- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
905-906

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forssell, Karl Bror Jakob - Forssell, Olof Hansson - Forssell, Hans Ludvig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Karlstads högre allm. läroverk 1885. Han skref, utom uppsatser
företrädesvis rörande lafvarna i facktidskrifter,
den prisbelönta afhandlingen Beiträge zur kenntniss
der anatomie und systematik der Gloeolichenen (i
"Nova acta Soc. scient. Ups.", 1885), Inledning
till botaniken (1888; 6:e uppl. 1905, utg. af
J. A. O. Skärman), en utförligare Lärobok i
botanik för de allmänna läroverkens högre klasser
(1890; 4:e uppl. 1906, utg. af Skärman) och (med
A. Wirén) Jämförande framställning af djurens
organsystem (text och atlas, 1896).

1. –rn.*
3. T. K.

Forssell. 1. Olof Hansson F., matematiker,
präst, f. 22 sept. 1762 i Järfsö socken i Hälsingland,
d. 9 nov. 1838, blef student i Uppsala 1777, filos.
magister därstädes 1788 och docent i astronomi
1790. Han utnämndes 1794 till adjunkt i matematik
vid krigsakademien på Karlberg och blef 1796
lektor i samma ämne därstädes. S. å. uppgjorde han,
tillsammans med instruktionsofficeren, sedermera
generallöjtnanten af Tibell, planen till Svenska
krigsmannasällskapet, hvilket sedermera, ytterligare
utveckladt, erhöll k. stadfästelse under namn af
Krigsvetenskapsakademien. F. prästvigdes 1805,
fick 1807 professors titel och utnämndes 1808
till kyrkoherde i Hudiksvalls och Idenors regala
pastorat. Han var vid alla riksdagar 1812–23
fullmäktig för ärkestiftets prästerskap, blef
vid kröningen 1818 teol. doktor och erhöll 1824
transport till Öster-Våla pastorat i Västmanland.
– F:s läroböcker i aritmetik och algebra nyttjades
i ett halft århundrade vid de flesta läroverken i
Sverige och Finland.

2. Hans Ludvig F., den föregåendes sonson,
häfdatecknare, politisk och ekonomisk författare,
statsman, f. 14 jan. 1843 i Gäfle, d. 31 juli 1901 i
Ostallo (nära Bellinzona i kant. Ticino), blef 1859
student i Uppsala samt 1866 filos. doktor och docent
i historia därstädes. Kort därefter flyttade han
till hufvudstaden, där han utvecklade en omfattande
författarverksamhet, dels rent historisk (det var nu som han
förberedde sitt klassiska, i flera hänseenden banbrytande, men
tyvärr ofullbordade arbete Sveriges inre historia från Gustaf
den förste, utg. 1869-75), dels politisk och ekonomisk såsom
utgifvare af "Svensk literaturtidskrift" (1869) och dess
fortsättning "Svensk tidskrift för literatur, politik
och ekonomi" (1870-75); detta utgifvararbete delade
F. tidvis med C. D. af Wirsén (1870) och Harald Hjärne
(1875). Samtidigt fick F. tillfälle att sätta sig in i
riksdagsärendenas gång, i det han tjänstgjorde 1868 såsom
sekreterare i särskilda utskottet för ämbetsverkens omorganisation
och under åren 1869–73 såsom sekreterare dels i konstitutions-,
dels i bankoutskottet, dels i sammansatt banko- och
lagutskott. Han var därjämte 1869–70 sekreterare
i myntkommittén samt 1872 vid myntkonferensen
mellan Sverige, Norge och Danmark och bidrog
såväl genom officiella utlåtanden och betänkanden
som genom tidnings- och tidskriftsuppsatser i
väsentlig mån till genomförandet af den för
Sverige och Danmark, sedermera äfven Norge,
gemensamma myntkonventionen. 1873 utsågs F. till
verkställande direktör i Centraltryckeriets i
Stockholm bolag, utnämndes 1874 till sekreterare
i riksbanken och kallades 11 maj 1875 att såsom
chef för Finansdepartementet inträda i statsrådet
(Louis De Geers andra kabinett). Under den tid
F. var chef för Finansdepartementet genomfördes
nya regleringar af ämbetsverkens lönestater och i
sammanhang därmed större eller mindre omorganisationer
af ämbetsverken. Han tog därjämte initiativet
till beslutet om bildande af en nödhjälpsfond för
bankerna under 1879 års svåra kris och genomförde
på samma gång indragningen af enskilda bankernas
femkronsedlar. Denna sista åtgärd stod i samklang
med landtmannapartiets önskningar, och han sökte
äfven tillmöteskomma dessa i en af tidens mest
brännande frågor, grundskattefrågan, genom ett till
1877 års riksdag framstäldt förslag om en partiell
afskrifning af grundskatterna i den mån statens
tillgångar medgåfve, hvilket dock strandade mot
landtmannapartiets fordran på en bestämd successiv
afskrifning. Efter värnpliktslagens fall vid 1880
års riksdag framställde F., jämte ministärens
öfriga medlemmar, begäran om sitt entledigande,
men ingick likväl i det nya kabinett, som efter
frih. L. De Geers afgång s. å. bildades af grefve
A. Posse. Eedan i dec. s. å. afgick han emellertid,
till följd af olika åsikter med denne rörande
sanktioneringen af riksdagens beslut om majstullen,
hvilken F. afstyrkte, och utnämndes några veckor
senare till president i Kammarkollegium. Vid sidan
af sin presidentbefattning, hvilken han innehade
till sin död, mottog F. under den följande tiden
viktiga allmänna uppdrag: sålunda var han Sveriges
ombud vid de allmänna myntkonferenserna i Paris 1881
och i Bruxelles 1892, vid båda ifrigt verksam till
bimetallismens bekämpande; vidare var han ordf. i
kommittén för reglering af rikets administrativa,
judiciella, ecklesiastika och kommunala indelningar
(1881–82) och (sedan 1883, efter Thyselius) i 1882-84
års läroverkskommitté samt slutligen i den 1897
tillsatta prästlöneregleringskommittén. Samtidigt
deltog han lifligt i den aktiva politiken såsom
Gäfleborgs läns representant i Första kammaren
under två valperioder (1879–88 och 1888–97),
under hvilken tid han bl. a. 1883-86 var led. af
bevillningsutskottet. Till hela sin läggning starkt
påverkad af engelsk liberalism (Macaulay var hans
älsklingsförfattare), var F. i handelspolitiskt
hänseende principfast Manchesterman och kom därför
under 1890-talet i allt skarpare motsättning till
Första kammarens protektionistiska majoritet, hvars
hållning i unionsfrågan han jämväl vid åtskilliga
tillfällen (såsom beträffande mellanrikslagens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:15 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free