Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fosforförgiftning - Fosforism och Fosforist. Se Nyromantiken och Phosphoros - Fosforit - Fosfornekros, med. Se Fosforförgiftning - Fosforos - Fosforoskop, fys., apparat för studiet af fosforescens. Se Luminiscens 1 - Fosforoxiklorid, kem. Se Fosfor - Fosforsalt - Fosforseskvisulfid. Se Fosforförgiftning - Fosforsyra, kem. Se Fosfor - Fosforsyreanhydrid, kem. Se Fosfor - Fosforsyrlighet, kem. Se Fosfor - Fosfortändstickor. Se Tändstickor - Fosforväte, kem. Se Fosfor och Fosforförgiftning - Fosgengas - Fosie - Fosite. Se Forsete - Foslie, Mikal Heggelund - Foss - Foss, Henrik Herman - Foss, Harald Fredrik - Fossa - Fossalta - Fossano - Fossano, Ambrogio da
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smärta öfver bröstet, andnöd, torrhosta, dof
hufvudvärk, yrsel, öronsusning, alltmer tilltagande
svaghet, djup dvala och död genom förlamning.
I tändsticksindustrien har efter förbudet mot
användning af gul fosfor en förening mellan fosfor
och svafvel, s. k. fosforseskvisulfid, P4S3,
kommit till användning. Preparatet utgöres af
grågrönaktiga stycken eller ett groft blekgult
pulver med en synnerligen obehaglig lukt af
svafvelväte. Äfven detta ämne är i viss mån
giftigt, men vida mindre än gul fosfor, då det är
olösligt i alla fysiologiska lösningsmedel samt
sönderdelas långsamt och med svårighet. Fara för
missbruk af fosforseskvisulfidtändstickor såsom
af de gamla fosforstickorna synes ej föreligga.
C. G. S.
Fosforism och Fosforist. Se Nyromantiken och
Phosphoros.
Fosforit, miner., geol., är egentligen en oren
varietet af mineralet apatit (se d. o.). Numera
användes detta namn vanligen såsom en
kollektivbenämning för sådana, sinsemellan
för öfrigt ganska olika, bergarter, hvilka
innehålla fosforsyra till sådant belopp, att
de kunna få betydelse i praktiskt hänseende,
när de förekomma i tillräcklig mängd.
A. G. N.
Fosfornekros, med. Se Fosforförgiftning.
Fosforos (grek. <i><P(oo(p6QOg,</i> lat. Phosphorus,
Lucifer), "ljusbringare", en hos forngrekiska
och romerska skalder förekommande benämning
dels på morgonstjärnan (Venus), stundom tillika
betecknad såsom solgudens förelöpare, dels för vissa
kvinnliga gudomligheter, t. ex. Eos och Artemis (Diana
lucifera), hvilka framställdes såsom fackelbärerskor
eller ljusbringerskor. I senare tid föreställde man
sig F. (morgonstjärnan) och Hesperos (aftonstjärnan)
såsom ett brödrapar, motsvarande Dioskurerna. -
Jfr Eos (fig. 1) och Phosphoros.
A. M. A.
Fosforoskop (af fosfor och grek. skopein, se, skåda),
fys., apparat för studiet af fosforescens. Se
Luminiscens 1.
Fosforoxiklorid, kem. Se Fosfor.
Fosforsalt, kem. ett i färglösa kristaller
anskjutande dubbelsalt, natrium-ammonium-ortofosfat
PO4H.Na.NH4 + 4H2O, hvilket vid glödgning sönderdelas
i vatten, ammoniak och natrium-metafosfat. Det senare
löser i glödgningshetta de flesta metalloxider och
ger med dem oftast färgade glas, hvarigenom en mängd
metaller lätt kan igenkännas. Af denna anledning
har fosforsalt stor användning vid blåsrörsförsök.
P. T. C.*
Fosforseskvisulfid. Se Fosforförgiftning.
Fosforsyra, kem. Se Fosfor.
Fosforsyreanhydrid, kem. Se Fosfor.
Fosforsyrlighet, kem. Se Fosfor.
Fosfortändstickor. Se Tändstickor.
Fosforväte, kem. Se Fosfor och Fosforförgiftning.
