- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
267-268

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finess - Fineus - Fingal (Finnl. Find Mac Cumaill), "den hvite Finn", hjältegestalt i de irländska Ossiansägnerna. Se Ossian - Fingals grotta - Finger, anat. Se Fingrar - Fingera - Fingerad räkning - Fingeraftryckssytem. Se Daktyloskopi - Fingerborgsblomma. Se Digitalis - Fingerborgsörtblad. Se Digitalis, sp. 406 - Fingerdjursläktet - Fingerhattsläktet - Fingerling - Fingerspråk. Se Åtbördsspråk - Fingersvamp, bot. Se Clavaria - Fingersättning l. Applikatur - Fingertång, bot. Se Laminaria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af lat. finitus, fulländad), finhet; sinnrikhet,
sinne för fina åtskillnader, mjukt och fint handlag,
fint och karakteristiskt användande af (ett språks,
en konstarts o. s. v.) hjälpmedel; fin och behagligt
verkande nyans; noggrann konstskicklighet; slughet,
förslagenhet; listigt knep.

Fineus (grek. <i><Piv£v$</i>, lat. Phineus), grek. myt.,
konung i Salmydessos i Tracien, son af den feniciske
konungen Agenor, hade af Apollon erhållit siargåfvan,
men straffades för någon på olika sätt uppgifven
försyndelse med blindhet. Då han, på anstiftan af sin
andra gemål, Idaia, lät blända sina söner i förra
giftet, hemsöktes han af en ny straffdom. Hvarje
gång han ville äta, infunno sig nämligen harpyorna,
vederstyggliga roffåglar med kvinnoansikten, och dels
uppåto, dels nedsmutsade maten. Från detta elände
befriades F. slutligen af Boreas’ söner, Kalais
och Zethes, deltagare i Argonauttåget, hvilka,
själfva bevingade, jagade harpyorna på flykten.
A. M. A.

Fingal (Finn l. Find Mac Cumaill), "den hvite Finn",
hjältegestalt i de irländska Ossiansägnerna. Se
Ossian.

illustration placeholder

Fingals grotta (se Fingal), grotta vid stranden
af den lilla ön Staffa, belägen v. om ön Mull, vid
Skottlands västra kust (Argyllshire). Den har bildats
till följd af hafsvågornas sönderbrytande inverkan
på den i lodräta pelare förklyftade basaltbergart,
hvaraf hela ön Staffa består. Mot hafvet
öppnar sig grottan med en nära 35 m. hög och mera
än 15 m. bred ingång, hvarifrån den, med aftagande
bredd och höjd sträcker sig i rak linje inåt, till en
längd af omkr. 89 m. Väggarna bestå af vid hvarandra
stående, oftast sexkantiga basaltpelare, och taket
utgöres af de afbrutna och genom vågorna bortförda
pelarnas kvarvarande öfre delar, hvilkas nedåt vända
ändar bilda liksom ett storartadt mosaikhvalf. Den
inre gafvelväggen har (till följd af pelarnas
olika storlek därstädes) utseende af framsidan
på en jättestor orgel. - Grottans botten ligger,
t. o. m. vid inre ändan, en eller annan meter under
vattenytan vid ebbtid. Hafsvågorna drifva således
fritt sitt spel därinne och frambringa ett ofta
öfverväldigande dån och brus, vid lugnt väder blir
ljudet mera sångartadt. Endast vid mycket lugnt väder
kan man i båt besöka grottans innersta del, eljest
måste man anlita en smal och slipprig gångstig,
som går fram på högra sidan, öfver de där vid 4,6
m. öfver vattnet afbrutna basaltpelarna. Längst inne
i grottan härskar
half dunkel, och därifrån kan man med en enda
blick öfverskåda den härliga pelarsalen. Grottan
är ett vackert exempel på den hos åtskilliga
vulkaniska och eruptiva bergarter utbildade
pelarformiga afsöndringen eller förklyftningen.
E. E.

Finger, anat. Se Fingrar.

Fingera (lat. fingere, eg. bilda, dana), uppdikta,
hitta på, låtsa, föreställa sig något inbilladt som
verkligt. Jfr Fiktion.

Fingerad räkning, it. Conto finto, hand., en
fullständig inköps- eller försäljningsräkning öfver en
fingerad transaktion, som en köpman förskaffar sig för
att få en föreställning om, huru en affär i en ny vara
eller med en ny plats, hvars förhållanden med afseende
på omkostnader och usancer han ej känner till, skulle
komma att gestalta sig. Å. W:son M.

Fingeraftryckssystem. Se Daktyloskopi.

Fingerborgsblomma, bot. Se Digitalis.

Fingerborgsörtblad, farm. Se Digitalis, sp. 406.

Fingerdjursläktet, Chiromys, zool., en af de mest
egendomligt byggda halfaporna. Fingerdjuret har endast
två framtänder ofvan och nedan, hvilka fullkomligt
likna gnagarnas; och liksom hos dessa saknas hörn- 
och mellankindtänder, hvarför man ock tidigare
hänfört släktet till gnagarnas ordning. Däremot äro
i mjölktandssystemet ej blott flera framtänder,
utan ock hörn- och förkindtänder för handen,
så att det unga djuret med afseende på tänderna
bättre öfverensstämmer med öfriga halfapor än den
fullt utbildade individen. Äfven därigenom afviker
släktet från sina släktingar, att endast stortån
är utrustad med nagel, medan öfriga fingrar och tår
bära klor. Den omständigheten, att tredje fingret är
ovanligt tunt, har gifvit släktet dess namn. Den enda
arten, Ch. madagascariensis, lefver på Madagaskar. Se
vidare Ai-Ai. IL-e.

Fingerhattsläktet, bot., namn på växtsläktet
Digitalis.

Fingerling, skpsb., på rodrets förkant
sittande hake eller bult, som påhakas å
akterstäfven sittande öglor (s. k. rormaljor)
och därigenom förenar rodret med akterstäfven.
C. K. S.

Fingerspråk. Se Åtbördsspråk.

Fingersyamp, bot. Se Clavaria.

Fingersättning l. Applikatur (fr. doigter), fingrarnas
ändamålsenliga begagnande l. fördelning vid spelandet
på musikinstrument. För blåsinstrument inläres
fingersättningen efter gifna tabeller; lättast är den
för bleckblåsinstrument, som ha så pass få ventiler
(pistonger o. d.), att ena handens fingrar räcka till
för dem. Mer invecklad är den för träblåsinstrument,
på hvilka ton hålens och klaffarnas antal öfverstiger
de tio fingrarnas. Än svårare är fingersättningen
för stråkinstrument och svårast för piano samt
orgel. Vid fingersättningen för de sistnämnda
användas i allmänhet talen 1-5, då 1 betyder tummen,
5 lillfingret; för violinen åter nyttjas 1-4, då
1 betyder pekfingret, 4 lillfingret. Engelsmännen
begagna endast fyra siffror äfven för pianot, i det
de beteckna tummen med + (tidigare betecknades den
med 0). Sistnämnda sed är en kvarlefva från tiden före
Seb. Bach, då man vid klaveret gjorde föga eller intet
bruk af tummen och lillfingret, utan hufvudsakligen
endast använde de tre mellersta fingrarna. A. L.*

Fingertång, bot. Se Laminaria.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:20 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free