- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
245-246

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filologi - Filologie kandidatexamen. Se Filologisk kandidatexamen - Filologiens historia - Filologisk kandidatexamen - Filologmöten - Filologos, ett binamn på Eratosthenes (se denne) - Filomele - Filometor - Filon, den judiske

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herder framhållit, samarbete nödvändigt; lingvisten
kan ej umbära de skriftliga urkunderna, hvilkas
tolkning ej är möjlig utan litteraturhistorisk metod,
medan litteraturhistorikern å sin sida måste ty till
filologen för den grundläggande textbehandlingen,
för kännedomen om den allmänna beskaffenheten af en
tids språkbruk och fastställandet af det individuella
språket, stilen, som är föremål för
stilistiken. Se H. Paul, "Grundriss der germanischen
philulogie" (2:a uppl. 1901 ff.), som i hufvudsak
följts i ofvanstående, och Gröber, "Grundriss der
romanischen philologie" (1888 ff.), samt vidare
F. A. Wolf, "Darstellung der altertumswissenschaft"
(1801; ny uppl. 1833), Böckh, "Encyklopädie
und methodologie der philol. wissenschaften"
(1877; ny uppl. 1886), Usener, "Philologie
und geschichtswissenschaft" (1882), Brugmann,
"Sprachwissenschaft und philologie" (1885). och
Voszler, "Sprache als schöpfung und entwickelung"
(1905). Jfr Filologiens historia, Filologmöten
samt artiklarna rörande de särskilda disciplinerna
och olika språkområdena såsom Assyriologi,
Bysantinsk filologi, Egyptologi, Germanska språk,
Klassisk filologi, Realfilologi, Romanska språk

m. fl. R-n B.

Filologie kandidatexamen. Se Filologisk
kandidatexamen
.

Filologiens historia. Som grundläggare af den
filologiska vetenskapen kunna de alexandrinske
lärde (se Alexandrinska bildningen), de
s. k. grammatikerna, betraktas. De egnade den i
Alexandrias bibliotek samlade grekiska litteraturen
ett omsorgsfullt och mångsidigt studium, som
blef förebildande för äfven långt senare tiders
grammatiska och kritiska verksamhet. Hos romarna
vardt filologien hufvudsakligen praktisk och
riktades på undervisningsändamål; under medeltiden
var den som vetenskap så godt som utdöd. Den
återupplefde i Italien vid midten af 1300-talet,
då den s. k. renässansen ånyo framkallade ett
vetenskapligt studium af antikens litteratur och
kultur. I främsta rummet afsåg man att lära känna
den klassiska forntiden för att kunna efterlikna
den i anda och stil, hvarför den kritiska delen af
forskningen icke kom till sin rätt. I Tyskland och
Holland fick detta studium af den äldre litteraturen
något senare en rik blomstring, den s. k. humanismen,
hvars främsta namn äro Reuchlin (1455-1522) och
Erasmus (1466-1536). Vid 1500-talets midt öfvergick
ledningen inom filologien till Frankrike, där många
framstående forskare voro verksamma på vidt skilda
fält, bl. a. Budé, de båda Scaliger, boktryckarna
Estienne, Casaubonus (1559-1614) och de Saumaise
(1588-1653). Emellertid flyttades på 1600-talet
tyngdpunkten till England och Holland, där filologien
särskildt koncentrerades på kritisk behandling af
textmaterialet. Bentley (1662-1742) gäller ännu som
en af den filologiska kritikens mästare genom sin
behärskning af ämnets olika sidor. Bland holländarna
var särskildt Hemsterhuis (1685-1766) ryktbar.

En ny epok inträdde genom F. A. Wolfs (1759-
1824) systematiserande och metodiskt förnyande
verksamhet. Han följdes af Hermann (1772-1848),
kritikern Lachmann (1793-1851) och den väsentligen
realfilologiske Böckh (1785-1867), alla på den
klassiska filologiens område. Den jämförande
språkforskningen grundlades af Bopp (1791-1867),
germanistiken af Jakob Grimm (1785-1863), den romanska
filologien af Diez (1794-1876), egyptologien af
Champollion (1790-1832). Arkeologi och mytologi,
lingvistik och litteraturhistoria, alla grenar
af filologien ha under 1800-talet fått strängare
metoder, bearbetas planmässigare och i långt
större utsträckning än förut. Till de filologiskt
verksamma nationerna ha på senare tider äfven ryssar
och nordamerikaner slutit sig. - Utom i fråga om de
nordiska språkens utforskning samt arkeologi, hvilka
företrädesvis odlats i Sverige (se Nordiska språk och
Svenska språket), ha svenska filologer väsentligen
sysslat med romansk, klassisk och orientalisk
filologi. Se artiklarna om de resp. språken och
G. Sundbärg, "Sweden" (1904).

Filologisk kandidatexamen (Filologie k.-e.) var under
förra hälften af 1800-talet vid Lunds universitet
den förra af de två afdelningar, i hvilka filos.
kandidatexamen aflades. Den omfattade klassiska
och orientaliska språk, historia och estetik
(litteraturhistoria); 1844 upphäfdes den. Jfr
F. E. Braune, "Om den philosophiska graden vid Lunds
universitet" (i "Nordisk Universitets-tidskrift",
1863).

Filologmöten. Efter mönstret af de tyska
"Versammlungen deutscher philologen und schulmänner",
som egt rum hvart eller hvartannat år och jämte
hvilka sedan 1886 äfven årliga "Neuphilologentage"
hållits, ha filologer inom Sverige, Finland, Danmark
och Norge sedan 1876 ungefär hvart femte år samlats
till nordiska filologmöten. Det första hölls nämnda
år i Köpenhamn, det andra 1881 i Kristiania, det
tredje 1886 i Stockholm, det fjärde 1892 i Köpenhamn,
det femte 1898 i Kristiania och det sjätte 1902 i
Uppsala. De olika sektioner, i hvilka deltagarna
fördelats, ha omfattat klassisk filologi, germanska
språk, nordiska språk, romanska språk, historia och
pedagogik. Redogörelser för mötenas förhandlingar,
delvis innehållande föredrag in extenso, föreligga
i tryck (1879, 1881, 1893, 1899 och 1903).
B-n B.

Filologos, ett binamn på Eratosthenes (se denne).

Filomele (grek. <i><Pdo{irjlr}</i>, lat. Philomela),
grek. myt., en dotter af den attiske sagokonungen
Pandion, skändades af den traciske fursten Tereus,
hvilken var förmäld med hennes syster Prokne. För
att hemlighålla sitt brott afskar han tillika hennes
tunga; men medelst några i en duk inväfda tecken
lyckades F. för sin syster tydliggöra hvad som
vederfarits henne. För att hämnas dödade systrarna
Tereus’ och Proknes son, Itys, samt anrättade
honom till en måltid åt fadern. I raseri förföljde
Tereus de båda systrarna, men gudarna räddade
dem genom att förvandla Prokne till en svala och
F. till en näktergal. Tereus själf förvandlades
till en hök eller en härfågel. Sagan om F. är
poetiskt behandlad af don romerske skalden Ovidius
i 6:e boken af hans "Metamorfoser". Jfr Aedon.
A. M. A.

Filometor (grek. <i><Päo[ir)T(OQ\</i>, "den
moderälskande", tillnamn på den egyptiske konungen
Ptolemaios VI.

Filon, den judiske (grek. &ttcov, lat. Philo
judeus
), den främste målsmannen för den
grekisk-judiska filosofien, föddes i Alexandria
omkr. år 20 (hans dödsår är okändt) f. Kr. Han
härstammade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:20 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free