- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
1019-1020

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Foucart, Paul - Foucault, Jean Bernard Léon - Foucaults pendelförsök - Foucaults teleskop. Se Astronomiska instrument, sp. 291 - Foucault-ström, elektrot. Se Hvirfvelström - Foucaux, Philippe Édouard - Fouché, Joseph, hertig d'Otrante

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1901), La formation de la province romaine
d’Asie
(1904) och La culte de Dionysos en Attique
(s. å.).

illustration placeholder

Foucault [fokå], Jean Bernard Léon,
fransk fysiker, f. 19 sept. 1819 i Paris,
d. där 11 febr. 1868. Efter att 1853 ha för
doktorsgraden publicerat en afhandling om ljusets
hastighet, utnämndes F. 1854 till fysiker vid
Parisobservatoriet, en plats, som inrättades för
honom. 1862 blef han led. af Bureau des longitudes
och 1865 af Institutet. Han var korresponderande
led. af The royal society i London, som tilldelade
honom den stora Copleyska guldmedaljen, m. fl. lärda
samfund. Åt en kommission uppdrogs att förbereda
utgifvandet af F:s alla arbeten, men dess arbete blef,
till följd af 1870 års händelser, fördröjdt ända
till 1878. Då lyckades det F:s moder att genom egna
uppoffringar åstadkomma en värdig, af Gariel redigerad
publikation, Recueil des travaux scientifiques
de Léon Foucault
, af sonens alla arbeten. Dessa
falla företrädesvis inom optikens, den tillämpade
mekanikens och elektricitetens områden. Exempelvis
må nämnas experimentell bestämning af ljusets
hastighet med användning af roterande speglar,
bevis för jordens rotation medelst pendelförsök (se
Foucaults pendelförsök), konstruktion af heliostat och
siderostat, af en regulator för uniform rörelse och af
induktionsapparater, studier öfver och förbättringar
af galvaniska staplar o. s. v. Jfr Lissajous, "Notice
historique sur la vie et les travaux de L. F." (1875).
L. A. F.*

Foucaults pendelförsök [fokås], fys. Om en pendel
upphänges på sådant sätt, att den kan svänga fritt; i
hvilket genom upphängningspunkten gående vertikalplan
som helst, och pendeln därefter föres åt sidan
samt åter släppes, så att den rör sig endast under
tyngdens inverkan, så måste den fram- och återgående
rörelsen fortsätta i samma oförändrade riktning. Vid
noggrann iakttagelse synes detta dock icke vara
förhållandet, utan pendelsvängningarnas riktning,
d. ä. pendelplanet, vrider sig medsols. Denna vridning
är likväl, på samma sätt som himlahvalfvets rörelse,
endast skenbar och förorsakas af jordens rörelse
kring sin axel i motsatt riktning. Detta blir tydligt,
om försöket äfven anställes på följande sätt. På en
vågrät skifva, som är vridbar kring en lodrät axel,
fästes en lodrät ram af metalltråd, på hvilken, midt
öfver vridningsaxeln, upphänges en pendel, bestående
af en tung kula, fäst i en fin tråd. Försättes
pendeln i svängning och skifvan därunder försiktigt
kringvrides, så bibehåller pendelplanet sitt läge i
rummet oförändradt och synes just till följd däraf
vrida sig i förhållande till skifvan, i motsatt
riktning mot denna. - Denna pendelplanets vridning
iakttogs redan 1661 af Accademia del Cimento i
Florens, men L. Foucault var den förste, som använde
densamma såsom bevis för jordens rotation. Vid F:s
första försök (1851) begagnades en pendel af endast
2 m. längd; vid ett följande, anställdt i
Panthéon i Paris, ökades pendellängden till ungefär
65 m., hvarvid pendelplanets vridning blef märkbar
redan efter några få svängningar. Dylika försök med
en 19 m. lång pendel anställdes 1854 i Uppsala,,
där vridningen uppgick till 13° på timmen. K. L.*

Foucaults teleskop [fokås], astron. Se Astronomiska
instrument
, sp. 291.

Foucault-ström [fokå-], elektrot. Se
Hvirfvelström.

Foucaux [fokå], Philippe Édouard, fransk orientalist,
f. 1811, d. 1894, lärjunge af Burnouf, blef
1842 professor i tibetanska vid École spéciale
des langues orientales vivantes, fick samtidigt
anställning vid Bibliothèque nationale och höll
efter Burnoufs död 1852 föreläsningar i sanskrit
vid Collège de France, där han 1862 utnämndes
till professor i detta ämne. F. införde studiet af
tibetanska språket i Frankrike. Bland hans skrifter
märkas Grammaire de la langue thibétaine (1858),
Histoire du Bouddha Sakya-Mouni (tibetansk text
och fransk öfv., 1848), Parabole de l’enfant égaré
(på sanskrit och tibetanska med fransk öfv., 1854),
Le trésor des belles paroles (urval af tibetanska
tänkespråk, text och öfv., 1858), Onze épisodes
du Mahabharata
(i fransk öfv., 1862), La guirlande
précieuse des demandes et des réponses en sanscrit
et en thibétain
(1867), Le religieux chassé de la
communauté
(buddistisk saga, öfv. från tibetanskan,
1873), Le Lalila Vistara (développement des jeux),
contenant l’histoire du Bouddha Qakya-Mouni
(öfv. från
sanskrit, 1884-92). (K. V. Z.)

illustration placeholder

Fouché [f o J e], Joseph, hertig d’Otrante. fransk
polisminister, f. 21 maj 1759 i en by i närheten
af Nantes, d. 26 dec. 1820 i Trieste, fick
sin uppfostran i oratorianermunkarnas skola i
Nantes och blef därefter själf oratorianermunk och
skollärare. Efter revolutionens utbrott 1789 gick han
ut ur munkorden, blef advokat i Nantes, anslöt sig
1791 till jakobinerna och valdes i sept. 1792 till
medlem af nationaikonventet. Anhängare af Hébert
och Chaumette, röstade F. i konventet för Ludvig
XVI:s död. I nov. 1793 sändes han jämte Collot
d’Herbois som konventskommissarie till Lyon, där
han med ytterlig grymhet förföljde sina motståndare,
lät afrätta hundratals personer på blotta misstankar
för fientlighet mot republiken och genom skamlösa
utpressningar lade första grunden till sin stora
förmögenhet. Efter sin återkomst till Paris hjälpte
F. i juli 1794 Collot d’Herbois, Tallien och Barras
att störta Robespierre. Till straff för sina i Lyon
begångna brott utstöttes F. 9 aug. 1795 ur konventet
och arresterades, men lössläpptes efter utfärdandet
af en allmän amnesti (okt. s. å.). Han drog sig
därefter för någon tid tillbaka till privatlifvet. I
sept. 1798 utnämndes han genom Barras’ inflytande
till franskt sändebud i Cisalpinska republiken
(Milano). I jan. 1799 skickades han som sändebud till
Bataviska republiken, och i juli s. å. utnämndes han
till polisminister

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:03:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free