Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkbad - Folkbank - Folkbeväpning, Folkhär - Folkbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reningsbad af största värde, och därvidlag har
naturinstinkten ledt folken rätt. Dit höra de hvarandra
nära stående svenska, finska och ryska folkbaden,
utmärkta af hög temperatur med växlande
fuktighetsgrader. Det svenska l. Curmanska badstubadet
med sin riktiga blandning af torr och fuktig luft är
det bästa folkbadet. Bassängbaden under vintern
få betraktas som en mera förenklad form af detta
bad, då det hos oss är stadgadt, att man först gör
sig ren i varmstugan, hvarpå simningen i bassängen
får betraktas som en härdnings- och rekreationsprocess.
Att rengöra hudorganet i en sådan s. k.
vinterbassäng, den må vara än så stor, är omöjligt,
ty att förnya vattnet medför så stor kostnad, att det
ej kan utföras. Folkbad bestående i ljum dusch med
efterföljande kall har den fördelen, att det är billigt,
men det har en hel del olägenheter. Metoden är
mycket begagnad i Tyskland, där skolbaden,
arbetarbaden vid fabriker och de militära kasernbaden
o. s. v. äro sålunda inrättade. Nu har i Sverige
badstugubadets stora värde som renings- och
uppfriskningsbad så ingått i folkmedvetandet, att man
ej kan inslå på andra vägar. Folkbaden i Japan
bestå af heta bassängbad, men de mana ej till
efterföljd, åtminstone ej i nordiska klimat. Jfr A.
Levertin och C. Curman, ”Om bad” (i
”Hälsovårdsför:s förhandl.”, 1890), och N. Englund, ”Om
hudens vård och folkbad” (1897). Se vidare Bad 1
och Badstuga.
Ln.
Folkbank, jur., öfver hufvud en organisation, som
drifver bankrörelse i relativt, mera begränsadt
omfång, med uppgift att tillgodose den mindre
omsättningen å en viss ort. Under tiden före 1903 års
banklagstiftning användes beteckningen folkbank dels
af s. k. solidariska folkbanker - hvilka ansetts ega
handelsbolagets rättsliga natur - dels ock af vissa
aktiebolag. I det af K. M:ts befallningshafvande i
Örebro län 1867 fastställda regl. för Örebro folkbank
- en solidarisk folkbank -, hvilket sedermera tjänat
till förebild vid uppgörandet af reglementen för
solidariska folkbanker, uppgifves banken ha till
ändamål att genom sammanslutning, besparingar och
ordentlighet söka bereda sig och sina delegare kredit
och förlag. I sammanhang med utfärdandet af lag 29
juli 1892 ang. sparbanker blefvo äfven folkbankerna i
viss mån föremål för särskilda bestämmelser, likartade
med sparbankslagens stadganden. Genom lag af nämnda
dag ang. tillsyn å vissa s. k. folkbanker och med
folkbanker jämförliga penninginrättningar stadgades
nämligen, att därest s. k. folkbank eller annan därmed
jämförlig penninginrättning drefve sin rörelse utan
af konungen stadfäst reglemente och därest vidare
bland dess rörelsegrenar inginge sådan inlåning,
som sparbank bedref, skulle penninginrättningen
beträffande rörelsen i dess helhet vara underkastad
tillsyn "af K. M:ts befallningshafvande i länet. Denna
lag ang. tillsyn etc. afsåg att, med frånskiljande af
verkliga sparbanker, omfatta dels s. k. solidariska
folkbanker, dels folkbanksaktiebolag, som idkade sin
rörelse utan af K. M:t fastställdt reglemente, dels
ock inrättningar, som drefvo sparbanksrörelse med
rätt till vinst för stiftarna och därför icke kunde
hänföras till sparbankerna. Liksom de i nyssnämnda
lag afsedda penninginrättningar icke hörde under
sparbankslagen, så hemföllo de icke heller under
