- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
639-640

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flotow, Friedrich Ferdinand Adolph von - Flott - Flotta, sjöv. 1. Örlogsflotta, en stats sjövapen l. krigsmakt till sjöss - Flotta 2. En nations handelsflotta (se Handelsflotta) - Flotta 3. En större samling örlogsfartyg under befäl af en chef

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

följde bl. a. operorna L’esclave de Camoëns (1843),
Alessandro Stradella (1844; i Stockholm 1847)
och Martha (1847; i Stockholm 1850), af hvilka
de båda sistnämnda med stort bifall blifvit gifna
på de flesta operascener. Bland hans senare verk
vunno endast Die grossfürstin Sophia Catharina
(1850; "Storfurstinnan", 1852) och Indra (1853) en
mera nämnvärd framgång. Dessutom skref F. operorna
Pianella (1860; i Stockholm 1884), L’ombre (1870), de
postuma Rosellana och Die musikanten m. fl., vidare
en anslående musik till Shaksperes "Vintersaga",
äfvensom uvertyrer, trior, sånger m. m. 1856-63 var
han intendent vid hofteatern i Schwerin. Sedermera
vistades han mest i Paris, Wien och Italien. -
F. måste, efter Kreutzer och Lortzing, anses såsom
Tysklands förnämste kompositör af komiska operor,
oaktadt hans stil är vida mera fransk än tysk. Hans
arbeten utmärka sig genom behaglig melodisk
uppfinning, flytande harmoni och liflig rytm,
pikant och glatt instrumentation, men mindre genom
inre sanning och djup. Dock saknas ej heller drag
af varmare känsla, hvilken visserligen har en något
sentimental anstrykning. F:s biografi skrefs af hans
änka (1892). A. L.*

Flott (da. flot, ty. flott, af fr. flotter, flyta,
af lat. fluctus, bölja). 1. Sjöv., uppburen af
vattnet. Blifva l. komma flott, komma af grund. -
2. Flytande, rask, ledig; glad, öfverdådig.
1. O. E. G. N.*

