Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fischerström, Per Filip Jakob Waloddi - Fischer von Erlach, Johann Bernhard - Fischer von Waldheim, G. Se Fisch - Fischhausen - Fischhof, Sigrid Arnoldson-F., sångerska. Se Arnoldson 2 - Fischier, Per Edvard Magnus - Fischietto, Il - Fischy. Se Fichu - Fiscus - Fisetin. Se Fisett-trä - Fisettholts l. fisettholtslack. Se Fisett-trä - Fisett-trä l. Fisettholts - Fish, Hamilton - Fisher, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket han lämnade som ryttmästare 1864. Sedan 1861
var han adjutant hos Karl XV. Han utnämndes 1867
till major i armén, 1868 till chef för Strömsholms
stuteri (sedermera hingstdepå) och ståthållare å
Strömsholms slott samt till chef för den s. å. vid
Strömsholm upprättade ridskolan för kavalleriet,
vid hvilken han äfven såsom stallmästare och
ridlärare verkade till sin död. F. utbildade sig
i ridning vid den s. k. spanska ridskolan i Wien,
där ännu ridkonsten bedrifves och läres efter den
s. k. höga skolans lärosatser. F. ansågs på sin tid
som en ovanligt framstående ryttare och körmästare
samt inlade på Strömsholm stora förtjänster om
svenska kavalleriofficerarnas utbildning i ridning,
äfven om hans personliga färdighet och utbildning
mera gingo ut på ridkonsten inom manegen än på
fältet. Han var dock med om den nuv. ryttarandans
och fältridningens genombrottsår vid ridskolan,
och hans namn är oupplösligt förenadt med svenska
kavalleriets och dess ridskolas historia. F. var
vid sin död hofstallmästare och öfverste i armén.
B. C-m.
Fischer von Erlach [-fann-], Johann Bernhard,
österrikisk arkitekt, f. 1656, d. 1723, utbildade
sig i Rom, där han anslöt sig till Borrominis
riktning. Hans flesta byggnader ega genom
storartade proportioner och kraftig totaleffekt ett
betydande konstvärde, t. ex. lustslottet Schönbrunn,
Universitetskyrkan i Salzburg och Clam-Gallaspalatset
i Prag samt Karl-Borromeus-kyrkan, Peterskyrkan,
Hofbibliotekssalen och en mängd palats (prins Eugens
m. fl.) i Wien, hvilken stad först genom F:s verk
fick sin monumentala prägel. Han var verksam äfven
som kopparstickare och skriftställare. Många af F:s
planritningar utfördes af hans son och lärjunge Joseph
Emanuel F. v. Erlach (f. 1695, d. 1742). Litt.: lig,
"Leben und werke J. B. F. v. E. des vaters" (1894).
Fischer von Waldheim [fann va’lthajm], G. Se Fisch.
Fischhausen, kretsstad i preussiska
reg.-omr. Königsberg (Ost-Preussen), vid en vik
af Frisches haff. 2,746 inv. (1900). 4 km. i
s. v. låg borgen Lochstädt, där biskopen af Samland
residerade. F. besattes af svenskarna 1626, och
efter ritning af ingenjör Thome anlades 1628-31 kring
slottet och staden befästningar. F. hade sedan svensk
garnison till 1635, då det utrymdes. L. W:son M.
Fischhof, Sigrid Arnoldson-F., sångerska. Se
Arnoldson 2.
Fischier [-Jié], Per Edvard Magnus, skolföreståndare,
f. 1852 i Stockholm, idkade studier vid universitetet
i Uppsala 1870-73, där han aflade teoretisk och
praktisk teologisk examen. Han utnämndes till
öfverlärare vid Philipsénska skolan i Stockholm 1874
och blef rektor vid Grevesmühlska skolan därstädes
samt föreståndare för Stockholms borgarskola 1880. I
sistnämnda egenskap har han inlagt mycken förtjänst
genom den omväxling och det värde han förstått gifva
åt skolans serier af populära föreläsningar. F. har
redigerat sammelverken "Barnens bok" (1885-86, 1889)
och "Enhvar sin egen lärare" (1892-93).
