Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1015-1016 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotometri 1. Fys. - Fotometri 2. Bot. Se Heliotropism - Fotonastiska rörelser - Fotoplastik - Fotopolymerisation. Se Fotokemi - Fotopsi - Fotoptometer - Fotorelieftryck. Se Woodburytrck - Fotosfären

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

önskvärdt vore ju, att alla fotometreringar utfördes
vid vissa fastställda intensiteter, t. ex. 100,
10 eller 1 lux (= meterljus, se Belysning),
allteftersom ljuskällan är afsedd för inner- eller
ytterbelysning. Enär de flesta belysningsmedel
utsända ljus olika starkt åt olika håll, måste vid
fullständig fotometrering mätningar göras i alla
riktningar. Resultaten sammansättas till ett diagram
på så sätt, att från en punkt, som representerar
ljuskällan, linjer dragas i de olika riktningarna
med längder, proportionella med ljusstyrkorna i
motsvarande riktningar, hvarefter dessa linjers
ändpunkter förenas till en kurva.

Fig. 1.

Vidstående diagram visa dels i fig. 1 ljusfördelningen
från en vanlig gasglödljuslampa med cylindriskt glas,
placerad i punkten O, dels i fig. 2 belysningsstyrkan
i meterljus på en gata, belyst af

Fig. 2.

en dylik lampa, placerad på en 4 m. hög
lyktstolpe. Afstånden från lyktan (punkten 0) äro
räknade i meter. Såsom medelljusstyrka l. sfärisk
ljusstyrka betecknas hela den utsända ljusmängden,
dividerad med ytan af ett klot med längdenheten till
radie, hvilken yta är 4 π. Om J¹ är medelljusstyrkan
och J intensiteten i en riktning, som med lodlinjen
bildar vinkeln ψ, fås följande integralformel:

π/J¹ = 1/2 j J sin ψ dψ./o

Denna formel gäller för ljuskällor, hvilkas
ljusfördelning är olikformig endast i vertikalplanet,
såsom fallet är med fotogen, gasglödljus,
kvicksilfverlampan, vissa nernstlampor m. fl. Om
ljusfördelningen, såsom fallet är med en elektrisk
glödlampa med koltrådsbygel, är olikformig äfven
i horisontalplanet, erfordras däremot en dubbel
integrering. Se
vidare Astrofysik, Belysning och Ljusstyrka.

2. Bot. Se Heliotropism. 1. Wt.

Fotonastiska rörelser (af grek. fos, ljus, och
nassein> trycka), bot., paratoniska rörelser hos
växter, som inledas genom växlande belysning, men
ej äro beroende af ljusets riktning. Rörelsen är
hos vissa växter en krökningsrörelse, hos andra en
variationsrörelse. Jfr Rörelsefenomen (hos växterna).
G. L-m.

Fotoplastik (af grek. fos, ljus, och plastik)
l. Fotoskulptur, konsten att medelst fotografiens
hjälp framställa plastiska bilder. Villeme utförde i
Paris 1861 statyer o. d. på följande sätt: modellen
ställdes midt i ett stort cirkelrundt rum med
takljus och fotograferades samtidigt från 24 olika,
håll, d. v. s. hvarje kameras objektivaxel bildade
med den närmast ståendes 15° vinkel. De sålunda
erhållna bildernas ytterkonturer öfverfördes medelst
en pantograf i lera eller vax, hvarvid vändskifvan,
på hvilken arbetet var placeradt, vid ombyte till
nästa bild vreds 15°. Sålunda erhölls i hufvuddrag
en plastisk bild, som sedan retuscherades. Ett af
Selke i Berlin 1897 uppfunnet och utfördt förfarande
för framställning af reliefbilder är följande: af
den med ett system båglampor belysta modellen tager
man 30-50 fotografier, så att hvarje bild motsvarar
olika parallella, mot objektivaxeln vinkelräta
snitt af modellen. Detta ernår man på så sätt,
att modellen omgifven af en bågformad skärm, som
kastar en skarp slagskugga på densamma. Belysningen
anordnas så, att första bilden återger profilen (det
största snittet); därpå flyttas skärmen ett litet
stycke närmare kameran, och nästa bild tages, därpå
ytterligare ett stycke o. s. v. På de sista bilderna
ser man endast örat, på den allra sista endast den
yttersta delen däraf. Bilderna förstoras, uppfodras
på kartong af motsvarande tjocklek och utskäras
noga; de utskurna styckena fästas i riktig följd
på hvarandra, hvarigenom en reliefbild erhålles. De
trappstegsformad& öfvergångarna igenfyller man med
något lämpligt material, och relief bilden afformas
och gjutes i gips eller metall. Vida enklare äro de
metoder, som grunda sig på kromatgelatinets egenskap
att efter belysning, på grund af förändrad löslighet,
resp. svällbarhet, gifva en reliefbild. Man kan
på mekanisk väg förstärka en sådan reliefbild
och sedan afforma den i gips eller medelst
galvanoplastik. J. Htzg.

Fotopolymerisation (af grek. fos, ljus, polys,
mycken, och meros, del). Se Fotokemi.

Fotopsi (af grek. fo<i></i>s, ljus, och opsis,
seende), med., subjektiv ljusförnimmelse
(utan motsvarighet i verkligheten), vanligen
orsakad af sjukdomar i ögats inre delar.
G-d.

Fotoptometer (af grek. fos, ljus, opsis,
seende, och metron, mått), med., instrument
för uppmätning af ögats ljuskänslighet med
angifvande af den minsta belysning, vid
hvilken ännu hvitt kan skiljas från svart.
G-d.

Fotorelieftryck. Se Woodburytryck.

Fotosfären (af grek. fos, ljus, och sfaira, kula),,
eg. ljusklotet, är i W. Herschels solteori det
yttersta, starkt glödande lagret af solens atmosfär,
al hvilket solljuset utsändes. Solfläckarna äro enligt
samma teori hål i fotosfären, hvilka uppkommit genom
från solens inre frambrytande gasmassor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>