Flotta, sjöv. 1. Örlogsflotta, en stats sjövapen
l. krigsmakt till sjöss. De första spåren till
en svensk örlogsflotta härröra från den tid,
under hvilken Sverige bildades till ett rike. Af
sveakonungen uppbådades då från de olika häraden skepp
till "ledung", när fara hotade landet eller allmänt
härnadståg beslutits. Enligt denna äldsta organisation
af sjökrigsmakten ålåg fartygens utrustning såväl som
deras bemanning de frie jordegarna, hvilka därför
voro indelade i "hamn-" och "skeppslag". Efter
vikingatiden, hvilken kan anses såsom den svenska
flottans första blomstringsperiod, råkade Sveriges
sjömakt i ett förfall, som räckte nästan oafbrutet
under hela återstoden af medeltiden. När Gustaf I
tillträdde regeringen (1523), bestod flottan icke af
annat "än en hop skärjebåtar och annat prackeri ther
hvarken hjelp eller tröst medförde", men konungen,
som erfarit behofvet af en flotta, vidtog kraftiga
åtgärder till skapande af en sådan och efterlämnade
vid sin död öfver 30 krigsskepp. Under Erik XIV nådde
flottan sin glanspunkt. Den uppgick 1566 till 68
skepp, med tillsammans omkr. 2,000 kanoner samt öfver
7,000 mans besättning, dels ständigt, dels värfvadt
sjöfolk, dels knektar. Flottan underhölls i dessa
tider af rikets allmänna medel, hvarjämte städerna
stundom lämnade krigsfartyg; i dess provianterande
deltogo alla utom adeln. Någon ordnad öfverstyrelse
fanns ej ännu, utan vapnets styrka berodde mest af
regentens personlighet. Det förföll också hastigt
under Johan III och Karl IX. Flottans tredje
blomstringsperiod inträffade under Gustaf II Adolf,
Kristina och Karl X. Klas Flemings klokhet och energi
bidrogo förnämligast till dess nydaning. En ordnad
öfverstyrelse, Amiralitetskollegium, grundades 1617
och organiserades 1634; det ständiga båtsmanshållet,
omkr. 3.000 man, inrättades 1635. En skärgårdsflotta
bildades och bestod 1643 af 150
mindre fartyg (lodjor). 1640 räknade stora flottan 40
skepp och 40 galejor, och dess bestyckning utgjorde
omkr. 1,300 kanoner. 1654 hade skeppens antal ökats
till 50. Karl XI:s förmyndarregering gjorde litet
eller intet för att hålla flottan i tjänstbart skick;
följderna visade sig i de olyckliga sjöstrider,
som den utkämpade mot den tidens dugligaste sjömän,
holländare och danskar. 1675 räknade flottan 27
rangskepp och 8 fregatter, med en bestyckning af 1,934
kanoner, men hade fyra år senare smält ihop till 16
skepp, utom fregatter och mindre fartyg. Med Hans
Wachtmeisters kraftiga bistånd skapade Karl XI snart
en ny, tidsenlig flotta. En lämpligare örlogshamn
(Karlskrona) anlades, öfverstyrelsen flyttades
dit från hufvudstaden, och personalen ordnades så,
att redan 1679 funnos 758 befäl och underbefäl samt
öfver 11,000 sjömän, flertalet indelte och roterande
båtsmän, örlogsflottan hade vid konungens död (1697)
ökats till 37 rangskepp och 8 fregatter, oberäknadt
den i Stockholm förlagda galäreskadern. Med Sveriges
fall från sin stormaktsställning började för svenska
flottan en långvarig vanmakt. Frihetstidens män
saknade dock ej god vilja att återupprätta sjövapnet,
hvilket synes af de många planer, som af ständerna
uppgjordes till dess ordnande. 1756 funnos 24
linjeskepp, 12 fregatter och 26 mindre fartyg, med en
bestyckning af omkr. 2,000 kanoner. S. å. upprättades
Arméns flotta (se d. o.). Gustaf III lyckades att för
en kort tid återgifva flottan dess forna glans. Dess
numerära styrka uppgick 1790 till 26 linjeskepp, 16
fregatter och 280 skärgårdsfartyg, öfverstyrelsen
flyttades 1776 till Stockholm; fyra år senare
inrättades generalamiralsämbetet i Karlskrona. De
11 linjeskepp och 6 fregatter, som utrustades 1808,
utgjorde en föga lifskraftig kvarlefva från svenska
flottans sista glansperiod. Efter "stora flottans"
(linjeskepp och fregatter) och "lilla flottans"
(skärgårdsfartyg) sammanslagning (1824) gjordes tid
efter annan fåfänga bemödanden att återupprätta
sjöförsvaret. 1850 funnos 10 skepp, 5 fregatter,
9 mindre fartyg och 228 skärgårdsfartyg, af hvilka
dock en stor del var otjänstbar. Ångkraftens införande
ledde ej heller till skapande af en stark flotta. Vid
tiden för de första pansarfartygens byggande
i Sverige (1864) bestod den af 7 linjeskepp, af
hvilka 2 med ångmaskin, 6 fregatter, af hvilka 1 med
ångmaskin, 7 korvetter, af hvilka 3 med ångmaskin,
19 mindre fartyg, af hvilka 12 ångfartyg, samt 169
roddfartyg. 1866 delades sjövapnet i en örlogsflotta
och en skärgårdsflotta, men dessa flottor sammanslogos
1873 åter till ett vapen. Sveriges örlogsflotta var
vid den tiden nästan förintad, materielen innefattade
blott 4 stridsdugliga fartyg, monitorerna, och
den ständigt tjänstgörande personalen hade under
de närmast flydda 50 åren gång på gång i hög grad
minskats. Dock egde flottan i båtsmanshållet ännu
en talrik manskapsstam. Efter sammanslagningen 1873
har svenska flottan åter småningom gått framåt, men
ännu står den långt tillbaka i jämförelse med sin
storlek och styrka under 16:e, 17:e och 18:e årh.,
glansperioderna oräknade. Om svenska örlogsflottans
nuv. styrka se Sverige. - Om skildringar af svenska
flottans historia se Krigshistoria.

2. En nations handelsflotta (se
Handelsflotta).

3. En större samling örlogsfartyg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free