Fischietto, Il [ill fiskiä’ttå], it. (Hvisselpipan),
italiensk skämttidning, som utkommer sedan 1848 i
Turin, där den uppsattes af boktryckaren G. Cassone,
och utmärker sig för sina träffande politiska
karikatyrer.
Fischy. Se Fichu.
Fiscus (lat., egentligen en flätad korg, fruktkorg,
penningkorg), en särskild kassa, företrädesvis den,
öfver hvilken de romerske kejsarna förfogade. Till
denna ingingo inkomsterna af de provinser, som
förvaltades af de kejserlige ståthållarna, arfsmedel,
gåfvomedel, afkastningen af kejsardomänerna samt på
grund af brott förverkadt gods m. m., hvaremot å andra
sidan vissa utgifter, särskildt för de kejserliga
provinserna, bestredos ur den. En särskild afdelning
i fiscus bildade kejsarnas enskilda förmögenhet, men
gränsen emellan denna och den öfriga delen var ej
skarpt uppdragen. Dock ändrades detta förhållande,
sedan fiscus och ærarium (se d. o.) efter
Septimius Severus’ tid sammansmält till en kassa,
i det att för kejsarens enskilda egodelar upprättades
en egen förvaltning. R. Tdh.
Fisetin. Se Fisett-trä.
Fisettholts, fisettho1tslack. Se
Fisett-trä.
Fisett-trä l. Fisettho1ts (ty. fisetholz),
som äfven benämnes oäkta gulholts, ungerskt
gulho1ts eller ung fustik (i motsats till äkta
gulholts, gul bresilja, som kallas för gammal fustik;
se Chlorophora), är den gröngula, brunstrimmiga,
från bark befriade, tämligen hårda veden af Rhus
cotinus, af fam. Anacardiaceæ, växande i södra
Europa. Detta färgträ nyttjas antingen ensamt eller
i förening med andra färgämnen (t. ex. koschenill)
till färgning af ull, läder o. d.; det gifver i förra
fallet en gul eller brun färg, som dock är mindre
hållbar än den, som erhålles ur äkta gulholts. Det
för fisettholts egendomliga färgämnet kallas fisetin
eller fustin och uppgifves vara sammansatt enligt
formeln C15H10O6. Dess förening med lerjord går i
handeln under namn af fisettholtslack, en degartad,
olivgrön massa. S. J-n. (G. L-m.)
Fish [fi7j], Hamilton, amerikansk statsman, f. 3
aug. 1808 i New York, d. i Garrisons, staten
New York, 7 sept. 1893, slog sig 1830 ned i sin
födelsestad såsom advokat, blef 1837 medlem af sin
stats legislatur, satt 1842-45 i unionskongressens
representanthus, var 1847-50 guvernör i staten New
York, 1851-57 senator och 1869-77 statssekreterare
(under Grants hela presidentstid). I sistnämnda
egenskap ådagalade han mycken skicklighet och afslöt
bl. a. den konvention med Storbritannien (1871),
enligt hvilken den beryktade Alabamafrågan (se
d. o.) hänsköts till en internationell skiljedomstols
afgörande. Genom sitt besinningsfulla uppträdande
lyckades han 1873 förhindra ett hotande fredsbrott
mellan Förenta staterna och Spanien med anledning af
den s. k. Virginius-affären (se Cuba, sp. 937). F.,
som tillhörde de moderate republikanerna, bidrog
under inbördeskriget 1861-65 med sin förmögenhet
frikostigt till främjande af unionisternas sak och
var mycket verksam för att under krigets sista år
samla New Yorks republikaner kring Lincolns politik.
V. S-g.
Fisher [fi’Je], John, engelsk präst, f. omkr. 1460,
blef 1504 biskop i Rochester och innehade sedan jämväl
åtskilliga andra maktpåliggande befattningar. Han
stod länge i stor ynnest hos Henrik VIII, hvilken han
var behjälplig i striden mot protestantismen och vid
författandet af boken "De septem sacramentis"; men
1535 blef han fängslad, misshandlad och af rättad,
därför att han vägrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
