- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
403-404

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fischer, Franz - Fischer, Emil - Fischer, Peter Frederik Wilhelm - Fischer, S. - Fischers batteri - Fischerström, Johan - Fischerström, Per Filip Jakob Waloddi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fischer, Franz, tysk musiker, f. 1849 i München,
utbildade sig till framstående violoncellist,
användes af Rich. Wagner som körledare vid
Nibelungen-cykelns första uppförande i Baireuth
1876, var hofkapellmästare i Mannheim 1877-79 och
har därefter verkat i samma egenskap vid k. operan
i München, där han äfven med osedvanlig framgång
ledt akademikonserterna. F. har dirigerat vid
Wagner-festspelen i Baireuth.

illustration placeholder

Fischer, Emil, tysk kemist, f. 9 okt. 1852 i
Euskirchen vid Köln, studerade vid universiteten
i Bonn, Strassburg och slutligen i München, där
han under A. v. Baeyer 1878 blef docent i kemi
och 1879 e. o. professor. 1882 kallades han till
Erlangen såsom ord. professor, 1885 till Würzburg
och 1892 till Berlin. F:s första själfständiga arbetsområde var
trifenylmetangruppen. Tillsammans med sin kusin Otto
Fischer lyckades han 1878 utreda rosanilinfärgämnenas
konstitution. Redan året förut hade han gjort en
upptäckt af grundläggande betydelse, i det att han
lyckades genom reduktion af diazoniumsalter framställa
en ny bas, fenylhydrazin (se d. o.). Därmed hade
F. nyckeln till sockergruppens kemi. Detta förut
föga kända område har sedermera genom hans och hans
lärjungars arbeten blifvit ett af den organiska
kemiens bäst genomarbetade och fullständigast
utredda. Först genom de olika sockerarternas
kombination med fenylhydrazin till svårlösliga,
kristalliserande osazoner blef det möjligt att isolera
och karakterisera dem alla samt fastställa deras
inbördes släktskap. Snart lyckades F. genomföra
den fullständiga syntesen af flera sockerarter
(se Akros). Han lärde känna viktiga metoder att
öfverföra sockerarterna i hvarandra och att ur lägre
sockerarter uppbygga högre sådana. Han kunde så,
utom många naturliga sockerarter, framställa en mängd
nya, i naturen ej påträffade. Vid systematiseringen
af de talrika, stereoisomeriska sockerarterna fann
Van’t Hoffs stereokemiska teori sin mest glänsande
bekräftelse. F:s nästa stora arbetsområde omfattar
urinsyregruppen, till hvilken fysiologiskt så viktiga
ämnen som urinsyra, kaffein och xantia höra. Han icke
blott fastställde alla dessa kroppars konstitution,
utan kunde äfven ange metoder för deras syntes samt
lyckades slutligen att framställa gruppens gemensamma
modersubstans, purin. Med samma enastående framgång
har F. sedan några år tillbaka börjat bearbeta
den största och svåraste af den organiska kemiens
hufvudgrupper, nämligen ägghviteämnena. Dels
har han genom sin metod att separera de olika
spjälkningsprodukternas estrar genom fraktionerad
destillation i vakuum vunnit en väsentligt ökad
inblick i ägghviteämnenas sammansättning, dels har
han genom konsekvent, steg för steg upprepade synteser
ur aminosyror redan uppbyggt föreningar, hvilka stå
de naturliga ägghviteämnena mycket nära. F. benämner
dessa peptonerna närmast liknande kroppar
peptider. Ej blott inom den rena kemien ha F:s arbeten
varit epokgörande, utan i minst lika hög grad ha de
främjat fysiologiens utveckling, ja, varit banbrytande
för denna vetenskap. De hittills vunna resultaten på
sitt nuv. arbetsområde har F. samlat i bokform under
titeln Untersuchungen über aminosäuren, polypeptide
und proteine
(1906). Af F:s arbeten må f. ö. nämnas
Anleitung zur darstellung organischer präparate
(1887; 7:e uppl. 1907). F. är ledamot af nästan
alla länders akademier och lärda sällskap, bl. a. af
svenska Vet. soc. i Uppsala (1892), Fys. sällsk. i
Lund (1903) och Vet. akad. (1905). Han erhöll 1902
Nobelpriset i kemi. H. E.

Fischer, Peter Frederik Vilhelm, dansk arkitekt,
f. 26 jan. 1868, gick 1892 ut från Konstakademien
och blef 1895 tecknare hos arkitekten M. Nyrop vid
uppförandet af Köpenhamns nya rådhus. Han byggde
själf det stora Hotel Bristol (med ett 56 m. "högt
torn) i Köpenhamn, hvilket 1902 vann det första
af de pris, som stadens kommunalstyrelse beslutat
utdela årligen för det bästa nya privathuset.
E. Ebg.

Fischer, S., tyskt förlag i Berlin, grundlagdt 1886,
omfattar särskildt modern skönlitteratur i original
och öfversättningar.

Fischers batteri på Vallö i Norge,
5 km. ö. om Tönsberg, byggdes 1707 och
bestyckades med skeppskanoner. Batteriet
desarmerades 1814 och fick därefter förfalla.
L. W:son M.

illustration placeholder

Fischerström, Johan, skriftställare, f. 28 juli 1735,
d. 28 nov. 1796 i Stockholm, studerade i Lund,
egnade sig i yngre år åt vittert författarskap
och var en af stiftarna af sällskapet "Utile
dulci". Han tog del i revolutionen 1772 på Gustaf
III:s sida. F. gjorde studier i de ekonomiska
vetenskaperna och efterlämnade på detta område många
skrifter, bland hvilka må nämnas Påminnelser vid
Sveriges allmänna och enskylta hushållning
(1761),
Några rön och anmärkningar vid strand- och insjöfisket
(1768), Den enfaldige naturforskaren (1768-72),
Nya svenska economiska dictionnairen. Eller försök
til et almänt och fullständigt lexicon, i svenska
hushållningen och naturläran
(1779-92, del. I-IV,
t. o. m. art. Cypripedium calceolus), Utkast til
beskrifning om Mälaren
(1785), Underrättelse,
huru såckerkokning m. m. kan werkställas
(1791),
samt åtskilliga rön och uppsatser i k. Vet. akad:s
handl. och i Patriotiska sällskapets journal. Han
var andre sekreterare i nämnda sällskap och blef
1786 led. af Vet. akad. - F:s minne har bevarats
hos eftervärlden förnämligast genom hans förhållande
till skaldinnan Nordenflycht (se d. o.). Jfr J. Kruse,
"Hedvig Charlotta Nordenflycht" (1895), och O. Sylwan,
"Svenska pressens historia" (1896).

Fischerström, Per Filip Jakob Waloddi,
ryttare och hippolog, f. 8 juli 1828, d. 1892,
blef 1846 underlöjtnant vid Konungens värfvade
husarregemente (nuv. Kronprinsens husar regemente),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:34:19 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free