Fosgengas (af grek. fos, ljus, och genein, födas),
en af Davy upptäckt gas, som bildas genom förening
af lika volymer koloxid och klor under inverkan af
solljus (hvaraf namnet härrör). Denna gas, som för
öfrigt kan framställas på många andra sätt, kallas
numera vanligen koloxiklorid. Dess kemiska formel
är CO Cl2. Den är färglös, har kväfvande lukt och
angriper ögonen, är vid pass 3,4 gånger tyngre än
luften, kan lätt förtätas till en vid + 8° kokande
vätska och sönderdelas af vatten i kolsyra och
klorväte. S. J-n.
Fosie, socken i Malmöhus län, Oxie härad. 1,310
har. 1,957 inv. (1906). F. bildar med Lockarp ett
regalt pastorat i Lunds stift, Oxie kontrakt.
Fosite. Se Forsete.
Foslie, Mikal Heggelund, norsk algolog, f. 1855,
blef konservator vid Tromsö museum 1885 och
är sedan 1892 anställd såsom samlingsbestyrer
(konservator) vid Trondhjems museum. Han har egnat
sina studier åt hafsalgerna och lämnat viktiga
bidrag till kännedomen om algvegetationen vid
särskildt nordliga Norges kuster. Till hans skrifter,
belysande dessa trakters alger, höra: Om nogle nye
arctiske havsalger (1881) och Nye havsalger (1887)
samt Contribution to knowledge of the marine algæ
of Norway (1890, 1891) och New or critical norwegian
algæ (1894). Dessutom har han lämnat monografier
öfver de norska formerna af några hafsalgsläkten,
såsom Über die Laminarien Norwegens (1884) och
The norwegian forms of Lithothamnion (1895; med
tillägg 1898, 1900 och 1905) samt fortsatt sina
undersökningar om sistnämnda släkte och närstående
kalkalger ej blott vid Norges kuster, utan äfven i
andra haf och om dem publicerat en mängd meddelanden.
T. K.
Foss, socken i Göteborgs och Bohus län, Tunge
härad. 9,490 har. 3,974 inv. (1906). F. bildar med
Håby och Svarteborg ett regalt pastorat i Göteborgs
stift, Vikornas södra kontrakt.
Foss, Henrik Herman, norsk politiker, f. 17
sept. 1790 i Bergen, d. 21 sept. 1853, blef
artilleriofficer 1809 och avancerade efter hand
till öfverstelöjtnant. 1827-45 var han medlem af
alla storting och från 1833 president i odelstinget
samt utmärkte sig i denna ställning genom frisinnade
åsikter och stor duglighet. 1845-48 var han statsråd
och chef för marindepartementet. 1817-21 utgaf F.,
tillsammans med K. M. Falsen och J. Rein, "Den norske
tilskuer" och 1824, tillsammans med L. Sagen, Bergens
beskrivelse samt 1826 en lyckad öfv. af Tegnérs
"Frithiofs saga". 1835 skref han den polemiska dikten
Tidsnornerne. Y. N.
Foss, Harald Frederik, dansk målare, f. 21
aug. 1843 i Fredericia, är elev af V. Kyhn och
konstakademien i Köpenhamn, blef 1889 medlem af
akademiens plenarförsamling och har vunnit ett
ansedt namn såsom en samvetsgrann och grundlig
landskapsmålare, i synnerhet genom sina taflor
från de jylländska hedarna. Han har under flera år
förestått en teckningsskola, som besökes förnämligast
af kvinnor. Konstmuseet eger tre landskap af honom.
Ph. W.*
Fossa, lat., graf, grop. 1. F. Douglasii, rummet
emellan lifmodern och ändtarmen. - 2. F. jugularia, halsgropen.
Fossalta, bäck i närheten af Modena i Italien. Slag
26 maj 1249, i hvilket konung Enzio, kejsar Fredrik
II:s son, blef tillfångatagen af bolognesarna.
Fossano, stad i italienska prov. Cuneo (Piemont),
vid floden Stura. Omkr. 8,000 inv. (1901; som kommun
18,133 inv.). Biskopssäte, en vetenskapsakademi med
bibliotek, gymnasium, teknisk skola; silkesodling
och sidenindustri, pappersfabrik. Staden var residens
för Emanuel Filibert af Savojen (1553-80) och flera
af hans efterträdare.
Fossano, Ambrogio da, kallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