banklagstiftningen rörande enskild sedelutaifvande
bank och bankaktiebolag. Enligt banklagstiftningen
18 sept. 1903 får emellertid efter dess trädande i
kraft (1 jan. 1904) i firmabeteckningen ordet bank
icke begagnas af andra enskilda penninginrättningar än
solidariska bankbolag, sparbanker och bankaktiebolag -
med undantag af sparbanker allenast inrättningar,
för hvilka konungen stadfäster reglemente och
meddelar oktroj. Man har nämligen ansett, att därest
benämningen bank finge användas äfven af sådana
penninginrättningar, som icke äro underkastade
den egentliga banklagstiftningen, ett i många
fall oberättigadt förtroende kunde komma dylika
företag till del. Därjämte har stadgats, att sådant
solidariskt bankbolag, hvars grundfond understiger 1
mill. kr., skall använda beteckningen folkbank, medan
annat solidariskt bankbolag skall benämnas enskild
bank. Något hinder för bankaktiebolag att i sin firma,
som nödvändigtvis skall utmärka bolagets egenskap
af aktiebolag, äfven begagna uttrycket folkbank
förefinnes ej. De s. k. folkbanker, som hemföllo under
1892 års lag ang. tillsyn etc., ega alltså enligt
1903 års banklagstiftning, därest de icke ombildas,
icke rätt att använda beteckningen folkbank. I
anslutning till detta förhållande har nyssnämnda lag
upphäfts och ersatts med en likartad af 18 sept. 1903
ang. tillsyn å vissa penninginrättningar, som drifva
sin rörelse utan af konungen fastställdt reglemente.
A. E–g.
Folkbeväpning, Folkhär, krigsv., kallas den krigsmakt,
som åstadkommes, då folket i massa griper till
vapen. Det krig, hvari en sådan krigsmakt kämpar,
kallas folkkrig. I forntiden utgjordes härarna
merendels af det väpnade folket eller af en ur
detsamma uttagen del, tills bruket af legoknektar,
först i Grekland och sedan i romerska riket, utträngde
folkhären. Äfven under den äldre medeltiden trädde
hela folk i vapen, men småningom sjönk folkhärarnas
betydelse tillbaka för feodaladelns-rytteri och de
värfvade trupperna (landsknektar m. fi.), om de än
vid folkresningar (t. ex. schweizarnas, husiternas)
utvecklade stor kraft. I Sverige kallades folkhären
vanligen bondehär (se d. o.). Under nyare tiden
togs folket i allmänhet i anspråk för krigsmakten
endast tillfälligtvis för densamma uppbringande
till fulltalig styrka, då värfningen icke gaf till
fyllest, men franska revolutionen gjorde genom uppbåd
i massa härarna åter till folkhärar. Den sedermera
i de flesta länder antagna allmänna värnplikten
gör väl härarna till folkhärar, då folkets alla
beståndsdelar ingå i dem, men med folkbeväpning
förstår man dock egentligen blott den resning i massa,
som tillställes vanligen i den fientliga härens rygg,
och hvartill landstormen (se d. o.), där
sådan finnes, tjänar såsom stöd. Folkbeväpningen
åstadkom stora saker under Napoleon I:s krig i
Spanien, där väpnade hopar öfverallt anföllo
fransmännen och tillfogade dem stor skada i smärre strider,
s. k. gerillakrig. De genom folkbeväpning hopkomna
trupperna erkännas enligt nutidens folkrätt såsom
lagliga krigare endast då, när de bära uniform
eller ett på gevärshåll synligt tecken, så fäst
vid kläderna, att det icke i en handvändning kan
aftagas. I motsatt fall anses de såsom upprorsmakare.
C. O. N.
Folkbibliotek kallar man en offentlig boksamling,
hvilken afser att bereda tillfälle till
kunskapsgifvande och underhållande läsning åt
allmänheten, särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
