna,
hvilka talade samma språk. Likaledes torde de
ha tillegnat sig kananéernas religion. I motsats
till israeliterna erkände de icke omskärelsen, hvarpå
G. T. ofta lägger vikt (Dom. 14: 9; 1 Sam. 18: 25;
31: 4 m. fl. st.). I Israels urkunder omtalas endast
ett par af deras gudar, Baal Sebub (se Ekron och
Dagon). Andra gudanamn förekomma i andra
urkunder: Marna (”vår herre”) och Derketo, de
äro likaledes semitiska, om än importerade från
araméerna. Filistéerna hade gudabilder och togo
dem med i krig (2 Sam. 5: 21). Deras spåmän hade
stort anseende (Jes. 2: 6). Filistéerna utmärkte sig,
enligt Israels urkunder, såsom mycket tappra krigare
och blefvo för en lång tid mycket farliga grannar
till de före dem invandrade hebréerna. I afseende på
kultur torde de icke i någon högre grad ha skilt sig
från kananéerna, men ha såsom dessa sannolikt i detta
stycke öfverträffat israeliterna. I politiskt hänseende
bildade de ett statsförbund under fem furstar (hebr.
seranim) med hvar sitt område, representeradt af
någon bland städerna Gasa (se fig. 2), Askalon, Ekron,
Asdod och Gat. Möjligen hänvisar denna organisation
på tillvaron af flera grenar inom folkstammen;
om den varit af beständig eller endast temporär art,
är dock svårt att säga. – Först mot slutet af domartiden
ha filistéerna börjat blifva farliga för Israel,
och de ha faktiskt förtryckt det ända till dess att
David (se d. o.) för alltid tuktade dem, så att
de ej vidare utgjorde någon fara, så länge Israels
hela makt var samlad under en konung. De voro
från denna tid hänvisade till sitt egentliga område.
Sannolikt ha de ej heller vidare kunnat draga så
stora fördelar som dittills af den stora handelsvägen,
som gick genom deras land till Egypten, ty
denna makt synes redan på Salomos tid ha underlagt
sig Filistéen. Efter Israels rikes delning
uppträda filistéerna endast sporadiskt i G. T:s urkunder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free