Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 577-578 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fletcher, Giles - Fletcher, Andrew, of Saltoun - Fletchers cement - Fletschhorn - Fleuranges, Robert III de La Marck, seigneur de F. Se La Marck - Fleur de lis, her. Se Fransk lilja - Fleurette - Fleurier - Fleurist. Se Flörist - Fleurs de garance, tekn. Se Krapp - Fleurus - Fleury, Claude - Fleury, André Hercule de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Christ’s victorie and triumph, som ej varit utan
inflytande på Miltons behandling af samma ämne i
"Paradise regained", - Båda bröderna F:s dikter
äro kritiskt utgifna af d:r Grosart i "Fuller
worthies library" (5 bd, 1868-69), Giles F:s
arbeten äfven i Grosarts "Early english poets"
(1876). V. S-g.


Fletcher [fle’tjo], Andrew, of
Saltoun, skotsk politiker, f. 1655, d. 1716, erhöll en
synnerligen vårdad uppfostran under ledning af Gilbert
Burnet, sedermera biskop af Salisbury, invaldes i
skotska parlamentet 1678, men förde där en så våldsam
opposition mot de Stuartske konungarna, att han 1682
måste fly till Holland. Han återvände med hertigen af
Monmouth vid dennes upprorsförsök 1685, men lämnade
till följd af en enskild tvist snart dennes skara och
flydde till Spanien, där han egnade sig åt studier,
samt stred sedan under någon tid i kejsarens här mot
turkarna i Ungern. Sedan slöt han sig i Haag till
Vilhelm af Oranien och återkom i samband med 1688 års
revolution till hemlandet, där han snart återvann sin
politiskt inflytelserika ställning. F. var en glödande
skotsk patriot och engelskhatare samt hyllade rätt
fantastiska republikanska idéer, hvilka han utvecklade
i en rad djärfva flygskrifter. Därjämte uppträdde han
som liflig främjare af det bekanta Darienkompaniets
(se d. o.) misslyckade kolonisationsföretag. I de
häftiga parlamentariska strider, som föregingo
afslutandet af den engelskskotska unionen 1707,
spelade F. en framträdande roll från 1703, då
han ånyo fick säte i skotska parlamentet. Han
påyrkade en mycket utsträckt folklig skotsk
själfstyrelse - bl. a. ifrade han för egen skotsk
diplomati - och ville göra konungen helt beroende
af parlamentets beslut samt vid "hans sida mellan
parlamentssammanträdena sätta en med vidsträckta
befogenheter utrustad, af parlamentet tillsatt
delegation. Då dessa förslag ej påaktades, yrkade han,
att skotska parlamentet skulle besluta skilsmässa
från England, att inträda efter drottning Annas
död. Från 1705 aftog emellertid hans inflytande, och
moderatare politiker trädde i förgrunden i det skotska
parlamentet. I häftiga broschyrer bekämpade F. det
slutliga unionsförslaget. Efter dess antagande egnade
han sig mest på sitt gods Saltoun (nu Salton) i East
Lothian genom exempel och skrifter åt sträfvanden för
det skotska jordbrukets upphjälpande. I sin lättrörda
patriotism, sin temperamentfulla, antiunionella
politik och sina världsförbättringsplaner företer han
ej få likhetspunkter med Bj. Björnson. F:s Collected
works utgåfvos 1737. Jfr J. Mackinnon, "The union
of England and Scotland" (1896), och G. W. T. Omond,
"Fletcher of Saltoun" (1897). V. S-g.

Fletchers cement, tandläk., ett slags cement, som
användes till öfverkappning af känsligt tandben
(i kariösa hålor) och består af en blandning
af zinkoxid, magnesia, natron och något järn,
hvilket pulver med en syrupstjock lösning af något
reducerande ämne göres till ett hårdnande cement.
Ugn.

Fletschhorn [-hårnj, två toppar i Valais-alperna,
mellan Saasdalen och Simplonpasset. Norra F. är 4,001
m., Södra F. l. Laquinhorn 4,005 m. högt.

Fleuranges [flora7J], Robert III de La Marck, seigneur
de F. Se La Marck.

Fleur de lis [flor da Ii], her. Se Fransk lilja.

Fleurette [florett], fr. (dirnin. af fleur, blomma),
kärligt smicker, komplimang, fagert snack.

Fleurier [flörie], köping i schweiziska kantonen
Neuchâtel, på högra sidan af Traversdalen,
128 km. s. v. om staden Neuchâtel. 3,768
inv. (1900). Urmakarskola och stor urindustri
(årligen omkr. 100,000 ur).

Fleurist [flö-]. Se Flörist.

Fleurs de garance [flor da garä’s], tekn. Se Krapp.

Fleurus [flöry’ss], köping i belgiska prov. Hainaut,
vid Sambre, 12 km. n. ö. om Charleroi. 6,231
inv. (1902). Kolgrufvor. Staden är bekant genom slagen
29 aug. 1622, mellan tyskar och spanjorer, 1 juli
1690, då fransmännen under marskalken af Luxembourg
besegrade en af spanjorer, holländare och tyska
rikstrupper sammansatt armé under fursten af Waldeck,
samt 26 juni 1794, då en österrikisk-holländsk
armé besegrades af en fransk armé under general
Jourdan. Vid F. stod 16 juni 1815 den strid, som
vanligen kallas slaget vid Ligny.

Fleury [flöri’], Claude, fransk kyrkohistoriker,
f. 1640, d. 1723 i Argenteuil, var först advokat
vid parlamentet i Paris och lät 1667 prästviga
sig. 1689 blef han underlärare för Ludvig XIV:s
sonsöner hertigarna af Bourgogne, Anjou och
Berry. För den fördragsamhet, som han lade i dagen
under striden mellan molinister och jansenister,
utnämndes han 1716 till Ludvig XV:s biktfader
och bibehöll denna befattning till 1722 samt var
därefter prior i Argenteuil. 1696 blef F. ledamot
af Franska akad. Bland hans skrifter märkas Grand
catéchisme historique (1679; öfv. till flera språk,
ny uppl. 1858), Moeurs des israélites (1681), Moeurs
des chrétiens (1682; ny uppl.. 1810), Traité du choix
et de la méthode des études (1686; ny uppl. 1784),
Institution du droit ecclésiastique (1687), Histoire
ecclésiastique (1691-1720, fortsatt af J. Cl. Fabre
och sedan af A. Lacroix), hans förnämsta arbete,
prägladt af flit och utförlighet, med uppbygglig
tendens, men utan kritisk skärpa (20 bd, af F,
framfördt till 1414), samt Discours sur les libertés
de 1’église gallicane (1690, flera uppl.). Alla hans
kyrko- och statsrättsliga arbeten präglas af fast
gallikanism. En lefnadsteckning finnes i Opuscules
1780, "Discours sur la vie... de M. 1’abbé Fleury".
(Hj. H-t.)

Fleury [flöri’], André Hercule de, fransk statsman,
kardinal, f. 22 juni 1653 i Lodève (Languedoc),
d. 29 jan. 1743 i Paris, uppfostrades vid ett
jesuitkollegium i Paris och anställdes 1679 såsom
allmoseutdelare hos drottning Maria Teresia och
efter hennes död hos konung Ludvig XIV, hvilken 1686
gaf honom ett abbotstift och 1698 befordrade honom
till biskop af Fréjus. På dödsbädden utsåg Ludvig
XIV honom till lärare för dauphin, sedermera konung
Ludvig XV. F. skötte sitt uppfostrarkall på ett sätt,
som skaffade honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>